Hoppsan så djupsinnigt det blev

Sitter här i soffhörnet, en ledig fredagsmorgon. Augusti går mot September och därmed är sommaren slut. Jag hade avsikten att göra en somrig lista, en sorts sammanfattning över hur denna sommar var. När tankarna istället far åt ett annat håll.
Sommar. Så mycket det lilla ordet tycks innehålla!
Jag läste en krönika nyligen på det ämnet. (minns tyvärr inte var och vem) Att vi har en tendens att lägga hela livets alla önskningar och förväntningar på den stackars sommaren. Och då på semestern i synnerhet. Det är då allt ska ske, allt ska provas, alla ska träffas-speciellt de man inte hunnit med på länge, mat ska grillas, resor ska göras, utflykter ska utföras, äventyr genomföras och mitt i allt detta ska vi både förverkliga oss själva och umgås med älskade familjen varje ledig stund. Alla sociala flöden ska fyllas med bilder som visar att vi verkligen tar vara på sommaren, solen och finvädret och utnyttjar ledigheten på maximalt vis. Det är fötter i sand, fötter mot hav och horisont eller mot overkligt blå pool. Drinkar fyllda av paraplyer, immiga ölglas eller rosébubbel i solnedgång. Oändlig variation tallrikar fyllda med en oändlig variation av god mat. Och självisar i solen, i bikinin, i paradiset, i trädgården och var man nu än råkar tillbringa sin bästa tid. På sommaren får man inte klaga och det är viktigt att man njuter av solen för det kommer en vinter! Man får endast klaga om det regnar eller om det inte är tropiskt varmt. Därutöver ska man ta vara på solen och värmen är det sagt. Och se till att ha en sommar att minnas och leva av länge med väl laddade batterier så man klarar den långa och hemska hösten/vintern som lurar runt hörnet likt en farlig förövare.
Det är sommar, med snirkliga bokstäver, katalogblanka sidor och glittriga upplägg. Det är på sommaren det ska ske. Allt det där som är livet och som inte skedde annars. Det är på sommaren vi trillar ut i livet som ystra och lättklädda livsnjutare av rang.
Om vardagen är stressig … vad blir inte semestern om allt detta vilar på dess axlar? Är det verkligen så, att vi bara lever för semestern? Nog bör det väl finnas en hel del liv mellan semestrarna också och mellan somrarna? Självklart gör det väl det!
Men vi har nog skjutsat upp sommaren väl högt i rang. Därför blir besvikelsen också så stor när det nordiska vädret visar sig vara just nordiskt. Eller när myggen, flugorna, bina, fästingarna förstör. När solen bränner och inget blir som man tänkt sig. Vad vet jag.
Har kanske ingen talan eftersom jag egentligen inte gillar solen och sommaren så där värst mycket. Jo, jag njuter också av att ha semester, av att ha en trädgård och se vackra blommor och allt annat som hör sommaren till utom just solen och den klibbiga värmen.
Vi går mot min tid nu! Hösten. Med dess svalare luft, djupare färger, fuktigare dagar och allra, allra mest längtar jag till november och det djupt grå som innehåller så vackra nyanser. Jag längtar efter de mörka färgerna, kvällar som är svarta och upplysta av tända ljus, gator som är regnvåta. Löven som ramlat ner från grenarna och klistrats fast mot den våta marken, ligger i sjok längs vägkanten. Jag längtar efter stövlar, paraplyn och varma sockar. Filten i soffan och sjalen över axlarna. Muggen med te/kaffe som värmer händerna.
Så olika det kan vara på våra förväntningar på det ena eller det andra. Det som andra benämner som skitväder är mitt trivselväder och tvärtom. Så får det vara. Du är konstig du säger folk ibland. Kanske det. Fast jag tycker det är konstigare att lägga sig mitt i solen i timtal. Troligen är vi konstiga allihop. Men förhoppningsvis lever vi även utanför sommaren!
Den där sommarsammanfattningen får vara. Jag har njutit av stilla dagar, haft tillräckliga äventyr, träffat folk och familj. Haft tallrikar fyllda av kulinariska godsaker, immiga glas med goda drycker. Och så vidare. Det blev en bra sommar! Det räcker. Ta hit hösten nu!

