Sommar eller?

Sommarlivet är inlett och klart! Jag har handlat blommor, planterat, rensat rabatter, gödslat, snyggat upp sittplatser och inrett. Allt för att kunna hitta skuggläge och njuta av utelivet i min rofyllda trädgård. Just nu är det där med skuggläge inte ett stort problem. Eftersom det råder skuggläge precis överallt för det mesta. Maj är ingen riktigt skön månad i år. Om det inte vore för blåsten och de kyliga inslagen skulle jag kunna njuta av att sitta var som helst, när som helst. Solen saknar jag inte. Men det krävs långärmat och filt om axlarna om man vill sitta någonstans utomhus. Så jag jobbar upp värmen på att få all växtlighet i ordning istället.
Alla de där fröna jag sått inne, är numera ute i rabatt eller kruka. Sådde ännu fler frön direkt i rabatterna. Får väl se hur allt det där lyckas.
I går åkte jag raka vägen från jobbet (nästan) till lokala Ica som äntligen fått hem vagnarna med sommarblommor.Jag brukar alltid handla mina sommarblommor där. De har ett bra urval och blommorna är hållbara och fina.
Blomvagnarna stod uppradade längs väggen utanför affären. Solen gjorde oss sällskap som en extra somrig krydda. Parkeringen var full av blomsterhungriga tanter som jag själv. Vi trängdes bland blomsterprakten med våra kassar. Lite i vår egen lilla värld medan vi funderade och valde och planerade.
Jag visste på ett ungefär vad jag skulle stoppa i mina kassar men det blev givetvis ytterligare några alternativ. Och intill kassabordet stod en massa jorgubbslådor. Bra. Frukost också!
Vid detta kassabord hanteras enbart kontanter. Har man inga såna räknas blomstren samman och man får en lapp med summan på. Att ta med in i affären. Blommorna lämnas inte ens in bakom disken under tiden, det är fritt fram att bära dess till bilen först. Blomsterköpare är tydligen människor att lita på! Vi bar alla snällt våra blommor till bilen och gick sedan raka vägen in i affären. Handlade mat och betalade blommor enligt den medhavda lappen.
Många steg i det äventyret, där icke så ärliga blomköpare kunde ha fått spännande idéer. Men då skulle väl blommorna genast vissna ner och dö kanske.
Att komma hem med bagageluckan full med sommarblommor är rätt härligt. Jag älskar att traska runt mellan planteringsbordet och altanen. Plantera om och arrangera de fina blommorna där jag vill ha dem. Blommorna mår bättre av att få en större kruka så där på en gång. Och vissa hamnar i samplanteringar i riktigt stora krukor.
Så nu blommar det kan jag lugnt påstå. Ut och njut!

Omkringkastade planer

Gick och lade mig i går med en helt annan typ av måndagsupplägg i huvudet än det som verkligheten presenterade för mig i morse. Så plötsligt stod jag där med kaffekoppen mitt framför en ledig dag. Vad gör en kvinna i ett sånt läge?
1. Går och lägger sig igen? Näe. Det hade möjligen fungerat för en så där tjugo år sedan men nu var jag verkligen, verkligen riktigt pigg.
2. Slår sig ner vid köksbordet med morgontidningen och tar en lång helgfrukost fast det är måndag? Nej. Har ingen morgontidning och är ingen frukostperson.
3. Byter om till träningskläder och sticker ut på en runda? Hahhhhaaahaaa, skitkul.
4. Planerar om dagen till en ”skämbortsigsjälvdag” och bygger upp ett hemmaspa i badrummet? Knappast. Jag hade redan duschat.
5. Sätter sig i soffan med det där kaffet och en god bok? Då hade verkligen all pigghet varit som bortblåst inom tio minuter och jag hade somnat med kaffekoppen i handen.
6. Städar? Jajjamen. Precis det. För innan jag hann hejda mig själv var jag i full gång med en sån där sorterande storstädning som riskerade att ta precis hela dan.
Som tur var fick jag en väg ut ur det städträsket. Ett sms som undrade när vi ville titta på lilla nya Hundvalpen? Det ville jag! Idag! Så jag bokade raskt in en besökstid hos Vännerna som just burit hem en färsk liten hundvarelse.
Alltså wow! Såna där valpgrejer. Dom får en att prata med löjlig röst och knappt höra vad folk säger. Såna söta fladdriga små öron och de där babyrynkorna på halsen och hängläppen och de klumpiga tassarna, mjuka pälsen. Så mycket bättre än att städa. Lilla nya Hundvalpen hade precis, för bara nån dag sen flyttat in i sitt nya hem. Och verkade trivas bra där. Trött var han, så där som bebisar är och sov mest. Och luktade gott, precis så där som bebisar gör. Liten taxvalp med för stora tassar och sammetspäls. Så himla fin!
Stärkt i sinnet åkte jag hem och lät bli att städa mer. Lagade lite mat istället.
Och nu är måndagskvällen igång. Den är av kreativt slag. Och den här gången är det inte min kreativitet. Vi har en inhyrd kreatör i huset. Som fixar upp en tom yta. Bilder på det en annan gång. När det är klart. Maken håller på med sin kreativitet i garaget. Själv intog jag ett slöare läge i soffan
Så där gick en måndag, på ett helt annat vis än det var tänkt.

