Brevvänner från förr

I mina unga år på sjuttiotalet hade jag ett flertal brevvänner. Jag har alltid tyckt om att skriva och att ha brevvänner gjorde att jag fick skriva och det var dessutom nödvändigt att köpa fina brevpappersförpackningar i bokhandeln. Eller få fina såna i present eller julklapp. Bäst var det, när brevpappret låg i en liten mapp, pappret på högra sidan och matchande kuvert på vänster sida. Det skulle vara fina tryck längs kanterna av pappret och vissa hade mer fokus på dekoren än på skrivytan. Därtill ett sånt där randat ark att lägga inunder sitt brevpapper för att kunna skriva rakt på de olinjerade sidorna. Om det arket inte fanns gjorde jag osynliga linjer. Drog med tumnageln längs kanten på en linjal så att det blev en lagom synlig rand i pappret. Tillräckligt synligt för att skriva längs, men relativt osynligt när brevet var färdigskrivet.

Själva brevvännerna skaffades genom en internationell brevvänsförmedling av nåt slag som jag glömt namnet på. Man fick nån folder via skolan där brevvänner förmedlades utifrån egna val.I det kunde det kryssas i små rutor, vilket land brevvännen skulle vara ifrån och vilket språk man ville skriva på. Även antalet brevvänner man önskade fylldes i. Jag valde Frankrike och Tyskland och ville skriva på engelska. Så småningom fick jag sedan ett antal brevvänner tilldelade. I min brevlåda kom därför brev från Philipe i Frankrike och Helmer och Claudia i Tyskland.
Så började man då det där brevskrivandet. Datum uppe i överkanten, gärna ort också. Sedan ett hej eller liknande hälsning en bit ner. Därefter den obligatoriska ”tack för ditt brev” inledningen och en statusuppdatering i form av ”jag mår bra, hur mår du?” Det tog tid innan man fick svar på den frågan.
Med våra första brev skickade vi också foton på oss själva. Det var roligt att ha ett ansikte att skriva till och jag antar att vi sedan skrev om vår vardag och intressen. Skolan kanske. Alla lika stapplande i vår engelska men det var själva syftet, att öva språk. Somliga brev var långa, skrivna på båda sidorna om arket eller till och med två ark! Handstilarna var också varierande. Jag vill minnas att killen i Frankrike hade en snudd på oläslig handstil och att killen i Tyskland skrev tydligt men tyvärr väldigt korta brev. Jag minns inte mycket mer av detta brevväxlande. Vare sig något om brevvännerna, bara ett svagt och disigt minne av hur de såg ut, eller hur länge vi brevväxlade. Antar att det bara dog ut av sig själv när någon av oss inte längre orkade svara.
Jag tyckte i alla fall om att skriva brev och att det var coolt att ha en kontakt någon annanstans i världen.
Provade på senare tid att ha mailvänner, när det var nytt och modernt men det lyfte aldrig lika som att få ett pappersbrev i en faktisk brevlåda. de t är nåt visst med riktiga brev.
Jag googlade på brevvänner och visst, man kan fortfarande skaffa sig riktiga brevvänner om man vill. Kanske nåt att återuppta så får jag anledning att köpa såna där fina brevpappersmappar igen?

14/100

16 reaktioner på ”Brevvänner från förr

  1. Brevskrivandet är tyvärr i dvala numera, när facebook och sms tagit världen med storm. Jag skriver fortfarande långa brev (om än inte på sådant där fint brevpapper) men får oftast ett svar med hjälp av telefonen, mail, sms eller facebook.

    Gilla

  2. Finns en sida på internet där man kan efterlysa och svara på annonser om man vill. Brevvänsförmedlingen heter den…

    Gilla

  3. ja, jag hade också brevvänner och roligt var det! Skrev på engelska till en kille i kalifornien som sedan ville komma till Finland och gifta sig med mig!! Då slutade jag skriva tillbaka till honom…!

    Gilla

  4. ÄLSKADE fina brevpapper men hade otur med brevvänner, det dog ut ganska snart med alla. Mest spännande var en kille i Korea som jag fick skriva till på tunt tunt flygpostpapper!

    Gilla

  5. Jag har börjat gamla hobbyn på nytt. Härligt! Hittat tom en människa jag brevväxlade typ 35 år sedan. Skriver i 7 olika länder.

    Gilla

  6. Jag har alltid en ambition att börja skriva brev igen.. älskar att både skriva och att få. Plötsligt händer det… 🙂

    Gilla

  7. Jag undrar om….. det kan ha varit en lite A6 katalog från Tyskland med massa små fotbilder i med nummer och sen fick man adressen längst bak. Har för mej att Internationella brevvänskatalogen var ljusbrunbeige och att namnet på denna brevvänsklubb var Hermets eller Hermods. Om du kommer ihåg eller någon gör det vill jag veta mera.Jag var med där och fick 100 tals brev. Samt träffade en kille från Texas som kom hit och vi brevväxlade i flera år Kram Mariella

    Gilla

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.