Jag brukar påstå i såna där ifyllningslistor, om frågan kommer upp, att jag inte är så mycket för tidningar utan hellre läser böcker. Detta är ljug och förbannad dikt!
I morse när jag kom upp, lite trött och ruggig efter att ha lyckats somna om med en kelen katt alldeles för nära, uppenbarade sig sanningen för mig. Eller i själv verket hände nåt redan i går som med stramt finger pekade åt samma håll.
På det där symaskinsbordet som varit farmors har jag placerat en hög med tidningar under, på fotplattan. Helt plötsligt liksom rutschade det till. Ett diskret men märkligt litet ljud som jag inte kunde placera. Förrän jag såg symaskinen och och märkte att fotplattan liksom valt att byta riktning mitt i allt. Hela högen med tidningar hade därmed spridits ut i en snygg och stillsam rad på golvet framför bordet. Det anmärkningsvärda i denna mening är inte fotplattans agerande i sig, utan det som förvars på den. En hel hög med tidningar!
Och i morse, då såg jag hur den lilla hyllan i det där lilla sidobordet vid soffan liksom pustade under sin tyngd. Den har ett snyggt arrangemang av blomma, tung glasskål och ett par fina böcker ovanpå sig. Men på hyllan under var det så fullt med tidningar att jag pressat in de sista. Tre stora buntar med inredningstidningar gömde sig där. Med en hög antiktidningar under hela bordet, staplade direkt på golvet. Jag öste ur alltihop och tog mig an ett sorteringsjobb. Fann en snudd på komplett årgång av båda kvällstidningarnas inredningsbilagor. Dessa kommer ut varje respektive varannan lördag för en billig peng. Fina tidningar som jag finner nöje i att köpa och bläddra i. Innan jag trycker in dem i nämnda hylla. Det blir ett gäng tidningar under ett år! Dessutom hade jag lyckats handla på mig en bunt andra typer av inredning och retrotidningar. Samt tidningar innehållande pyssel och handarbete och trädgård. Jag brukar förvara trädgårdstidningar i en egen hög (du ser, jag är ju sjukt tidningsberoende!) Den var också alldeles för omfattande. På symaskinsbordets fotplatta är högen uppfylld av fototidningar. Och pysselvarianten låg och tryckte i ett eget hörn. Och mitt i detta tidningsvillervallande hostade en hög med veckotidningar diskret från sin plats. Just ja, släpade ju hem en bunt såna från mamma i julas.

Nu belamrar årgång tjugofemtons inredningstidningar köksbordet och jag vet inte var de ska ta vägen härnäst.  Fina tidningar med blanka sidor, försiktigt bläddrade i. För Maken har lärt mig att tidningar inte får vikas upp så pärm möter pärm och tryckas till längs med ryggen, utan de ska hållas uppslagna. Men vad gör man med dem när de buntats till årgång förr? Känns inte kul att bara kasta dem i återvinningscontainern. Och om sanningen ska fram vet jag att det i detta hus gömmer sig dylika buntar med gamla årgångar i nån låda. Och då har jag inte ens nämnt Makens bil och tatueringstidningar …
Så! Nästa gång du ser mig påstå att jag inte gillar tidningar kan du vänligen men bestämt hänvisa mig till detta inlägg!

Jag tänker inte säga det. Hur fort veckorna … men ja, det är söndag igen. Jobbet för veckan är avklarat och jag kom hem i morse efter lördagspasset. Nu sitter vi här och dricker kaffe och slöar vid teven. Eller vid datorn i mitt fall.

Veckans favoriter: Jag samlar Internetfavoriter i en salig blandning i bokmärkesmappen. Sparade gamla favoriter som inte längre existerar ute i virrvarret av sidor i detta enorma nätsystem. Nu har jag ägnat en tålmodig timme åt att besöka dessa mina sparade sidor och radera irrelevanta sådana och organisera och systematisera relevanta sådana i ett nytt mappsystem. Nu blir det lättare att hitta i bokmärkena. Ett tag i all fall. Tills systemet på nytt faller sönder av slarvsparade favoriter.

