Jag brukar påstå i såna där ifyllningslistor, om frågan kommer upp, att jag inte är så mycket för tidningar utan hellre läser böcker. Detta är ljug och förbannad dikt!
I morse när jag kom upp, lite trött och ruggig efter att ha lyckats somna om med en kelen katt alldeles för nära, uppenbarade sig sanningen för mig. Eller i själv verket hände nåt redan i går som med stramt finger pekade åt samma håll.
På det där symaskinsbordet som varit farmors har jag placerat en hög med tidningar under, på fotplattan. Helt plötsligt liksom rutschade det till. Ett diskret men märkligt litet ljud som jag inte kunde placera. Förrän jag såg symaskinen och och märkte att fotplattan liksom valt att byta riktning mitt i allt. Hela högen med tidningar hade därmed spridits ut i en snygg och stillsam rad på golvet framför bordet. Det anmärkningsvärda i denna mening är inte fotplattans agerande i sig, utan det som förvars på den. En hel hög med tidningar!
Och i morse, då såg jag hur den lilla hyllan i det där lilla sidobordet vid soffan liksom pustade under sin tyngd. Den har ett snyggt arrangemang av blomma, tung glasskål och ett par fina böcker ovanpå sig. Men på hyllan under var det så fullt med tidningar att jag pressat in de sista. Tre stora buntar med inredningstidningar gömde sig där. Med en hög antiktidningar under hela bordet, staplade direkt på golvet. Jag öste ur alltihop och tog mig an ett sorteringsjobb. Fann en snudd på komplett årgång av båda kvällstidningarnas inredningsbilagor. Dessa kommer ut varje respektive varannan lördag för en billig peng. Fina tidningar som jag finner nöje i att köpa och bläddra i. Innan jag trycker in dem i nämnda hylla. Det blir ett gäng tidningar under ett år! Dessutom hade jag lyckats handla på mig en bunt andra typer av inredning och retrotidningar. Samt tidningar innehållande pyssel och handarbete och trädgård. Jag brukar förvara trädgårdstidningar i en egen hög (du ser, jag är ju sjukt tidningsberoende!) Den var också alldeles för omfattande. På symaskinsbordets fotplatta är högen uppfylld av fototidningar. Och pysselvarianten låg och tryckte i ett eget hörn. Och mitt i detta tidningsvillervallande hostade en hög med veckotidningar diskret från sin plats. Just ja, släpade ju hem en bunt såna från mamma i julas.

Nu belamrar årgång tjugofemtons inredningstidningar köksbordet och jag vet inte var de ska ta vägen härnäst.  Fina tidningar med blanka sidor, försiktigt bläddrade i. För Maken har lärt mig att tidningar inte får vikas upp så pärm möter pärm och tryckas till längs med ryggen, utan de ska hållas uppslagna. Men vad gör man med dem när de buntats till årgång förr? Känns inte kul att bara kasta dem i återvinningscontainern. Och om sanningen ska fram vet jag att det i detta hus gömmer sig dylika buntar med gamla årgångar i nån låda. Och då har jag inte ens nämnt Makens bil och tatueringstidningar …
Så! Nästa gång du ser mig påstå att jag inte gillar tidningar kan du vänligen men bestämt hänvisa mig till detta inlägg!