Det har varit lördag

2015-05-23 21.03.57Och den där eurovisionsgrejen har precis slutat. Långdragen historia det där. Men nu är det slut för i år, det är mer än mitt i natten och Sverige vann. Grattis Måns, himla roligt.
Hur var då denna final? Jag orkade knappt ta mig igenom semifinalerna i veckan. Så otroligt mycket sega och tråkiga och rentav dåliga ballader som samlats till tävling i år. Själva finalen är det jag ser fram emot och där samlas ändå tillslut de som är bäst och utgör en skaplig blandning låtar att lyssna sig igenom. När skräpet sållats bort. Så, en repris av denna sångtävling innan jag rullar in mig i täcket.

Sångtävlingens umgänge: Vi bjöd hem en god vän som sällskap och hade trevligt tillsammans framför teven. Finns mycket att diskutera i en sångtävling.

Sångtävlingens snacks: Vi dukade upp med ost, jordgubbar och bubbel innan det började. Och lite chips och en godisskål fick vara med också. Bubblet var slut långt innan segraren överöstes med guldkonfetti.

Sångtävlingens musik: En del av de dåliga låtarna har slunkit igenom och lyckats hamna i finalen ändå. Ska man egentligen tävla i musik? Så olika man tycker. Det som är kräksdåligt i mina öron är kanske det bästa nån annan hört. Nu så här efteråt slingrar sig en salig blandning av melodislingor genom huvudet. Inte bara av det jag tyckte bäst om. Det finns annat som fastnat också.

Sångtävlingens wildcard: Plötsligt är Australien med i Europa! Coolt. Att de gillar den här tävlingen så pass att de är med i Ebu och får vara specialinbjudna att delta. Och med en riktigt bra låt dessutom. Alla ska vara med! Välkomna!

Sångtävlingens programledare: Tycker de fyra vackra damerna har skött sig utmärkt genom alltihop. Något krystade manus bitvis, men det är knappast deras fel. Ikväll var de på topp!

Sångtävlingens urringning: Vi konstaterade att det tycks vara inne med riktigt djupa sådana. De gick ner åt navelhållet på ett flertal damer. Både bland programledare, deltagare och de som lämnade röster. Ibland lite lätt sammanhållet med ett tunt band eller ett tunt tyg som inte skulle synas. Men djupt som sjutton var det likförbannat! Varför då undrade vi? Och fick inga bra svar heller.

Sångtävlingens tjusigaste: Jag gillade de där lamporna som svajade och rörde sig som vågor från taket. Och den fina scenen med färgsprakande bakgrunder som passade artisterna. Trevligt att titta på.

Sångtävlingens favoriter: Vi tre i soffan hade lite olika förslag. Vi gillade (förutom Måns) Belgien, Australien, Ryssland, Montenegro, Slovenien, Österrike och säkert nån till. Men vi gissade allihop på att Ryssland, Sverige och Australien skulle befinna sig i täten. Hyfsat bra gissat måste jag säga.

