Mello alltså

Så tråkigt så klockorna ger upp typ och går tillbaka till vintertid eller nåt. Och ändå sitter jag här. Av tradition liksom.
Allt är sig likt.
Det klagas på allt som har med detta program att göra på nätet just nu. På låtarna, scenen, produktionen, arrangemanget, programledarna, låtarna, sångerskorna, sångarna, låtarna, mellanakterna, balladerna, dom andra, allt och låtarna.
Till viss del håller jag med. Vissa av låtarna alltså … voi huh huh skulle mitt modersmål ha uttryckt. Mitt nuvarande språk säger; suck alltså. Mängden ballader i år gör allt till en enda fruktansvärt lång låt. En lång dålig låt. Ballader i lagom mängd är trivsamt. Men inte den här överväldigande mängden.
Jag tänker inte klaga på själva programutförandet. Det är väl en melodifestivalgrej som alla andra. Tjusiga scengrejer i bild, rätt taffligt mellansnack och kisspaus i dessa jobbiga mellanakter. För att inte tala om alla evighetslånga snabbrepriser. Innan man äntligen får veta vilka som gick vidare och man kan gå och lägga sig.
Och Måns. Jag gillar Måns, låten är bra och han gör det bra. Men allvarligt. Hur lik är den inte den där låten den anklagats för att plagiera. Typ extremt jättelik! Mer än vanligt när det snackas om plagiat. Och så den efterapade streckgubben på det. Nu hade man bytt mössa på den. Och gett den en ballong istället för ett paraply. Men vad tusan. Fortfarande hur lik som helst! Känns trist ju. Att vi tävlar med någon annans låt och scennummer.
Och varför fick jag inte rösta på de finska punkarna i tisdags! De hade livat upp i balladsmöret. Men visst. Nu gnäller jag som alla andra. Kommer ändå att titta på lördag. Så är det ju.

Och kolla själv. Är det ett plagiat eller inte?

Godnatt.