Det pratas mycket om traditioner och kultur i dagens tider. Som om tradition var något konstant. Oföränderligt. Som måste se lika ut år från år och är kulturellt bundet. Och om det inte är så finns det någon att skylla på. För tydligen för traditionen hotad. Riskerar att tas ifrån oss. Makalös tanke. Snudd på intelligensbefriad tanke.
Som om det var möjligt. Som om det faktiskt förelåg ett verkligt hot! Försök hindra oss liksom!
Matbutikerna har varit överfyllda av handlare med traditionsbundna shoppinglistor de senaste dagarna.
Idag är vi mitt inne i påsken och ännu fylls sociala flöden av bilder på ägg och påskfirandet i stugorna. I detta landet äts det påsklunch/middagar med traditionsenligt pyntade ägghalvor idag tydligen. Här gjorde påskkärringarna sin resa redan i torsdags. Även om vissa eftersläntrare ringde på först går.
I Finland är det utklädningsdag nu idag och det ska också eldas påskbrasor ute i kvällningen.
Samtidigt som traditionen påsk firas som den brukar utan problem smyger det också in en del tecken som tyder på att traditionerna faktiskt förändras. Är det sånt som skrämmer? Traditionerna har alltid förändrats. Nya influenser som sakta men säkert modellerar om den vanlig traditionen till en uppgraderad version. Det som var förr är inte nu och det som är nu kommer att se annorlunda ut framöver.
När jag var barn var det påskkärring man skulle vara (på lördagen eftersom jag var kärring i Finland). Rödmålade och prickiga kinder, mammas kjol, förkläde och sjal på huvudet. Då sprang man runt och härjade kring påskbrasan. Jag minns inget godistiggande runt i stugorna, men kanske är det bara minnet som tryter?
Med tiden dök det också upp påskgubbar, för plötsligt skulle inte killar kunna klä sig till påskkärringar utan det behövde könsbestämmas även i utklädningen.
I torsdagens påringning dök det upp både en traditionell påskärring men också en påskgubbe-tjej. Heja! I dagens flöde har jag sett både vanliga påskkärringar, häxor som ser ut att ha lånats från Halloween och en nyckelpiga. En mycket söt sådan men märkväl, en nyckelpiga! Plötsligt har liksom utklädningen tagits ett steg längre. Inte så traditionsbundet påskigt men ändå traditionsbundet utklädd. Man kan göra som man vill!
Det fina med traditionerna är att alla kan modda sin egen version och fira (eller inte fira) efter eget behag. Och precis det gör vi! Vi hämtar influenser från andra och provar själva. Vi hämtar influenser från egen barndom och härmar eller graderar upp. Vi gör inte lika varje år utan tar det lite som det faller sig. År från år. Vår påsk hade betydligt fler traditioner, lånade både här och där, när Dottern var en liten tös. Numera är hon vuxen och det är inte så viktigt med de där vanliga traditionerna längre. Kanske kommer de tillbaka, i en nyare uppstånden form om vi nångång ska fira med ett eller flera barnbarn. Traditioner är alltså starkt knutna till barn, barndom och mat …
Vi käkade påsklunchen på Sibylla idag, helt äggfritt, och det var alldeles fritt valt. Ingen hade vare sig sagt åt oss att göra det eller förbjudit oss att få göra nåt annat. Vi gjorde det vi hade lust med bara.

Fortsatt god påsk, hur den är firas, eller inte firas alla glada nyckelpigor och påskärringar!

26/100