Sångtävlingens segaste: Utan tvekan omröstningen. Innan fyrtio länder sagt sitt hinner timmen bli sen. Tack och lov att de flesta poängen delas ut innan vi får kontakt med poängpresentatören. Annars skulle vi svimma av utmattning i sofforna. Det räcker att vi ska ta oss igenom dessa fyrtio länders åttor, tior och tolvor.

Sångtävlingens pinsammaste: De där presentatörerna som valts ut till att rabbla sina hottaste jurypoäng. Som försöker göra det mesta av sina tre sekunder i rampljuset och sjunger trudelutter och skämtar till det och försöker dra ut på det för att höja spänningen och man vill bara kasta prick på dem. Med tomater, pilar vad som helst bara de får ur sig poängen nångång.

Sångtävlingens roligaste kommentar: När ett av de röstande länderna försvinner i en svart ruta och  programledaren utbrister: ”We lost Estonia!” Hoppsan.

Sångtävlingens mest spännande: Ja, det var så klart omröstningen! Vissa år brukar nån dra ifrån på ett tidigt stadium men i år höll det sig spännande länge. När det var sju länder kvar att rösta bestämde vi att det var dags att fira!

Sångtävlingens gladaste: Givetvis Måns ”mumsmums” Z när han inser att ingen längre kan skrapa ihop poäng som överstiger hans. Underbar min! Och vi satt ytterst på soffkanten, jag och Vännen och suckade över hur söt och in han är. Maken himlade med ögonen och tyckte vi var knasiga tanter.

Sångtävlingens plagiat: Jag tycker fortfarande att Heroes-låten är otroligt lik den låt som den anklagas för att plagiera. Jag tycker fortfarande att streckgubbens kusin är ett original och att det knappast hjälper att byta mössa på den. Klart man får bli inspirerad. Allt är redan gjort och allt annat är bara variationer på detta redan gjorda. Men man kan låta inspirationen leda till något lite mer annorlunda ändå. Andra låtar har genom tiderna också anklagats för att vara plagiat. Vissa har varit svåra att höra likheterna i. Denna hör man direkt, typ hela inledningen av låten är väldigt lik. Men skit samma. Låten är bra, det bästa som fanns i de svenska mello-delfinalerna. Måns är bra. Bevisligen tycker hela Europa det också. Måns vann! Heroes vann! Grattis till segern MumsMums.

Och nu är det äntligen över. Hela vintern/våren ägnas åt denna sångtävling. När vi hade en final i landet och en gemensam final för alla andra länder var det roligare tycker jag. Med alla dessa delfinaler och semifinaler hinner åtminstone jag tröttna. Det är ändå finalerna som är det roliga. Och visst, klart jag vet hur man stänger av teven! Att man inte måste titta. Vanligtvis tittar jag bara med ett öga. Det andra sitter i nåt annat för stunden trevligare som datorn eller en stickning eller så. Men teven får stå på och jag hör de där låtarna passera. Nu har allt passerat. Snart också denna natt.

