Det är inte sant längre! Händige Maken har gjort det igen.
I princip redan under hemfärden med den nyinköpta Hotroden föddes funderingarna om det där med tak, eller cab som Maken föredrar att kalla det. Rätt opraktiskt med en bil utan tak ändå. Även om det är sol när man åker hemifrån finns risken för regn när man ska hem igen. Så ja, om man har en bil utan tak/cab/sufflett. Vad gör man då? Jo, man bygger själv!
Inget tycks omöjligt för denne man! Han hittade en grej i källaren nån vecka efter att han köpt bilen. Kom upp som en sol och höll en plastbit i näven. Inte fattade jag då vad det skulle leda till. Jag borde sannerligen inte vara förvånad längre. Jag vet ju, hur otroligt händig han är. Men vad sjutton. Bygga/sy/fixa ett tak till en bil utifrån en plastbit! Äh. Jag tar det från början! Häng med!

Plastbiten!  Det där på bilden är en cab/sufflett till en Hotrodmodell i plast, som han byggde en gång i tiden. Det måste väl ändå ha varit nån mening med alla hans modellbyggen under ungdomsåren! När vi träffades hade han hyllorna fulla med hembyggda plastmodeller på olika bilmärken. Inte många av dem finns kvar numera men just den där bilen har stått modell för hans dröm också. Och nu hittade han taket! Skala 1:8 är den, plastbiten, och har alltså använts som mall för cab-bygget ute i garaget. Det ledde till diverse uträkningar och en avancerad skiss … hm …

Först skulle själva stommen byggas ihop. En komplicerad historia av sammanfogade järnbitar för att få själva vik-effekten att fungera. Man vill ju inte ha en cab som ska lyftas av och på, utan en som sitter på bilen permanent och kan fällas upp och ner utefter behov och önskemål. Han fick låna en mall av hopsatta metallstag av en bilbyggande kompis. Den såg i mina ögon mer ut som nån sorts blivande protes till nån som saknade en arm eller så.  Eller en mystisk tumstock. Men Maken hade koll på läget och började klura. Svetsade ihop sin egen och fick till själva vikfunktionen och allt. Testade på bilen och jo. Det såg riktigt bra ut så han jobbade på tills hela stommen satt där, uppspänd över bilen. Ja jäklar! Det skulle bli cab på denna bil! Ända tills han fällde ihop den. Nånstans hade det blivit fel i beräkningarna, för cabben ska fällas ihop bakom ryggstödet, inte mitt över. Blir så krångligt att köra då. Gör om gör rätt! Maken är inte den som ger upp vid motgångar. Han skruvade isär sitt bygge och började om. Och hade snart en stomme som satt helt rätt! Han provade med en färgglad filt för att se en helhet. Och jodå. Nog blir det cab allt. Därefter gjorde han halt med det projektet för att få klar inredningen i bilen. Det kändes viktigare att ha nånstans att sitta liksom.
Och så, efter att ha åkt hem en dag mellan regnskurarna. För att hamna mitt i en regnskur och kom hem rätt blöt. Då klev han in i syhörnan igen. Nu skulle cabben bli verklighet. Och visst blev den klar! Och visst blev den bra! Hur snyggt och välgjort som helst. Fast jag tycker det skulle heta sufflett 🙂 Tycker det är tjusigare.

Den nerfällda stommen, på rätt ställe nu!

Dags att klippa till …

Test …

Taket växer fram

Det ska bli ett fönster också.

Och där satt den!

Med fönster och allt.

Nerfällt och fastspänt.