Men vad fasen?! Ett nytt sår? Ett blödande vätskande sår i pannan igen?! Det var vad som mötte mig efter dygnspasset i morse. Jag fångade raskt in katten. Stängde alla dörrar och tvättade rent detta nya sår. Tvingade sedan på honom tratten. Igen. Suck. Liksom. Dubbelsuck.
Ungefär något ditåt sade blicken inne i tratten också.
Alltså. Så sent som igår var den där pannan så fin och så läkt. Men ny päls på väg i de kala fläckarna som de gamla såren orsakat. Och så traskar han plötsligt in med ett nytt. Trots penicillinkur och trattbehandling.
Jaha. Vi får utstå några dagars jamande igen. Än så länge varar inte detta nya sår. Men det vätskar, och vi gör vad vi kan för att hålla det rent och torrt. Vi låter också tratten vara på och dörrarna redigt stängda. Trots livliga protester. Så hjärtat blöder.
Som förra gången har han inga som helst problem med vare sig tratt eller sårrengöringen. Men att dörrarna är stängda. Det är som ett straff för ingenting. Han gråter, skriker, bönar och ber. Men det går ju verkligen inte. Vi måste få den där pannan hel igen. Och det inkluderar tyvärr både tratt och innevistelse. Förhoppningsvis slipper vi ytterligare veterinärbesök, så länge som det inte varar och tror jag vi har det under kontroll. Men som sagt. En inlåst katt …