Att jag typ har semester nu! Länge, länge. Typ säger jag. För att jag faktiskt ännu eventuellt kommer att jobba lite … eller mycket … i helgen. Det beror på att jag har beredskap på jobbet utifall nån av de som ska jobba skulle bli sjuka. Det är inget jag tror att det finns nån stor risk för. Men man vet ju aldrig.
Alltså har jag typ semester! Och det har verkligen inte sjunkit in än!
Jag gick från jobbet i morse, rätt i i semestern. Nästan i alla fall. Sånt brukar ske med lätta steg, snudd på vingbeklädda steg. Nu visste jag visserligen att jag skulle tillbringa ytterligare några timmar med mitt andra jobb under dagen, innan det semesteryra kunde släppas lös. Men det var inget vare sig betungande eller långvarigt. Lite bubbel borde ha legat under ytan i alla fall tycker jag.
När jag gick från det där andra jobbet vid tretiden fanns det fortfarande inga vingar under sulorna. Bara ett. ”Jaha. Semester nu då liksom.”
För att försöka öka på känslan tog jag en tur på Erikshjälpen. Handlade lite onödiga grejer. Åkte vidare mot affären. Handlade några nödvändiga grejer. Kom hem. Strosade i trädgården. Snackade med grannen. Vattnade lite blommor. Men nja. Inte riktigt nån semester ännu i alla fall.
Maken och jag åkte till ett ställe som gav oss möjligheten att äta oss mätta utan att stå vid spisen själva. Sen ägnade jag en lång och riktigt trivsam stund åt att städa ut allt pollen från altanen och plocka lite blommor att ha i små vaser.
Nån sorts värme har anlänt och tillåter uteliv. Vilsamma moln över solen dessutom. Men, det har fortfarande knappt anlänt nån semesterkänning. Vet inte alls varför.
Jag tror inte det beror på den där helgberedskapen, för även om jag ska jobba då blir det högst tillfälligt.
Nåja.
Fågelkvitter och den där behagfulla försommardoften och en nystädad altan. Ett glas vin, en myggspiral och ett par skräniga skator förhöjer ändå stämningen. Det blir nog bra när jag sovit på saken. Eller hur!