Teve, när det är som konstigast

Av en slump kom det sig att jag en dag tittade på ett avsnitt av programmet där man ska gifta sig vid första ögonkastet. En sån knasig programidé! Ett gäng singlar på jakt efter den stora kärleken har gått med på att låta sig matchas av några experter. Att delta i ett experiment, för att se om man kan finna kärleken i efterhand. Alltså inte den vanliga vägen med en förälskelse som ska omvandlas till relation. Utan via en relation som ska omvandlas till förälskelse. Därför har man också bestämt att paren först måste gifta sig. På riktigt!
En präst (konstigast av allt) en beteendevetare, en terapeut och en psykolog tillhör expertskalan och det känns lite som att de leker med människor och deras känslor på ett inte helt smakligt sätt. Experiment alltså. Dessa relationsexperter har lusläst anmälningsbrev, gjort psykologiska tester och besökt och intervjuat eventuella deltagare. I slutändan parar de så ihop sex pers till tre par, utifrån testerna och intervjuerna. Helt utifrån egen åsikt om vilka som borde passa ihop. Borde.
Singlarna är spelbrickorna i experimentet och de har ingen aning om vad experterna experimenterar med och de får inte ens se vilken som väljs att passa som ens partner. Blir bara meddelade att de är antagna och att de nu ska gifta sig. Men med vem? Det får man inte veta förrän bruden öppnar dörren i vigsellokalen och börjar gå mot den väntande brudgummen. Då först får de se varandra! Och då ska de alltså gifta sig, på riktigt! Gifta sig med en total främling, med sin egen släkt på ena sidan gången och en främmande släkt på andra sidan.
Hur tänkte man i den här programplaneringen? Att det är vigselförrättare och inte är just prästen som viger paret säger väl en del. Ändå är prästen i allra högsta grad delaktig i experimentet. Alla fyra experterna bröstar sig ivrigt vid kameran med åsikter om spelbrickorna och slänger ur sig samlad klokskap om hur man ska bete sig i en relation. Samlad klokskap som säkert är klok om man pratar om en verklig relation. Men denna är ju skapad och rätt krystad. Konstigt program alltså! Verkligen!
Ändå tittade jag plötsligt på hela säsong ett. Och det som fanns att tillgå av nya säsongen. Märkligt dragen till tanken; kan man verkligen bli kär i den främling man nyss gift sig med? Kan ett gäng experter verkligen påstår att man ska vara perfekt för varandra utifrån tester om åsikter och värderingar och beroende på hur man lever sitt liv?
Den tanken charmade nog också deltagarna. Vetskapen om att främlingen intill borde passa. Att främlingen intill var expertutvald. Paren kom otroligt snabbt in i en vänskaplig stämning och ordnade nån slags gemenskap på bara några få timmar. Först bröllop med en främling, sedan bröllopsfest med en bekant, så bröllopsresan med en kompis och därefter flytta ihop med en vän. Och förhoppningsvis fortsätta sitt äktenskap en månad senare som nykära och förälskade. För en månad krävde experimentet att dessa par skulle bo ihop efter sin spontana vigsel och korta bröllopsresa. Just vigseln sades vara nödvändig för att deltagarna skulle ta experimentet på fullaste allvar och den kommande månaden skulle man därefter, på allvar, ta del av och passa in sig i varandras liv. Göra plats i garderober, ta del av vardag och aktiviteter, släkt och vänner. Allt sånt som kan ta ett helt liv skulle fixas på en månad! Och då nämndes inte nåt så svårt som en sammanblandad ekonomi med ett enda ord. Bara där borde man köra i diket på en kvart. Sen skulle man också eventuellt (om man ville) dela säng, dela frukostbord och ha hela sitt vanliga singelliv uppfyllt av en främling.
Jag kan delvis köpa experimentet i sig, att bli ihopmatchade av relationsexperter och se vart det leder. Men det där med äktenskapet alltså! Jag är tydligen gammaldags nog för att tycka att man inte leker med äktenskapsallvaret. Att dessa människor faktiskt gifter sig på riktigt är knasigt. Att gifta sig vid första ögonkastet, utan att ens känt till att den andra fanns är ännu knasigare. Och om det inte funkar är det inte bara att gå. De måste ansöka om skilsmässa. Jag är förvånad över att präster gått med på det upplägget. Och vad kan en kort månad visa i inledningen av en relation? Bra teve?
Paren filmade sina resor och första månad tillsammans och hade en kamera som biktbås. Experterna kollade igenom detta filmade material och kom med ”proffsiga” utlåtanden till oss tittare. Både klokskap och klyschigheter om dessa sina ihopbakade relationer. Paren fick också träffa experterna i omgångar för samtal och vägledning. Vägledning som liksom glömde att dessa människor nyss träffats och knappast kände varandra.
Till en början verkade paren själva imponerade av den lyckade matchningen. Och det tycktes som att det faktiskt kan gå att få fram kärlek av att vara lämpliga för varandra. Men under ytan saknades det kemi, gnista och passion. Och allt det där som gör att man vill vara nära en annan människa. De må ha varit perfekta för varandra och blev också lätt förälskade i den idén. Just idén. Men det skapade inte kärlek dem emellan!
En stunds googling efter att jag sett alla delar bekräftade det. Ett av paren från första säsongen sades hålla ihop efteråt. (hur det är med dem nu vet jag inte) Det andra ordnade skilsmässan redan i sista avsnittet och verkade inte ens ha fortsatt nån vänskap. Det tredje paret lovade fortsätta sitt äktenskap men skildes ändå en tid senare. Experterna på relationer misslyckades i sitt experiment. Kanske för att experimentet mest är upplagt för att vara bra teve och inte för att faktiskt skapa bra relationer.
Bra teve eller inte. Nu kan jag ändå inte låta bli att kolla hur det går i nya säsongen. Men jag tycker fortfarande att det är jävligt konstigt.