En alldeles ny bänk. På en plats där ingen bänk tidigare befunnit sig.
Plötsligt en dag var den bara där, Bänken.
Kanske kom den om natten när ingen såg?
Går bänkar passgång? Eller tassar de fram?
Hur somn helst så tyckte nog Bänken sig ha funnit en utmärkt plats att slå sig ner på.
Ett rätt så lugnt ställe. Där man har lite skog i ryggen … det kan kännas både tryggt och oroande. Ifall man inte hör, om någon smyger fram genom skogen och plötsligt står alldeles bakom bänken och andas tyst … Tanken får Bänken att skruva på sig, försöka kolla lite diskret över ryggstödet. Men där verkar tomt, och lugnt. Tryggt bara.
Förutom skogen tänkte sig bänken att den här platsen skulle vara livlig nog. En hel del att titta på. Där till vänster står busshållplatsens inglasade rektangel. Man kan se rätt in och smygspana på bussåkarna som ska stå där morgontrötta och huttrande. Småtrampa på stället tills bussen äntligen kommer.
På cykelbanan som löper rakt och stelt mellan hållplatsen och Bänken kommer det att passera promenerare, cyklare, springare, hundägare. Om hundägare tycker Bänken inte. De brukar låta hunden … Ja. Faktiskt blir det blött om benen. Och det är inte det minsta trevligt. Ohyfsat är vad det är.
Det finns givetvis en väg också, där både bussar och bilar får befinna sig. Det kan vara roligt att sitta där och titta på fina bilar. Och motorcyklar. Då går det undan.
Jo, det är nog en väl vald plats för en bänk som Bänken.
Det kan ju också hända att någon vill sätta sig ner. Det går bra, så länge de sitter stilla. Inte för att det känns troligt, att någon ska få en väldig lust att sitta på en bänk just här.
Det verkar orimligt, att det ska finnas en bänk precis där. Ändå står den där och är. Alldeles ny och till synes oanvänd. Ännu ingen tuschpenna, sprayburk eller tändare. Ingen rispande kniv eller andra vassa föremål. Bänken är helt orörd. Den står bara där och ser felplacerad ut. Kanske ingen ser den?

19/100