Höstkänningar

Trädgården börjar så sakteliga förbereda sig för att gå i vila. Det syns spår av det lite här och där i växtligheten på min vanliga morgonrunda. Idag är det fuktigt och varmt ute. Regnmoln som inte bidrar med nåt regn utan bara far vidare. Jag hinner klippa gräset och fixa lite annat som att plocka blomfrön och rensa bort utblommade ettåringar denna förmiddag. I tron att regnet var nära. Det var det inte så jag pysslar vidare och njuter av behaglig temperatur och frånvarande sol.
En del rosor vill hålla kvar av sommaren än, likt alla soldyrkare och sommarälskare.

image

Vissa av rosorna i min trädhård har minsann satt nya knoppar. Hoppas de hinner slå ut också. Senblommande perenner är också i full gång. Och lurar ögat att det ännu är sommar. Och till viss del är det kanske det. Även om det är första september nästa vecka. Somligt blommande kom igång sent i år. Och den senaste tidens värme har hållit växtligheten och oss i tron att det är mycket sommar kvar. Fast björkarna vet   … de släpper ifrån sig gula löv redan.
Jag slog mig ner och fick sällskap av en mysig katt i hammocken. Och här sitter vi nu och vill inget annat. Det är helg nu!

Hur har du haft det i dag? Jag har …

Först jobbade jag lite innan nattpasset var slut och det var dags att åka hem. Eller ja. Inte hem. För jag skulle på ett möte som visade sig innehålla färre deltagare än tänkt så vi kortade av det också.
Efter det fick jag ett ryck och åkte till stan! Hann ändra mig flera gånger innan jag parkerat, men envis som jag är fullföljde jag mitt eget ryck. Tanken var att hitta nåt snyggt till kvällen.
Först och främst måste jag peka på termometern. Den utomhus. Som var uppe i tjugo grader redan åtta i morse. Kläderna som hängts fram i butikerna trodde att det skulle vara höst nu. Där fanns mängder av stickat, långärmat, långbyxor och allt bara hånlog åt en halvsvettig typ som bävade för att ens prova nåt i värmen. Kvällen ska dessutom tillbringas på ett rätt varmt ställe och alla plagg jag såg skulle bidra med tortyr. Näe. Jag sprang igenom tre butiker bara för att konstatera samma sak om igen och sen åkte jag raka vägen hem. Utan minsta kasse kläder. Det bör gå att skaka fram nåt lämpligt ur garderoben.
Hemma var det varmt och instängt och jag hasade genast ner alla mörkläggare för att hålla dagens värme utanför. Sen gick jag ut och satte jag mig i hammocken en stund, där det ännu inte var sol utan riktigt trivsam temperatur. Fick sällskap av kelig katt och pratglad Dotter i telefonen och där sprang en timme kvickt och lätt på tå ut ur livet.
Plötsligt fick jag för mig att frön måste skördas. Så jag satt på gräsmattan med en annan kelig katt och plockade massa frön ur den ymniga krassen. Nästa års blommor! Hävde ut alltihop på en tidning för att torka dem. Ska därefter vara duktig och få ner fröna i märkta påsar för att hålla isär dem.
Efter detta värv var jag duktig och såg över räkningarna som samlat sig under månaden. Sånt måste också göras. Och kom mig äntligen för med att förnya antiviruset till Makens dator. Nu är den grönmarkerad och säker igen.
Så in i duschen för att snygga till mig inför kvällen. Rotade runt en stund i garderoben efter ett både somrigt och hyfsat snyggt plagg som funkar på det GuldBröllopsFirande vi inbjudits till i kväll. Mäktigt, att ha varit gifta i femtio år! Ser fram emot få delta i detta firande, tror det blir speciellt faktiskt.
Ja, så såg min dag ut. Kvällen får jag utvärdera i morgon.

