Idag är det så vackert ute att all formulering av skönheten blir klyschig. Det där med andlöst och så. Femton grader kallt. Massa nysnö som anlänt i natt. Sol på det, som får allt allt glittra. Jag skjutsade iväg Dottern på ett fotojobb. En bra bit utanför stan, längs kusten. Vi satt som två hålkakor och glodde mot det som skymtade av havet vi passerade. Det ångade från vattnet och blandade ihop det som var hav och det som var himmel. Snötäckt is. Makalöst. Jag hade ingen kamera med. Bara mobilen. Sånt svider i fotosinnet.
När jag släppt av Dottern försöke jag hitta nånstans att ställa bilen för att avbilda naturfenomenet lite i alla fall. Men vägen var smal och inte helt plogad. Och på havsidan hus och privata tomter. Jag fick alltså nöja mig med att ha sett det vackra. Ha det i minnet bara.
Men hon ska hämtas sen också. Samma väg igen. Kanske jag får en ny chans då?