Vaknar tidigt i den där monokroma känslan där inga färger ännu vaknat. Tycker mig se en katt i fotändan och slumrar en stund till i samhörighet. Så ringer den mobilburna väckarklockan och jag vaknar verkligen. Upptäcker att katten i fotändan bara är ett knöligt täcke.
Kliver upp och finner den verkliga katten ute på altanen, ivrig att få komma in. Båda katterna står på tå och vill ha morgonmaten.
Jag väcker sedan den tröttaste Dottern som har hemfärd på schemat idag. Mätta katter försöker hindra henne från att vakna genom att rulla ihop sig intill. En i fotändan och den andra i midjan. Tänker inte flytta sig. Inte frivilligt.
Kaffet är på gång i köket och det bakas croissanter i ugnen för att hon ska slippa lämna huset hungrig. Hur mätt  en mage nu blir, av prassliga bakverk som fyllts med luft. Men det låter snyggt. Med kaffe och croissant till frukost. Liksom lyxigt och väl genomtänkt fast hela sinnet ryser.
Packningen står där sedan gårdagskvällen, det är mammapackat och då fick mer än mest plats, och den är mer redo än nån annan. Dottern flänger runt med sånt man flänger runt med i sista stunden. Smink, hår och har jag allt och hemlängtan därtill.
Mamman står där och ekar ett vant mantra. Plånbok, är kortet däri, nycklarna, allt du behöver för morgondagens fotojobb? Frågetecknen staplas på varandra och bidrar med en snabb genomgång av allt det där som står där och ska med. Ja. Allt är som det ska. Hon har såklart allt, börjar bli en van resenär. Men räderna i en mamma går aldrig ur. Är den enda tatuering jag bär och den är till synes osynlig.
Vi hör strax bilen och stuvar in allt det där, huttrar en stund i den plötsligt så kalla marsvinden som yr omkring på ett oförskämt sätt. Pratar en stund innan de båda sätter sig i bilen för att åka. En fotograf och en skivbolagsdirektör är det faktiskt, låter mäktigt och visst är det! Den ena min Dotter, den andra min Vän och de har ett trevligt samarbete i varsin dröm. Lever sin dröm. Det känns surrealistiskt, och ändå så självklart. Jag får bena ut det där en annan gång.
Nu vinkar jag bara av de två glada entreprenörerna och går in till mitt. In i värmen. Väljer att inta slappt läge en stund, för jag har råd med det idag. Upptäcker att det faktiskt snöar utanför, det var alltså det snålblåsten där ute snackade om. Som damm man kan se i en solstrimma. Och det är verkligen märkligt, både sol och snö samtidigt. Snön är nog bara en restprodukt av vintern som varit, det fanns väl lite kvar i påsen och det måste hällas ut. Skaka den tom för att förvara den torrt till nästa vinter när den fylls med nysnö. Föreställer jag mig.

Planerna för dagen är för min del är alltså inte på nåt sätt storslagna. Men vilsamma och trivsamma.
Kanske byter jag ett par gardiner, kanske plockar jag undan lite och kanske dammsuger jag återigen en del kattstrån. Därtill tillagar jag eventuellt nåt gott till lunch om jag inte bara snor ihop en omelett.
På teve pratar man tungt om meningen med livet. Jag tror jag struntar i den tanken och väljer min egen mening.
Liksom gör inget alls, sitter bara här, och är tyst. Just tyst är väldigt lockande.

18/100