Jag svamlade om vädrets inramning av vår dag i inlägget nedan. För så var det. Det regnade, när vi åkte bil. Och slutade precis innan vi parkerade utanför Vallby friluftsmuseum. En plats som säkerligen gör sig bäst i soligt sommarsken. Och det var precis vad vi fick! När vi promenerade in genom porten sken solen. Vi gick in i en annan tidsålder och ett långsamt tempo även här.

Jag känner till den här platsen. Eftersom den är Kusinens favoritställe och jag följer hennes blogg har jag såklart besökt den, bildledes, många gånger förr. Jag blev inte besviken över originalet. Det var verkligen fint! Röda stugor med gräsbevuxna tak, lummig natur, djur i hagarna och en känsla av att Emil snart skulle komma springande med si mysse och si bysse … Här fanns en lanthande i naturlig storlek. Och byskolan och soldattorpet och … ja wow. För att göra det hela ännu bättre hade man anställt ungdomar i något som måste vara tidernas sommarjobb. I tidstypiska kläder gav de platsen liv. Bakade bröd och kardade ull i soldatstugan, skolfröken på sin plats bakom katedern, kunder i lanthandeln. Dessutom sprakande eld i spisarna och en spelmansstämma livade upp rummen med spelmansmusik. Jag kunde ha flyttat in! Maken … ja man kan säga att han inte var fullt så lyrisk som jag men trots sin attityd så trivdes han ändå. Det vet jag.

Det var verkligen så himla rogivade att gå runt där mellan husen, höra musiken, känna lukten av elden genom skorstenarna och småpratet från ungdomarna i sina fina kläder, där de satt vid långborden och träbänkarna i storstugan. Jag skulle lätt ha tagit mig det sommarjobbet! Solen och sommarsurret, även om det var högst tillfälligt, bidrog såklart till känslan av att vara i en annan tidsålder. Helt underbart. Jag hoppas jag får möjlighet att besöka det där stället igen.

Ja, vilken dag det här var. Uppslukade av känslan bestämde vi oss på stående fot för att åka vidare. Maten fick vänta.