Jag gick ut och grävde

Faktiskt. Så gick jag ut och grävde i förmiddags. Jag tog mig an trädgårdens sorgebarn. Framsidan. När man såg den kunde ingen tro att det ändå bor en hyfsad trädgårdsfixare i detta hus. Det som finns på sidan av och bakom huset kan bara anas när man passerar. Men framsidan. Hu. Den var så förskräcklig att jag inte ens tog en ”förebild”.
2015-05-22 11.57.47Eftersom gräsklipparen lämnades på återvinning i höstas, och vi ännu inte skaffat nån ny dylik grej, tog jag mig an framsidan med trimmer. Förr om åren brukade jag låta det växa, för att ta vara på alla fina prästkragar som kommit oinbjudna. De bildade så småningom ett hav av vita kragar framför huset. Rätt så vackert och lite bohemiskt ovårdat. Men med åren har de blivit lite utarmade och såg ut att komma i tuvor mer än i hav i år. Jag mejade ner hela alltihopa med min trimmer. Räfsade upp och fraktade bort. Skapade nåt prydligt som egentligen inte passar mig men som funkade bra på denna framsida.
2015-05-22 12.50.14Det fantastiska plommonträdet med sina söta, goda plommon dog tyvärr för nåt år sedan. Vi sågade av grenarna, men behöll de tre kraftigaste och stammen. Jag planterade Humle som skulle slingra sig upp och linda in dessa grenar i grönska. Runtom planteringen lade jag nån mesig kant i plast. Hur tänkte jag där?
Grävde med nöje upp plastaskiten idag och gjorde cirkeln större med spade och stort besvär. Byggde sen en redig kant omkring trädstammen med hjälp av gamla takpannor. Det fula vita snöret är bara ett tillfälligt stöd som ska bort så fort som möjligt. Men än så länge behövs det för att bygget ska hålla ihop. Fyllde sen hela cirkeln med jord och beskådade mitt värv. Inte alls illa för att vara en som klagar över att hon inte får nåt gjort.
2015-05-22 15.28.41Efter en välbehövlig dusch åkte jag så på shoppingtur. Vandrade i sakta fundering med en vagn framför mig, runt på tre olika ställen som tillhandahåller växter och annat trädgårdsjox. Och vips hade jag fyllt både vagnar och bilen med sånt jag ville ha. Delar av det var planerat men delar av det kan klassas som spontaninköp. Men det kommer att bli fint där det ska vara! Bakluckan fyllde jag upp med mer jord och lite täckbark.

Nu är delar av detta planterat och vattnat och jag är så himla nöjd med mig själv. Framsidan är äntligen bebodd av en trädgårdsentusiast den också!

2015-05-22 16.35.06  2015-05-22 16.35.13 2015-05-22 16.34.58

Min nya takpannebyggda cirkel innehåller därmed en ny Humle. (kommer den gamla att hitta upp dessutom blir det en ren bonus.)  På andra sidan hittas en gulvit Kaprifol. Vackert namn det där. Smaka på det  och känn hur en ljum sommarkväll viskar i ordet. Kaprifol. Och för att få riktig fart på klättrandet redan i år stoppade jag ner en Blomman för dagen också. Den är så himla charmig med blålila klockor som blommar en dag vardera. Därtill en liten söt växt med små blå klockor. Med det ologiska namnet Vintergröna. Jag ville ha något som hänger ner över kanten också. Därtill har jag petat ner små överraskningsfrön. Får väl se om de tar sig som jag tänkt när de tittar upp. Runtom strödde jag ut av täckbarken för att göra det hela lite mer lättskött när gräset ska klippas igen.

2015-05-22 16.36.01 Inte alls tokigt, som en början att reda ut ödetomten som härjat där framför huset! Ett par stolar behövdes också, för plötsligt får man lust att slå sig ner där.
Den oskyddade kanten mot gatan är nästa del i detta framsidesprojekt. Det finns allt en plan i min trädgårdsbok!

Och så det där fantastiska bordet som Maken tillverkat. Även det är sommarfixat nu. Med en ny kruka, en superfin urna på fot och några passande blomster till både den och de andra 2015-05-22 16.35.20krukorna på bordet.

 

2015-05-22 16.35.25Jag gillar verkligen att ordna med väl valda saker på det här viset i trädgården också. Det blir liksom så hemtrevligt tycker jag.

Nu känner jag mig klar för idag! Med beröm godkänt också. En riktigt väl utnyttjad ledig fredag.

 

 

 

Trädgården fixar sig inte själv eller?

