Det där med skägg alltså.
Numera är skägg på högsta mode bland männen. Man ser allt fler helskägg när man ser sig omkring. Korta eller långa eller ymniga och flätade skägg.
Det har också blivit något man vårdar med att besöka barberare där män får skägget snyggt ansat och fixat.
Maken har i princip alltid haft skägg. Eller åtminstone mustasch. Ända från moppemuschen till den där rediga mustaschen han lade sig till med senare. Skägget har varierat i omfång men började växa till sig, inspirerad av Jack Sparrows flätade hakskägg. Länge var Makens skägg bara ett hakskägg, flätat eller inte, med lite polisonger. Fast han nöjde sig med en fläta, inte två som Sparrow.
Numera har hakskägget utvecklat sig till ett redigt skägg! Det var länge sen man såg nån fläta på hakan. Maken började för en tid sedan istället prata om linjer och att få skägget ansat och uppstyrt hos just en barberare. Men han kom aldrig till skott i det.
Eftersom jag gillar skägg och tycker att det är väldigt snyggt med alla slags skägg, i synnerhet välvårdade sådana så vill jag givetvis att han ska behålla det. Och ha det snyggt! Alltså gjorde jag slag i saken åt honom. En dag när jag varit till frissan passerade jag den där barberaren. Bestämde mig på stående fot och klev in där. Rakt in i männens värld. Hela salongen var verkligen manlig och två svartklädda herrar tittade upp när jag kom in. Tänkte precis upplysa mig om hur fel jag kommit. ”Jag vill boka en tid, till min man!” sa jag för att förekomma dem. Det ingav viss respekt tydligen. ”Vad behöver han hjälp med?” undrade männen. Ja, han behöver ansas till!
Jag fick en tidlapp. Anlände med Maken dagen efter på utsatt tid. De svartklädda ägarna av salongen kände igen mig. Tittade på Maken intill mig. Nickade och sa: ”Vi förstår vad du menar!”
Jag tror att det dom såg var ungefär det här …

Han fick ta plats i barberarstolen och barberaren undrade, lite smått förfärat om det skulle rakas av? Skägget. Kanske är det ett vanligt svar när männen tar med sig frun till salongen? Nej för tusan! Det ska vara kvar! Barberaren var nöjd med svaret och fällde ner stolen i liggande och en redig skäggbehandling påbörjades. Jag satt bakom och tittade på. Det kammades igenom och det skapades linjer och det ansades till. Han snyggade också upp ögonbrynen. Men håret fick han inte röra! Där var Maken bestämd även om frun på bakbänken hade synpunkter på ansning även där.

Nåja, efter avslutad behandling var Maken mycket nöjd. Och såg ut så här.  Han har dessutom återvänt till salongen med jämna mellanrum för att återupprepa behandlingen och hålla skägget i trim.
Senast igår. Skägget är under kontroll!

61/100

Vi tycks ha en förkärlek för en viss form här hemma. Börjar man se sig omkring så finns det bevis för det på många ställen. Kolla bara!

En brandfilt med stil hänger i hallen numera. Man ska bara behöva dra i tamparna så blir det filt att släcka nåt brinnande med. Sånt behöver man ha i sitt hus.

En annan håller ordning på hörlurarna när ingen annan behöver dem. Ser ut att vara bra musik i dem också!

Ett kvarglömt örhänge som inte lyckades följa med Dottern hem.

 

Eller vad sägs om en hel familj av ljushuvuden?
Jag tror det är Makens fel det här! Att det har smugit sig in såna där överallt här hemma.
Han har hela armarna fulla av dem. Och äger ett antal t-shirts med såna på. Och pyntar gärna bilen med detaljer av det slaget.

 

 

Man blir som man umgås. Så jag tycks ju ha påverkats en del. Det händer tydligen till och med att jag ritar dem. Och jag har ett och annat skalleprytt smycke. Måste ha fått dem av Maken alltså!

 

59/100

Jag har dribblat runt med så mycket ord idag. Så nu blir det bara ett gäng lössläppta tankar i all hast och allmän oreda.

• Det där med bubbelvatten, det är så himla gott! Släcker törsten mycket bättre än vatten utan bubbel. Tur att man kan bubbla sitt eget alltså.
• Somliga har ingen som helst omtanke för medmänsklighetens eventuella hunger utan beställer sin egen mat där först i kön med en omsorg som hade fått även hon Ribbing med vettiketten att vråla fula ord. Ett tips från hungrig medmänniska … diskutera med de tre barnen vad de vill ha innan ni kommer till disken och inte där framme med en sån överdriven pedagogik att hela kön plötsligt är för aga igen.
• Nej, lilla lilla tanten. Du ska inte behöva sitta där på asfalten och frysa.  Den här världen alltså.
• Dotterns värden återigen på sidan frisk! Sånt är skönt att höra. Visserligen har man inte riktigt bestämt sig för anledningen till ofriskheten ännu men hon har fått riktlinjer att följa och någon sorts handlingsplan är tilltänkt.
• Hur kan de där minimala kockarna på teve få till så avancerad mat? Att de ens kan termerna imponerar.
• Jag tänker vara ute … eller vänta, jag vill nog in. Ska han gå ut så ska jag också det! Nä, det är nog bättre att komma in om jag nu inte ska gå ut en sväng kanske? Får vi nån mat? Då går jag ut … en vanlig karusell i en galen kattkvinnas morgon. Som om jag inte hade annat att göra.
• Varför tittar jag fortfarande på den där serien?
• Jäkla tjat om våren och dess eventuella försening/uteblivning/återkomst/ vad fasen. Så länge jag levt har vi inte blivit utan våren nån enda gång. Men det kan vara lite olika på om den är tidig eller sen.
• Kaffe, vad gjorde man utan kaffe?
• Och … nä … nu är det verkligen helt tomt på tankar.

