Det har ätits och det har umgåtts och det har lyssnats på musik på stödgala och det har bara varits. Vi har hunnit med mycket, det känns faktiskt som att det var en lång påsk! Inte bara långfredagen alltså. Det var också långlördagen och långsöndagen och … jaja.
Idag har solen inbillat oss att det är vår på riktigt. Maken backade ut Rodden och tog årets första tur. Nöjt leende.
Själv tog jag lika nöjt leende årets första tur i trädgården. Kunde se att det fanns projekt för denna säsong också. Planer frodas lätt under en första trädgårdsrunda. Sen får vi väl se.
Det var också plötsligt möjligt att få i sig både kaffe och lunch ute på altanen. Tur att jag städade upp där i inledningen av påsken. Fixade tillfälliga sittplatser. Ännu är det för tidigt att göra i ordning altanen på riktigt.
Vände på vattentunnan idag. Den som tillbringat vintern upp och ner för att den inte skulle frysa sönder. Nu kan vi börja samla på regnvatten igen, snart behöver jag allt vatten jag kan komma över.
Borta är nu också allt barrigt som prytt vinterarrangemangen lite här och där kring huset. Köpte lite påskliljor och prydde dem med björkris. Det funkar ett tag, tills det är möjligt att arrangera vår och sommarblommor.
Jag plockade också fram höstens frösamling. Hög tid att få ner dem i jord. Måste ta tag i det.
Vårspralliga katter har hängt efter mig på trädgårdsrundan. De tar sats och springer i full fart över gräsmattan och av bara farten rätt uppför stammen till päronträdet. Bara för att de kan liksom. Och jagar varandra och skojbrottas. Våren skakar fram ystra skutt.
Jag hittade till min lycka också veven till markisen. Fick den genast utfälld i behagligt läge för att den ska fånga det mesta av solen i tyget och då slipper jag ha solen där inne. Slipper dra ner mörkläggningsgardinerna. För det är med solen som med insekter, de gör sig bäst utomhus. Jag vill inte ha nån av dem inne i huset helst.
Hela jag är rätt mörklagd av nån anledning. Efter en stund i solen måste jag skydda mig med lite skugga, eller mörker. Det är ju olika det där med hyllningarna till ljuset. Inte min kör liksom.
Dåså.

28/100