Den där värmen som eftersökts är här nu. Jag sitter i skuggan och är tacksam över att det blåser.
Huset är mörklagt med alla mörkläggningsrullgardiner ordentligt nerdragna och dörren stäng för att inte släppa in värmen. Morgonkaffet smakade superbt i morgonsval skugga, men nu börjar värmen ta över allt mer och nån svalka kommer inte att fås förrän det blir kväll.
Jag vägrar åka till nån badstrand. Egentligen älskar jag att simma. Att ta sin solvarm kropp och överhettade sinne ner i svalt/kallt havsvatten är en underbar känsla. Men. Jag åker inte till nån badstrand. Där alla andra redan ligger och svettas. Trängsel, picknickkorgar, skrikande/stojande barn och svettiga halvnakna kroppar. Hu vale. För det sista i alla fall. Picknickkorgar är inte så äckliga. Om jag hade tillgång till nåt eget havsställe skulle jag inte tveka men eftersom sådan saknas sitter jag istället i skuggan. Tills även den blir för varm och då går jag nog in. Kanske till och med ner i källaren. Där är det skönt nu.
Men, hammocken bjuder ännu på trivsam skugga, kanske en timme till innan solen passerat lönnen ovanför mig. Den är annars tät och skymmande den där lönnen. Och alla löv rasslar trivsamt i vinden. Men … jag går nog in och bidar min tid …