Veckans veckolista: Tydligen svårskriven. Jag påbörjade den redan i torsdags och sitter med den ännu när söndagen är snudd på slut. Ibland går det bra trögt alltså! Men, nån sorts lista blev det trots allt.

Veckans TV: Sen vi skaffade den där appletve-grejen har vi också skaffat prenumerationer på Netflix och Viaplay. Låter som att vi sitter framför teven mest hela tiden och ja, det kanske vi gör? Hur som helst har jag fastnat i Netflix-serien ”Orange is the new black” Ännu bara inne på första säsongen av denna serie om ett kvinnofängelse. Det finns för närvarande tre säsonger tillgängliga och en fjärde släpps tydligen i sommar. Och det är en himla bra serie! Det kan nog mycket väl vara så att jag hädanefter tittar på teve mest hela tiden.

Veckans väder: Vinter.

Veckans shit happens:  Jag skulle bara sträcka mig efter en grej och mitt i den rörelsen slog jag omkull den där kaffemuggen. Som nyss hade fyllts på. Det ryms mycket kaffe i en liten mugg! Och när kaffet släpps lös på det där okontrollerade viset hamnar det över allt i sin väg. Som en vild vårflod, rätt ut på duken, plask ner på golvet och ut över Dotterns tröja. Det bästa var att datorn klarade sig. Tack vare att den stod bakom muggen. Det sämsta var att Dotterns ritplatta fick ta emot det mesta av kaffet. En ritplatta är en kär vän och ett tekniskt arbetsredskap för en fotograf. Med hjälp av den trollar Dottern fram snygg retusch av sina foton i datorn. Nu var den helt kaffedränkt. Åkte på en stunds avtorkning och viloläge upp och ner medan den kaffeskvättande modern hoppades på det bästa. Dottern hyste också förhoppningar såklart … men det skulle visa sig att våra två bästa var helt olika. Hon hoppades nämligen på ritplattans död! Kan låta högst märkligt men egentligen var den där plattan relativt uttjänt redan innan kaffebadet. Det har pratats i omgångar om uppgradering men eftersom den ändå funkade så fick den vara kvar. I väntan på ett mer ofungerande tillstånd …

Veckans inköp: Givetvis slog Dotterns önskning hårdast. Trodde man nåt annat? Vi åkte till mediavaruhuset dan efter och köpte en ny sån där ritplatta till datorn. Hon måste verkligen ha en som fungerar. Och när mamman är så klantig är det bara att öppna plånboken i kassan. I  ärlighetens namn delade vi på kostnaden. Jag betalade mest eftersom jag haft sönder den andra, men Dottern tyckte det var orättvist om jag skulle betala hela. Eftersom ritplattan i fråga ändå inte fungerat felfritt innan kaffet. Nåja, nöjd Dotter satt resten av dagen med den nya och fantastiska ritplattan och kvittrade fram magiska under i photoshop. Numera är jag bannlyst med kaffe i närheten av teknisk utrustning.

Veckans kattprat: Blir galen på alla katthår just nu. Det är ännu vinter men dessa två vinterpälsmonster fäller en väldig massa hår som smetar av sig i soffan, på kläderna, i min stickning … ja, precis överallt. Och vi dammsuger och tejprollar och håller på. Inget hjälper. Vi är alla pälsklädda. Allt är pälsklätt!

Veckans artikel: Dottern gör praktik som fotograf, på ett skivbolag. Förra veckan var hon i Tyskland med ett par band på en miniturné. Förutom bilder blev det en artikel i dagstidningen. Den hittas här —-> om man vill kolla. Gör det!

Veckans vackraste vyer: Åkte på en jobbresa i början av veckan. Den tog oss genom kallt och snötäckt landskap inåt landet. Alla träd var så där gnistrande frostklädda och snösprayade. Hemma ser det inte ut så där! Då hade jag varit ute med kameran för länge sen. Nu fanns det inget utrymme för något fotograferande överhuvudtaget. När vi åkte hem, några jobbtimmar senare var det mörkt och rejält kallt. Något gnistrade grönblått mellan träden. Lyste upp himlen som i ett sience fiction äventyr. Det visade sig vara ett tåg, som slog gnistor mot kontaktledningen ovanför. Effekten mot allt det vita var mäktig och där satt jag. Fortfarande utan kamera!

Veckans film: Valde i urvalet denna eftermiddag och landade på Robin Hood. Alltså den där äldre versionen med Kevin Costner, men det var inte för hans skull jag ville se filmen igen. För inte alls länge sen dog Alan Rickman tyvärr. En av mina favoritskådespelare, ända sen han först syntes i Die Hard. Inte blev han sämre av att spela Snape i Harry Potter. Givetvis! Men bäst är han i de här Robin Hood-filmen. Som Sheriffen av Nottingham. Alltså arg! Så arg! Han har repliker man sitter i förtjusning och väntar in. Är liksom behållningen i filmen. Det ryktades om att Kevin varit sur, när filmen hade premiär. För att Alan stal uppmärksamheten. Och ja! Min uppmärksamhet stal han definitivt. Det blev en riktig martinékänsla med denna gamla goding till film.

Nu avslutar jag denna lista och denna vecka. En ny vecka väntar!