Söndagsmys

Den där klarblå himlen tycks ha fastnat, typ bränt fast. Förr sa man att bilden i datorskärmen kunde bränna fast om den stod på och visades för länge utan skärmsläckare. Måste vara det som hänt med himlen också. Den uppvisar inte minsta avsteg eller variation från det blå. I morse när jag åkte från jobbet var det lika blått som det varit i jag vet inte hur många dagar nu. Enformigt!
2015-08-23 10.31.09Jag kom hem, slappade lite med frukost ute tillsammans med Maken. Läste sen en notis på facebook och ja, vi hakade på kan man säga. Maken backade ut Rodden ur garaget och jag angjorde håret i stadig hästsvans och sen åkte vi. Det utlovades loppis, matmarkad och ponnyridning och en del annat i Högbo. Vi kom dit med vinden i håret kan man säga och parkerade på anvisad plats på en äng. Massor av andra hade tänkt lika. Parkeringsvakten var förvånad över uppslutningen.
Vi passerade först matmarknadens lockelser … whiskysenap, rapsolja, korvar och sånt och gick sen gång upp och gång ner mellan alla loppisborden. Gjorde inga fynd alls! Och så var det så in i bängen varmt!
Vi strosade istället iväg i det natursköna området och tittade på annat än gammalt skräp. Handlade fika på ett mysigt litet café och satt i skuggan i gräset utanför och fikade och tittade på folkvimlet och hundvimlet.
Sen kände vi oss nöjda och Roddade vidare. Hamnade hos bilintresserade Makens likasinnade kamrat på bilsnack och kaffe en stund. Sen kände vi oss hungriga och Roddade mot stan där vi slank in på mycket trevlig stammisPub (läs CC) och käkade god mat.
2015-08-17 19.09.26Nu har jag landat i hammocken med Pancakes. Solen har just lämnat synfältet och som det känns nu kan jag nog bli kvar här en bra tag till. Så pass fastvuxen att jag skickade ett sms till Maken därinne … sms Jag fick vad jag ville ha 😀

Har jag nåt att säga idag?

Jo kanske om jag tänker efter.
Jag:

… har satt mig i min kära paviljong med mitt kaffe igen denna morgon. Det är sommar idag också. Vi närmar oss slutet augusti. Då brukar hösten smyga sig in lite lätt på tå. Svepa in mig i sammetsmörkret och låta mig leta efter filt och tända ljus. Men. Sommaren har på nåt sätt inte fattat att det var sommar i år. Den var inte här när den skulle vara här. Tog kanske ett tåg som stoppades av signalfel … vad vet jag … och anlände sent och är kvar nu. Mitt när hösten skulle få komma. Fast om jag backar tillbaka i arkivet av egna skriverier har sommaren envisats in i det sista de senaste åren. Och typ hållit hösten på halster en tid. Jag tycker faktiskt inte att det gör så mycket. Eftersom sommaren hållit sig till temperaturer som jag hanterar, så även nu, är jag inte speciellt trött på sol och värme. Det är trevligt att kunna njuta lite mer av min trädgård, innan den ska packas ihop och gå i vila. Så det må vara slutet av augusti, men det känns som nåt annat och mycket blommar än.

… sov ovanligt länge idag och tror att jag vaknade med det där ljudet som när man kommer upp till ytan och har hållit andan för länge. Eller nåt. Förvirrad försökte hjärnan bearbeta de första intrycken. Hemma, i egen säng. Ja! Ledig? Ja!!! Den röda klockreflektionen i taket var bruten av en skarv och omöjlig att tyda. (alltså kära Make om du läser detta, tänk på att placera klockan utanför skarven när du går upp, så frun vet var hon är när hon vaknar!) Jag vältrade över till sängbordet och fick fatt i mobilen. Hittade också de nödvändig läsglasögonen och såg tillslut tidsangivelsen! Halv nio! Länge sen jag sov så tungt och så pass länge. Måste ha berott på att jag igår bäddade ner mig i molnen … eller i alla fall i lakan som torkats i sol och vind och bäddats in i sängen precis innan jag själv kröp i. Så doften satt kvar. Och själv hade jag nyss duschat och var så där lagom trött att jag somnade efter att bara ha läst en halv sida i boken. Och sen sovit tungt hela natten utan minnen av att ha vaknat alls.

… noterade att en envis fluga har tagit sig in i huset. Flugor förknippas mest med envishet eller? Ibland kan det där surret från en fluga bidra med sommarkänsla. En fladdrande gardin intill den öppnade dörren, sommardofter och värme och där ser flugan sin chans. Den flyger in och blir envis. Sätter sig överallt och irriterar, vägrar envist flyga ut igen. Den kliver fram på ens bara ben, killar i ansiktet, surrar omkring huvudet och vägrar envist att fångas och man längtar efter en sån elektrisk flugsmälla som kan viftas efter flugan tills det bara sprakar till. Stekt fluga är inte så envis längre. Men jag har ingen sån flugsmälla. Fluga har jag. Och den är ruskigt envis men den får vara hur envis den vill därinne i sin ensamhet. Jag är ju ute i paviljongen sen länge.