Veckans bloggbok: Jag är så att säga ikapp! Har i det närmaste avslutat bloggåret tjugofemton i bokform. Ännu inte skickat iväg det dock. Jag stötte på två bekymmer med denna bok. Först rena förtjusningen över att verkligen vara ikapp, så pass att jag skulle kunna börja göra årets bloggbok vartefter jag får ihop nåt i denna blogg. Har aldrig hänt förr. Men så. Förra året var det glest mellan inläggen, åtminstone på den senare halvan av året. Det visade sig ändå vara för många inlägg för att passa snyggt in i sidintervallet i boken. Jag hade gjort en handfull inlägg för mycket för att det skulle platsa inom valt sidantal. Nästa alternativ som ges blir för många sidor! Jag gillar inte att ha tomma outnyttjade sidor i böckerna. Men det går verkligen inte att klämma ihop boken mer än jag redan gjort  så jag fyllde ut med bilder i de sista inläggen. Men det hjälpte inte. Har tomhet fortfarande och kom i valet och kvalet över detta. Under tiden passade programmet på att uppdatera sig utan min närvaro. Visade upp ett helt nytt utseende när jag återvände. Nu måste jag alltså lära känna programmet på nytt! Samt hitta en lösning på de tomma sidorna. Orkar inte det just nu. Så den får vila lite trots allt.

Veckans program: Ja, melodifestivalen är igång igen. De senaste åren har jag inte åsett detta evenemang med någon större förväntan. Inte i år heller. Tittade på det i går kväll ändå, på jobbet, med jobbet. Vi var överens om att det var dåliga låtar! Jag kan ha en massa synpunkter på det här jippot. Och visst, ingen tvingar mig att titta! Ändå tittar jag. Kanske för att jag alltid tyckt om melodifestivalen. Förr. På nåt sätt sitter den känslan i, trots att den överbevisas varje gång av hur himla dåligt det är. Enda behållningen i går var två mellanakter och ingen av dem sjöng! Är inte det lite talande. Kanske jag hittar en bättre syssla nästa lördag?

Veckans materiella lycka: Gjorde ett besök på diverse affärer med Dottern. Och där fanns de plötsligt, mina gröna gardiner! Jag satt nämligen en kväll hemma i soffan och bara kände hur fint det hade varit, med skogsgröna, mossgröna, djupgröna om man så vill, gardiner för dessa fönster. Jag gillar den tonen av grönt ihop med det svarta vi omger oss med. Lägg därtill lite mässing och koppar i några detaljer. Problemet var bara att ingen av de inredningsbutiker som jag letade i hade några gröna gardiner! Inte helgröna i alla fall och inte rätt nyans. Det är ofta så. När något sånt landar i mig har jag hittat på det alldeles själv och ingen enda trend åt samma håll finns. Och finns ingen trend finns ingen grej! Otrendigt med gröna gardiner alltså. Men så låg de ändå där i en hylla. Med rabatterat pris dessutom. Jag tog dem givetvis till kassan, fullständigt övernöjd. Vem bryr sig i trender! Och nu hänger de för mina fönster precis som jag tänkt att  de skulle hänga. Så himla fint!

Veckans bil: Makens lilla Morris har en längre tid varit hos Doktor Rost. En balk under bilen hotade gå i bitar och orsaka tappade framhjul. Sån bil kan man inte ha. Alltså hämtades den på trailer i höstas av rostkunnig vän till Maken. I veckan ringde han. Och meddelade att ytterligare rostangrepp under nämnda bil var synnerligen ohälsosamma. Maken åkte iväg med bekymrad min. En gammal bil från nittonhundrafemtioåtta kan bli dyr att laga och tillgången på delar är inte enorm. Vi hade en gräns för hur mycket det kunde få kosta och en plan för vad göra om det inte var möjligt att laga. Men, Doktor Rost visade sig som tur var skickligare än väntat. Han fixade det där, utan köpta delar. Nu är Morris äntligen hemma igen. Med ny och frisk plåt under sig. Med en behaglig prislapp dessutom. Hon får hänga med ett tag till alltså.

Veckans irritationsmoment: Katthår, katthår, katthår och … just det! Katthår! Tydligen ska vinterpälsarna tunnas ur redan och detta fenomen i kombination med svart soffa och tygklädda saker är inte kul! Jag dammsuger och tejprollar och borstar och svär. Och börjar om med samma procedur igen. Och igen. Ändå är allt fullt med katthår mest hela tiden.

Nu avslutar vi den här veckan och tassar vidare mot nästa. Trevlig söndag!