Vaknade av ett tryck över bröstet, skrev en god vän på fb en morgon. Det låter oerhört allvarligt, tills man ser bilden hon bifogat och inser att det bara är en helt vanlig morgon som kattägare. För trycket var såklart en på bröstkorgen parkerad katt.
Jag vaknade med andningssvårigheter i morse. Av en katt som placerat sig så tätt intill mitt ansikte att det därmed blev svårt att andas. Liksom pälstäppt.
Katter alltså. De har sina egenheter och är fenomenala på att sätta sig själva i strålkastarskenet. Bli centrums mitt och alltings härskare. Är det nåt en katt snabbt noterar så är det var du för stunden placerat uppmärksamheten. Och sen gäller det att ta den! Att lägga sig mitt i fokuset och ta plats i centrum. Katter tycks övertygade om att all fokus placerad på nåt annat än dem själva är slösat fokus.
De gillar framförallt att lägga sig ovanpå oss. För att hålla oss på plats liksom, eller rentav för att visa vem som äger vem! Alltså ska de ligga på ens ben eller bröstkorg eller nästan upp i ansiktet.
När vi lagt uppmärksamheten på annat än där den hör hemma har de effektiva metoder att återta den. Då klämmer Katt sig in mellan människans ansiktet och den meningslösa mobilen vi glor in i. Framför teven på ett eller annat sätt. Mellan datorn och datoranvändaren, gärna mitt över de tangenter vi helst behöver. Mitt i stickningen, boken eller tidningen eller posten vi försöker öppna eller reklamen vi vill bläddra i. Det är helt enkelt mitt i och mitt framför Katt ska vara. Liksom gå omkring på tidningen fram och tillbaka en stund och svepa svansen i ansiktet ett par varv för att till sist lägga sig mitt över texten.
Det är som om vår uppmärksamma blick var en värmealstrande källa och sådana gillar katter. Eller för att det helt enkelt är oförskämt av oss att inte ägna uppmärksamheten åt enbart Katt, nu när Katt uppenbarligen äger och har bestämt sig för att gilla dig en stund.
Musse här hemma har en egen taktik. Han ska ha uppmärksamhet på hög nivå. Hoppar upp på hallbyrån där han tycker man ska stå kvar och kela. Går jag iväg följer han efter i full fart för att hoppa upp på nästa möbel jag råkar hamna intill. Det kan bli en karusell runt i huset det och saker som står på möblerna tar han igen hänsyn till.

Kattägare å andra sidan … eller snarare vi KattÄgda!
Vi finner oss i den där störande behandlingen hela tiden. Försöker på intet vis återta makten eller rätten att fokusera på vad vi vill. Ligger Katt på benen när vi försöker sova, då låter vi Katt ligga kvar där och somnar själv tillslut med domningar och blodstopp. Andningsmöjligheterna förbättras bara genom att sträcka på huvudet tills vi får nackspärr, absolut inte genom att flytta på den uppenbara anledningen till andningssvårigheten. Tidningar och post läses i snabb och splittrad takt från den ena sidan till den andra medan Katt travar omkring däröver. Läsförsöken ges helt upp när Katt lägger sig mitt i som om vi tror att tidningen inte finns när den inte syns. Mobilen läggs undan och stickningen upphör. Försök att sticka när Katt ligger på stickningen och fångar det löpande garnet med klorna!
Vi KattÄgda ger bara upp det vi vill göra. För här ligger ju gubevars en Katt. Och en Katt som ger en ynnesten av sin närvaro ska inte flyttas eller fösas undan. Det skulle vara kränkande!
Och som om inte det skulle vara nog! Försök kela med Katt vars intresse svalnat! Det går inte. Du kan lyfta upp och försöka hålla oljad blixt som genast krumbuktar sig ur ditt grepp. Eller stryka en Katt över pälsen medan den sjunker ihop mot golvet som om din beröring brändes. I värsta fall kan du få en åthutning i form av kloförsedda tassar eller fräsningar om du inte fattar. Att det är Katt som bestämmer var och när det kelas. Hur det kelas och med vem det kelas.
Vi kan inbilla oss att vi har en katt … men vi är banne mig totalt ägda! Tro inget annat.

57/100