Att komma hem

Att komma hem en söndagsmorgon efter ett avklarat dygnspass på jobbet är att komma hem och vara lite off. Lite taskigt närvarande liksom. Det kan behövas en stunds acklimatisering för att samla in sig själv igen. Sköter det med kaffe och en bra Spotifylista.
Det är faktiskt bra med dygnspass fast det låter rätt vansinnigt i ovana öron. Jag kom till jobbet på lördagsmorgonen och åker därifrån på söndagsmorgonen. Det innebär många timmars aktivt jobb och så ett gäng skumtimmar som kallas jour. Jag har jour fast jag är på jobbet alltså, får inte gå därifrån och kan behöva bli aktiv mitt i allt. Och även om jag blir aktiv blir inte jourtiden det, utan består ändå av sina vanliga förutbestämda timmar. Det är väl egentligen den delen som är sämst med dygnskonceptet. Jourtimmar är inga högavlönade timmar precis och de förändras inte ens av att gå in i aktiv tjänst om något inträffar. Jour är jour. Så ser det ut. Så jobbar jag och många med mig.
Men bortsett från detta med jourlönen gillar jag faktiskt att jobba dygn. När man ändå är där kan man liksom jobba på och får lite mer sammanhållen ledighet däremellan. Det blir också mer kontinuitet på jobbet, när samma person är inblandad i ett helt dygn. Man får lägga upp dygnet tillsammans och det bryts sedan helt naturligt av en ny dag som för med sig en ny person. Det har blivit en van lunk som jag trivs med och helst inte byter bort.
Men det blir också lite svårt att släppa när det ska släppas. Mycket kan hända på ett dygn! Som släpar med i tanken när ansvaret är överlämnat till kollegan. Natten kan ha varit lugn men natten kan också ha varit mindre lugn. Då är det tröttdimmigt i huvudet en bra bit in på förmiddagen. Men så visp är jag tillbaka i mig och mitt. Tar mig an lite lagstadgad dygnsvila och hittar på nåt trevligt med min tid.
Som idag, när nysnön brer ut sig över vårdagjämningen och jag slipper vara ute. Det är städat hemma och inte ett enda måste skuggar horisonten. Jag kanske bara kommer att tralla runt hel dan! Lyllos mig!

20/100