Om jag var tidernas lataste i går har jag varit desto aktivare idag. Hunnit med en hel del sen jag klev upp.
För att jag vaknade av en eländig strimma ljus som alltid bländar mig på mornarna så här års blev det en tidig start. Rullgardinen har ett sånt oundvikligt glapp ovanför. Där är försommarljuset som en neonlinje. Galet irriterande!
I kombination med det motsvarande källarfönstret i nästa rum blir det som att sova ute i solen. Och solen … ja, låt oss säga att vi inte är kompatibla alls, speciellt inte när jag vill sova.
Jag rotade fram en väl gömd mörkläggningsgardin när jag klivit upp. Jag har oftast huvudet fullt med diverse och det händer att jag lägger grejer på så bra ställen att inte ens jag hittar dem. Och då är ju jag ändå sakletaren personifierad! Den där gardinen hade varit på vift ett tag. Men nu hittade jag den i alla fall och hängde genast upp den i källartrappan. Sen … tog jag saxen. Klippte av gardinen utan att måtta och mäta. Den överblivna biten rullade jag till en lång och smal korv som jag tryckte in i glappet i sovrummet. I morgon kommer mörkret att var allt och sammetslent!
Utomhus fanns en hel del att ta tag i. Jag hittade jord fylld av feta maskar i den ganska bedrövliga komposthögen. Den är helt ur spår! Totalt överfylld av trädgårdsskräp och under allt det bor jorden. Jag grävde och skottade ner den i kärran. Bäddade med den i mina plantlådor och i en av rabatterna. Hukande har jag stått och strösslat ner så mycket frön att det borde bli en rejält blommigt i sommar. Låt det växa och gro!
Maken blev så glad när han kom från jobbet, för att han fick hänga med till granngården igen. Det behövdes mer jord och en del kobajs. På grund av en trasighet på bilen (som ska lagas snarast) som gör att bakluckan inte längre håller sig öppen av egen kraft väntade jag in honom. Då kunde han också hjälpa mig lyfta på de tunga säckarna och köra den bångstyrigt jordtyngda vagnen och medan jag agerade bakluckehållare lyfte han in dem i bilen också.
Nu är det bäddat med jord och kossans bajs i flera av rabatterna och med det säger jag, låt det växa och gro!
På väl vald plats har jag också grävt en grop. Burit bort den biten gräsmatta och fyllt hålet med vacker pion som jag fick av god vän i helgen. Bara för att jag ska använda min kreativitet till en grej hon vill ha. Vattnade pionen och riktigt ser hur den i framtiden kommer att vara enorm och fylld av härlighet. Rosa och vackra blommor ska den ha. Som bakelser. Så, ja. Låt det växa och gro! (minns Lotta på Bråkmakargatan som stod i sin rödrutiga klänning mitt i gödselhögen i regnet, för att hon ville växa.) Och nu väntar vi på växandet.
Ryggen gillar inte allt nerböjt hukande, ansiktet känner av solen som oundvikligen riktar sig rakt på mig när jag far omkring i trädgården. Jag är rätt så trött därtill, efter en sån dag. Men så fantastiskt upplyftande det är att få jord under naglarna och att besöka alla gamla trädgårdsvänner där de tittar upp ovan jorden igen.
Ny dag i morgon!

70/100