… övervägde till en början att ta med den bärbara högtalaren (som man kan ansluta telefonen till via märkliga vågor i luften) ut tillsammans med mig och kaffet. Spela nån slags musik i paviljongen. Kanske för att Dottern var hemma förra veckan och då är huset musik hela tiden. Eftersom varken hon eller hennes far kan leva utan att de omges av musik. Det första Dottern gjorde varje morgon var att greppa kaffemuggen och dra igång en spellista. Det hann bli en liten vana, att ha musik spelandes i huset till morgonkaffet. Själv är jag mer förtjust i tystnad, även om jag absolut gillar musik. Men ute lyssnar jag helst på fåglarna och lövens rassel i vinden. Så det blev ingen musik till kaffet i morse. Ingen Dotter, ingen musik … eller?

… jag inser att en ledig fredag inför en jobblördag går som med solens hastighet. Ändå känns den oändlig just i detta nu. Har en del planer för hur resten av dan ska tillbringas. Oavsett blir det bra!
Njut av fredagen nu, vare sig den och efterföljande helg är ledig eller av jobbsort. Nu tar jag en trädgårdsrunda.

Trädgårdsrunda

Avverkat det ena av veckans två dygnspass och kom ut i ledigheten i en solig torsdagsmorgon. Det är Augusti i luften. Kylig, fuktig och klar. Även om dagen ser ut att bli mer av Julikaraktär. Typ varm. Aningen för varm för mig men jag har ju mina skuggiga gömslen.
Som vanligt är det första jag gör vid hemkomsten en runda i trädgården. Jag liksom rotar mig. Tillbaka i mitt eget liv, efter att ha tillbringat ett dygn i någon annans. Och trädgården är verkligen en vilsam och rogivande plats att landa i numera. Jag går runt så där i största allmänhet, så fort jag fått upp altandörren. Kollar på det som blommar, plockar bort lite torrt eller vissnat. Drar fram vattenslangarna och öser över växtligheten en välbehövlig väta. Snackar med KattGrabbarna som gärna gör mig sällskap på min runda. Hämtar spaden och hugger nån envis snigel av mördarkaraktär. Det är tyvärr så att dessa eländen hittat min trädgård i år. Varit förskonad från dem hittills. De sniglar inte omkring i nåt överflöd men jag hävdar att de inte har här att göra och avverkar dem bryskt med spaden så fort jag ser nån. Denna runda var skönt nog snigelfri.
Idag fyllde jag också på lite jord där det saknades, och ryckte upp ett gäng blommor som spridits hit med vinden. Fina visserligen, eller ja, själva blomman är fin men växten är gräslig. Tjock stam och överväldigande blad och när de blommat ut spottar de frön omkring sig och dyker upp där man minst anar det nästa år. Nu kapade jag dem innan fröspottningen och ryckte upp rötterna dessutom. Tänker hålla vaksam koll nästa vår. Och dra upp i god tid.
Därmed bildades det tomma ytor … jag har redan planer för dessa. Det finns mängder med blommor jag inte har än! Och jag tror det ska bli ett gäng vackra perenner. Nåt man kan plocka av och ta med in.
För övrigt noterade jag att nån stackars fågel fastnat i ett gäng klor i natt. Bara en hög med fjädrar fanns kvar. (Jag har snackat med KattGrabbarna om det där. Att ta fågel. Man gör inte så! Men, särskilt lydiga är de uppenbarligen inte.) Såg också att gräsmattan behöver klippas (kanske inte idag) och att det finns mängder med frön att ta hand om. Utblommade blommor lämnar frön, och tar man hand om dem kan man ha sitt eget kretslopp i trädgården.
Själv har jag nu ett par njutbara och lediga dagar innan jobb igen på lördag. Tänker ta mig an dessa på ett riktigt slappt vis.
Bjuder på lite trädgårdsbilder, så ser du hur bra jag har det.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det är lördag …

