Jodå, jag rev ner det gamla trasiga paviljongtaket på eftermiddagen och plockade ner gardiner och pjoller. En idé rörande den gamla stommen hade slagit rot och på nåt vis lyckades jag med egen förmåga och känd envishet att få den gamla paviljongstommen över växtlighet och armerade växtstöd, vidare bort i trädgården. Jag dansade runt och drog och lyfte än här och knuffade än där, i vart och ett av de fyra benen. Lättare än jag trott att det skulle gå, hade jag plötsligt stommen ståendes på ny plats. Den där bilen vi humoristiskt nog har i trädgården fick därmed ett garage. Ett taklöst sådant visserligen men ganska passande eftersom bilen inte går att använda heller. Jag ska tänka lite … på hur jag bäst utnyttjar det där och får till nåt fint runt bilen. Inte bara långt gräs liksom..

Min kära paviljongplats såg avskalad och ynklig ut när taket var borta. Men det skulle snart komma ett nytt. Maken och jag bar ut det tunga och långa paketet när han kom hem. Sedan jobbade han på, ivrigt!
Inte för att han var så ivrig att få själva paviljongen på plats, som om han längtat efter det hela dan. Nej.
Det hade mer att göra  med det som skulle ske sen. När han blev frisläppt från paviljongbygget. En sprillans ny förgasare väntade nämligen på honom på posten. En ny förgasare till Hotrodden smäller bra mycket högre i intressebarometern än frugans paviljong kan jag säga.
Men han knorrade inte, som den snälla man han är. Utan sorterade rör och ordentligt uppmärkta delar och skruvade ihop dem, en efter en tills en ny stomme stod på plats. Den visade sig då vara något mindre än den förra … ja, ja ingen av oss mätte innan vi åkte och handlade. Vi bara trodde … Men efter lite pyssel fick vi stommen kompatibel med den stora järnspaljén och planteringslådorna. Inget av dessa är det minsta flyttbara, så stommen fick helt enkelt anpassa sig och bo med ena benet i planteringslåda. Till sist joxade vi så på taket och konstaterade att denna nya paviljong verkade stabilare och bättre än sin föregångare. Snyggare också. Jag hade också köpt väggar den här gången. Till baksidan. För att ha ryggen fri liksom och för att slippa blåsten flåsande i nacken. När allt detta var klart släppte jag iväg motormannen för att få hem sin förgasare. Han hade gjort sig förtjänt av det.

Senare hängde jag upp gardiner och plockade in allt pjoller. Kvällssolen låg på och det kändes redan hur effektivt den där bakre ”väggardinen” höll blåsten utanför. Verkligen otroligt bra. Det blev ombonat och trivsamt. Som jag vill ha det.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och ja. Förgasaren var till belåtenhet …