Teknik kräver ett handlag och påverkar ofta kroppen på ett eller annat sätt. Men det ser bra roligt ut i bland. Numera har man sedan länge vant sig med att folk går omkring och pratar för sig själv. Man tar inte längre det som ett tecken på galenskap utan kollar automatiskt efter sladden från örat eller om det rent av sitter en stor klump i örat.

Smarttelefonanvändarna står ofta som mänskliga statyer lite varhelst man råkar befinna sig. Som om hela världen tagit paus. Telefonen kräver omedelbar respons. Så människor står stirrande ner i sin skärm med ett aktiverat pekfinger i luften och uppdaterar statusen på sociala medier eller svarar på meddelanden.
Den gamla vanliga sortens mobiltelefoner kunde man gå och sms;a med. Hyfsat i alla fall. Men touchknappar är inte alls praktiska att använda i nån annan rörelse, än det lilla, snabba, petande tryck som behövs för att rätt bokstav ska antändas. För om man rör hela kroppen samtidigt bränner man lätt av ett helt alfabet innan man hittar rätt bokstav, eller kommer åt skickaknappen för tidigt och får iväg tomma eller halvskrivna meddelanden. Eller så tar stavningskontrollen över och hittar på helt egna meddelanden om man inte ser upp.
Det skiljer sig lite åt, i ålder, hur man hanterar denna pryl. Yngre människor håller den med bägge händerna, fingrarna liksom knäppta bakom och med båda tummarna intensivt fipplande över skärmen. Som en dans. Vissa håller telefonen med enhandsgrepp och låter bara ena tummen styra och trycka.
Äldre människor håller telefonen med ena handen och sveper/pekar med den andra. Antingen med ett tydligt utvalt pekfinger som gör rejäla tryck, eller mer en fingertoppsrörelse där fler fingrar kan vara inblandade.
Men åldern gör verkligen ingen skillnad i det totala fokus som telefonen slukar. Allt annat är borta, avstängt och helt ofokuserat.
En annan lätt frånvarande, instängda aura som omger en del människor beror på att båda hörselgångarna täpps av musik eller pratalstrande proppar. Såna stänger effektivt ute omvärlden och tillåter ett lite sömngångaraktigt beteende. Och tilltalar man dem, dröjer det ett tag innan endast den ena proppen slits ur örat med ett motvilligt, va? Beredd i rörelsen att få stoppa tillbaka proppen så snabbt som möjligt igen. Stänga till och blockera ut omvärlden å det snaraste igen.
Och jo, tyvärr används denna ”nymodighet” även i kombination med bilkörning, skolarbete, jobb, umgänge och så också. Kanske behöver vi tänka över det här … Men det är en annan historia!

33/100