Sitter här i soffhörnet och njuter äntligen av en solfri morgon. Hela himlen är underbart grå och jag har tänt ljus och hällt upp kaffe. Vi har landat i september och den börjar sannerligen höstlikt.
Gårdagens inledning på veckan var lika solig och varm som den senaste tiden varit. Jag tog på mig för varma kläder när jag åkte för att jobba lite. Missbedömde temperaturen dumt nog och höll på att förgås innan jag var hemma igen och kunde leta fram nåt svalare. Sen kokade jag några ägg och tänkte mig en liten lunch ute i skuggan. När det ringde på dörren. Grannfrun hade sett mystiska typer kuta runt på baksidan av både sitt och andras hus. Med kamera!
Kändes inte längre så kul att sitta ute med lunchen och en bil stod dessutom på tomgång på allmänningen intill och folk i bilen verkade vänta, iaktta!? Plötsligt ser jag tre stycken, som precis passade grannfruns beskrivning precis, komma springande förbi vår garagevägg. Jo, nog hade dom en kamera allt. En rejäl sådan … och allihop sprang direkt över vägen och in bakom grannens garage? Liksom lite hukande, smygande. Vad fasen?
Jag tyckte det såg ut som en filmkamera! Och skummisar springer väl inte runt fullt så öppet i dagsljus och dessutom filmar hela förloppet? Nåt annat var i görningen! På dagstidningens hemsida hittade jag förklaringen. Det var det där nya teveprogrammet på fyran som var ute och sprang! Jagade rymmare! Dom borde för sjutton ha nån typ av skylt på sig om de ska smyga omkring på folks tomter på det där viset. Undrar hur många som ringde polisen? Och nu måste jag ju dessutom titta på det där på lördag också, fast det var så dåligt att jag dömde ut det redan tio minuter in i det första avsnittet häromveckan.
När Maken kom hem nån timme senare drog vi till stan för att förhandla lite med det där telefonbolaget om en grej vi tyckte var lämplig. Det tyckte inte dom, gick inte att förhandla alls utan de skulle minsann prångla på oss mer än vi ville ha. Så vi släppte den tanken och gick därifrån. Vi hittar en annan lösning som inte involverar dem.
Maken skulle köpa en cd-skiva när vi nu ändå var på stan och hur det nu kom sig strosade vi även in på butiken som saluför glas och liknande. Bara för att den var precis intill parkeringshuset. Och vi skulle bara titta. Jo, jo. Har vi hört det förr?
Jag hittade Maken vid en hylla, tittande uppåt som om han sett en sällsynt fågel eller drabbats av allvarlig nackspärr. På översta hyllan stod ett par rediga ljusstakar. Dom var kromblanka och liksom krokade i varandra och minst en halvmeter höga. Dessutom märkta med röd prislapp. Jätteröd prislapp! Fortfarande dyra, men betydligt mindre än hälften så dyra som de skulle ha varit utan den röda lappen. Vi bar givetvis ut en låda innehållande gigantiska ljusstakar ur den butiken. Nu är det så att vi lider ingen brist på ljusstakar innan heller precis, men kromet passade bra som kontrast till allt glas, tyckte vi. Pryl och designtokiga människor som vi är. Vill man verkligen ha nåt hittar man ursäkter. Och nu står de här och blänker.
Ja, så kan en helt vanlig måndag se ut. Undrar vad som kan hända en helt vanlig tisdag?