och jag har lagt mig till med paviljonhäng. Ett vindspel klingar i bakgrunden, en katt sover på bänken intill mig, rosorna blommar, gräsmattan är klippt. Jag kan också lägga till att Maken målat en del av huset och tar nu det lugnt med nåt intressant på teve och Dottern verkar nöjd och glad på sitt håll och Katt-i-Tratt är befriad. Såret inte längre ett öppet sår utan fint läkt, må detta hålla i sig. Orkar inte nån ytterligare trattrunda.
Vi har nyss ätit och jag hade ett gott vin till maten. Det blåser lite lagom och solen skiner. Och en alldeles galen idé som kanske inte ens är genomförbar har slagit rot i fantasin. Tja. Ingen dålig lördag i livet.
När kaffet var klart i morse slog vi oss ner ute i trädgården med varsin kopp. När detta kaffe druckits ur hamnade vi på en shoppingresa … och jag råkade köpa ännu en ros. Köpte en så sent som i torsdags också. (Nu är båda dessa rosor nergrävda på rätt ställen. Håll tummarna för riklig tillväxt.)
Jag jobbar ju på att få en fyllig trädgård. Intill husväggen bredvid altanen hade jag sett ut en tom fläck. Som skulle passa sig väl för en klättrande ros. Eftersom flera trädgårdsälskare lovsjungit just Alchymistrosen hade jag bestämt mig för en sån. På trädgårsdbutiken fanns endast ett exemplar kvar bland alla rosorna. Och det var ett bra exemplar tyckte jag. När jag ändå var där … så gled jag runt och drömde lite. Fick därmed syn på en helt fantastisk rosa ros döpt efter sagoDrottningen Astrid. Sån måste jag ha! Men eftersom det var en impuls gick jag ifrån den. Fast impulser av det slaget växer ofta till sig och i förmiddags blev jag ägare även till den. Då jag också hade en plan. Nu är rosen i mitt synfält i paviljongen och där passade hon perfekt. (Är alla rosor ”hon” eller finns det manliga rosor eller ”hen”rosor också?) Det var till och med så att jag hade passande växtstöd i friggan, som bara väntat på rätt användningsområde i fler år. Det blev så himla bra! Nu börjar denna paviljong ta sig som det en gång var tänkt.
För massa år sedan fick min trädgårdsintresserade pappa en idé. Han brukade hjälpa mig snygga upp i trädgården och den här dan hade han fått syn på ett gäng trädgårdsplattor. Avlånga sådana, staplade i en hög utanför staketet. Han hade räknat och stegat ut och kommit fram till att man kunde lägga dem i en fyrkant, stor nog för att rymma en sittplats. Ja men visst! Plattorna anlades till nämnda fyrkant och jag såg något rosigt klättrande intill. Maken fick fixa hem armeringsjärn av det grövre slaget och svetsade en spaljé runt ett av hörnen på plattan. Jag planterade ros.
Nu var det här på den tiden när mina gröna fingrar sträckte sig enbart så långt som till krukväxterna på fönsterbrädorna. Dessa växte visserligen förträffligt. Det gjorde inte rosen. Skogen bakom och björkarna i synnerhet, tog all näring. Rosen kämpade på. Pappa likaså, varenda gång han befann sig i min trädgård men någon ymnighet blev det aldrig.
Sedan tillkom paviljongen över denna stenbeläggning och rosenspaljé. Mitt trädgårdsintresse växte mer än rosen. Maken fick bygga lådor. Och då först. Då fann sig rosen! Nu fick den äntligen lite växtkraft. Och jag har ökat på med flera växter i lådan intill rosen. Testat olika och fått lov att gräva upp och flytta och prova annat. Nu kom alltså även Astrid Lindgren. Hennes ljusrosa rosor passar fint ihop med de cerisrosa som finns sedan förr. Ingen av dessa rosor doftar speciellt mycket. Jag har kommit fram till att det kvittar, eftersom jag faller för rosens utseende. Inte doften.
Jag önskar … att pappa kunde få komma på en stunds rundvandring. Han väckte mitt trädgårdsintresse. Lärde mig grunderna. Tänk om han fick se vad jag åstadkommit nu! Tror han skulle gilla det. Tror han gärna skulle slå sig ner i denna rosiga paviljong och t en öl eller en kaffe. Tror han gärna skulle gå runt och titta på min trädgård och komma med fler goda idéer på hur den ska byggas ut. Själv har jag en plan … som ska sättas i verket innan vintern tar vid. vänta bara.
Lördagen pågår några timmar till och i stan pågår också en stadsfest. Vi har inte besökt den än, det kanske är dags nu.