Det är en eländig Mussekille här hemma. Han har dömts till en veckas trattbärande, en veckas innevistelse, samt en veckas penicillinmedicinering … morgon och kväll.
Att gå med tratt … äta med tratt … dricka vatten med tratt … allt med tratt! Det kräver övning. Att förstå hur man tar sig fram med ett tratt unt skallen. Hela tiden är nåt skit i vägen. Och hur når man maten? Hoppar upp eller ner från saker och ting? Det är ett gissel med tratt på katt!
Men vi tar det från början. Hittade ett sår i pannan på honom för några dagar sedan. Osäker på varför eller hur detta sår uppkommit. Kanske har han fastnat i nåt. Slagits med nån? Det vet bara han själv och han säger inget!
Men så började såret bli rejält inflammerat och varade otäckt. Svårt att hålla rent, även om vi tvättade och torkade så ställde han till det själv med att vifta runt med smutsiga tassar i detta sår. Så i morse ringde jag veterinären och vi fick komma strax efter lunch.
Det var en missnöjd katt i kattburen. Han hatar att åka bil och det lät han oss förstå hela vägen till veterinären. Inte var det bättre där i väntrummet heller. Han lyckades starta en hel kör av kattklagan bland övriga patienter.
Väl inne hos veterinären blev livet inte bättre. Det blev en lugnande spruta. En massa putsande och spolande och lite skärande i detta variga sår. Sen kom det värsta. Den där tratten.
Vi fick stränga order om att inte avlägsna denna tratt på en vecka minst, och anvisningar om hur vi ska fortsätta sköta såret. Det måste tvättas och pressas ur ännu mer klegg. För det får inte läka för snabbt utifrån. Då stannar äcklet kvar innanför. Dessutom detta medicinerade. Som ska ske med doseringsspruta in i munnen två gånger om dan. I sju dagar! Snacka om att vi längtar efter nästa helg! Då kommer troligen både Katt och mänsklighet att vara skvatt galna.
En vecka inomhus. En vecka med tratt. En vecka med kattmedicinering morgon och kväll. Herremin tid. Ta hit nästa fredag nu!