58/100

Det är återigen måndag, med så kallade nya möjligheter för fötterna. Tja det är måndag helt enkelt.

Veckans umgänge: Hade jag på torsdagskvällen när den så kallade tjejträffen samlades igen. (Vi har antagligen passerat tjej-strecket med råge men vad ska vi annars kalla oss?) Vi ses ungefär en gång i månaden med munnarna fulla med prat och äter alltid god mat, var vi än hamnar. I torsdags stod värdinnans vuxne son som inhyrd kock i köket. Det han trollade fram åt oss kunde lika gärna platsat på en finare restaurang. Trerätters njutning! Och så fick värdinnan själv sitta med och umgås. Bara en sån sak.

Veckans väder: Nyckfullt. Jag tror bestämt att vi haft variation i veckan som var. Sol, regn, dimma, hagel, snö, blåst … bara åskan som saknades. April är en lurig och lättirriterad typ som kastar väder omkring sig lite hur som helst. Det är omöjligt att säga vad som ska komma härnäst. Bara att hålla ut.

Veckans ogenomtänkt: Jag råddade ju runt därute i trädgården och sådde frön. Fixade en barnkammare med hyllor och allt. Släpade dit ett bord att ställa fröbrickorna på och för att skydda dem satte jag upp markduk som ett tält över. Jo, just det. Som ett tält. Pancakes noterade minsann genast detta mysiga tält. Med mjuka plastade kuddar att sova på. Han lade sig rätt på mina inplastade fröbrickor som numera är ganska platta. Skit också.

Veckans jobb: Gick med förväntan mot en ledig helg. Den ställde mitt i allt om sig och blev istället en jobbhelg innehållande ett dygnspass. Plötsligt händer det liksom. Måste bli så ibland.

Veckans pyssel: Hann med att vara rejält kreativ förra veckan. Både ute och inne. Fixade hyllor och donade i trädgården och stickade klar ponchon och virkade prylar inne. Och så det vanliga veckopysslet med städning och annat plock. Det kan vara lite kreativitet i det också.

Veckans uppskjutet: Ännu en vecka gick utan att vi kom igång med den planerade uppryckningen av tvättstugan. Färg och tillbehör finns och det är egentligen bara att börja. Men det är just den där början vi glömt skaffa oss för inget händer!

Veckans okej då: (Eller förra veckans okej då om man ska vara petig.) Maken är duktig och kunnig på allt gällande bilar. Men ett jobb han verkligen inte gillar är bytet av däck i årstidsväxlingarna. Vi är ofta de sista som kör med vinterdäcken på när det är dags liksom de sista att bli av med dem. Förra söndagen kom han iväg ut för att få på sommardäcken och då skulle de ha varit på redan om man ska se till vissa regler om däck. Det kan bli snö än, säger han och tittar hoppfullt upp mot regnet. Och jo visst kan det … men knappast så att det påverkar däcken, om man inte ska åka norrut. Långt norrut. Ändå hade han förberett och piffat till sommarfälgarna med silverblank vinyl och dessutom tvättat bilen så att det skulle bli extra fint. Nåja, tillslut satt däcken på plats, trots både regn och motvilja. Så jag har fått köra omkring på sommardäck med piffade fälgar hela veckan

56/100.

Ett riktigt störningsmoment i min värld är de där teveredaktionerna på dags och kvällstidningarnas hemsidor. Tydligen orkar vi inte längre läsa tidningen utan måste ha den som teveversion.
Jag tycker det är enbart störande! Jag vill inte se på nyheterna i en nättidning! Jävla påhitt.
Man klickar upp en intressant artikel i akt och mening att läsa den själv. Och pådyvlas ett tevereportage eller i värsta fall en hel teve-studio med ett gäng runt ett bord som sitter och snackar innan de kommer till sak. Ofta ska man genomlida reklam för att få ta del av artikeln/nyheten också.
Jag vill läsa artikeln själv! Dels för att jag då kan skumma igenom oväsentligheter och dels för att jag då kan ta del av artikeln i egen takt. Det tar mycket längre tid om jag måste se den som ett tevereportage! Meningen med en tidning är väl att den ska läsas?
Det är också enormt störande om jag samtidigt valt att lyssna på musik via datorn när det där filmade reportaget bryter in i musiken.
Jo, jag vet! Att man oftast kan stänga av tevevarianten och läsa texten under. Det gör jag! Och jag har min dator i tyst läge för att slippa övermannas av teve jag inte bett om. Sen klickar jag bort inslaget och läser själv som jag vill. Men det är inte alltid det finns nåt att läsa! Bara några få rader och resten måste ses som teve. Då får det vara! Den artikeln lämnar jag osedd.
Alla nymodigheter är inte bra … #gammalmodigochtrångsynt

52/100