När vi flyttade in i detta hus fanns ett vanligt enkelt garage hopbyggt med huset. (just garaget var ganska avgörande för själva köpet) Man kan nå det genom en dörr intill köket vilket gör det väldigt praktiskt. I själva entrén gavs det då utrymme för ett sopskåp, vilket gjorde att garagedörrarna var en bit innanför, liksom inbyggda. (Det heter säkert nåt på byggspråk.)
Det var Maken första ombyggnation när hans nyförvärv till bil inte fick plats, om man också ville stänga dörrarna till garaget. Sopskåpsdörren revs och garagedörrarna flyttades ut, och det gamla sopskåpet blev till en förvaringsglugg inne i det numera mycket större garaget. Så var det länge. Fast Maken drömde om ett nybygge, att kunna dubblera ytan av detta garage.
Det söktes bygglov en dag och handlades nödvändigheter för en utbyggnad och ja, för att göra den historien i kortaste laget så innehar huset nu ett dubbelgarage utan mellanvägg. Den nya delen är flera meter längre än den gamla och gav en trevlig trädgårdshörna på utsidan som en extra bonus. Nåja.
Detta garage är Makens domäner. Han huserar där med mängder av verktyg och konstiga prylar jag inte ens vet namnet på. Också ett antal fordon. Numera tre till antalet. Två bilar och en motorcykel. Det där har varierat genom åren.
Det som inte varierat däremot är ordningen där inne. Eller snarare bristen på ordning. Maken är bra på mycket, men ordning är inte en av dem. Han surrar gladeligen runt med tusen projekt i ett virrvarr. Han syr inredning på sin fabrikssymaskin,  målar detaljer på bil eller mc-delar, meckar målar gitarrer, och ja … det är egentligen imponerande att han håller isär dem och inte målar det som ska sys eller syr det som ska målas. Allt som tas fram läggs aldrig tillbaka och ändå hittar han allt han behöver … nåja, förr eller senare. Jag brukar hjälpa honom röja och sortera därinne en gång om året. Rent själviskt egentligen, det händer att jag behöver hitta nåt därinne och, jag har svårt att låta bli oorganiserade områden.
I dag var det en sån dag. Det börjar med att jag tar ett eget beslut om att jo, det passar att göra idag. Sen kommer jobbet med att övertala Maken, som helt motsträvig till idén om städning av garaget helst ligger kvar i soffan och tittar på bilprogram han sett förr.
Jag är ju inte en sån som ger mig.
Han fick mjuka upp med lite småjobb först, panta alla burkar och slänga återvinning. Sen behövde han lunch. Annars skulle inget vara möjligt! En mätt och nöjd man (i alla fall denna man) är medgörligare och snart var vi ute i garaget. Givetvis.
Min hjärna fungerar logistiskt. Jag ser, innan det är flyttat på, hur det kan passa. Målet med dagens städning var att få viktiga arbetsområden rena från sånt som inte hörde dit. Man ska kunna sätta sig/ställa sig och bara jobba! Utan att behöva städa undan fel grejer först. Sedan skulle Maken kunna få ut alla sina tre fordon som andan faller på utan att möblera om dem för att komma åt dem. Och, så skulle han ha en fikahörna!
Vi lyckades på alla punkter! Arbetsborden är rena och redo. (gäller bara att arbetsivern räcker till att städa av dem och återställa dem efter nästa jobb också) Golvytor är framkallade genom att städa undan en massa onödigt jox. Fordonen står därmed i rad intill de två dubbeldörrarna. Jag kan få ut min cykel också!

Och så fikahörnan! Med matta och allt. Där står bord och stolar, det finns muggar i ett skåp och tidningar i en back. Stereo har han sen förr. Där kan han sitta och läsa och fika, ta en liten jäkel och bjuda kompisar på vad som faller honom in. Hur mysigt som helst, fast det är garage.
Maken blev så nöjd, att han bestämde sig för att köpa en kaffemaskin att ha där också. Kunna brygga sin egen lilla kopp garagekaffe. (kylskåp har han också sen förr) Och sen ser jag honom inte mer. Om han saknas nån natt har han väl bäddat därute också. Det finns ju plats för det nu 😉

89/100