2015-05-21 19.26.57Som alltid så här års är huvudet fullt av trädgårdsplanering. Jag blir otålig, faktiskt fast jag oftast är lugnet självt. Skulle jag ha möjlighet vore det fantastiskt kul att få fixa hela trädgården som jag vill ha den på en sommar. Men då måste jag nog börja köpa trisslotter …
Fantasi och idéer saknas knappast. Jag kan stå och titta ut över den fruktansvärt onödiga gräsmattan och se helt andra bilder. Av hur det borde se ut. Hur jag vill att det ska se ut. Om jag kunde knäppa med fingrarna eller hade tillgång till en trollstav. Jag har en trädgårdsbok för mina planer, idéer och funderingar. Där skriver och ritar jag hur jag vill ha det och sen tycks det stanna där.
Det fattas ett steg. Och det är själva jobbet. Att trä fötterna i ett par rediga skor och ta sig an spaden och gräva fram den där gången jag vill hälla grus över. Att bygga den där spaljéväggen som skyddar insynen. Att rensa fram den där rabatten och få ner de där nya växterna. Nä. Jag planerar, fantiserar, suckar över trädgårdstidningarnas blanka sidor över lummiga sagoträdgårdar. Och sen går jag in och häller upp ett glas vin och slår mig ner i paviljongen. Absolut himla behagligt men inget som skapar en trädgård precis.
I år är det lika. Det finns massor av planer. Jag googlar och letat material och idéer. Kanske en häck? Kanske ett buskage eller där skulle det vara vackert med ett träd. Och ååå en helvit rabatt där vackra vita blommor trasslar sig i varandra. Jo. Jag behöver jord, grus, sten, växter … ork och energi.
Visst, jag fixar ändå ett och annat varje år också. Men det där tyngsta jobbet tycks aldrig komma igång. Spaden står där mot väggen och boken fylls med planer. Nä nu jäklar får jag skärpa mig och gå ut och gräva nånstans. Passar bra en dag som denna.

Mello alltså

Så tråkigt så klockorna ger upp typ och går tillbaka till vintertid eller nåt. Och ändå sitter jag här. Av tradition liksom.
Allt är sig likt.
Det klagas på allt som har med detta program att göra på nätet just nu. På låtarna, scenen, produktionen, arrangemanget, programledarna, låtarna, sångerskorna, sångarna, låtarna, mellanakterna, balladerna, dom andra, allt och låtarna.
Till viss del håller jag med. Vissa av låtarna alltså … voi huh huh skulle mitt modersmål ha uttryckt. Mitt nuvarande språk säger; suck alltså. Mängden ballader i år gör allt till en enda fruktansvärt lång låt. En lång dålig låt. Ballader i lagom mängd är trivsamt. Men inte den här överväldigande mängden.
Jag tänker inte klaga på själva programutförandet. Det är väl en melodifestivalgrej som alla andra. Tjusiga scengrejer i bild, rätt taffligt mellansnack och kisspaus i dessa jobbiga mellanakter. För att inte tala om alla evighetslånga snabbrepriser. Innan man äntligen får veta vilka som gick vidare och man kan gå och lägga sig.
Och Måns. Jag gillar Måns, låten är bra och han gör det bra. Men allvarligt. Hur lik är den inte den där låten den anklagats för att plagiera. Typ extremt jättelik! Mer än vanligt när det snackas om plagiat. Och så den efterapade streckgubben på det. Nu hade man bytt mössa på den. Och gett den en ballong istället för ett paraply. Men vad tusan. Fortfarande hur lik som helst! Känns trist ju. Att vi tävlar med någon annans låt och scennummer.
Och varför fick jag inte rösta på de finska punkarna i tisdags! De hade livat upp i balladsmöret. Men visst. Nu gnäller jag som alla andra. Kommer ändå att titta på lördag. Så är det ju.

Och kolla själv. Är det ett plagiat eller inte?

Godnatt.

Skåpgrejen

Det var ju så där, att när hallen rustats klart fick jag genast syn på något annat som kunde snyggas till. I vardagsrummet hittades det området. (Vi har egentligen en plan för hela rummet men det får vänta ett tag.) Skåpet/skänken/buffén som stereon stod på var fult. Så otroligt fult faktiskt. Nån sorts fejkad ek. Passformen på luckor och lådor har dessutom bara blivit sämre och sämre med åren. Ena skåpdörren sjönk för djupt in när den stängdes. Den andra såg ut att vara lite öppen hel tiden. Lådorna i mitten stängdes alla i olika lägen. Sånt stör mig. När det inte finns symmetri liksom. Skåpet skulle ut ur mitt hus!
Maken var med på det. Och vi fantiserade genast om en äldre möbel, i stil med den vi redan hade på andra sidan av rummet. Så att de två skåpen skulle passa varandra i stil. (Prata samma språk och liksom samtala lite mer med varandra 😉 ) Alltså började ögonen leta dylika saker på loppisarna. Givetvis fanns det inte ett enda lämpligt skåp nånstans bara därför. Hur vi än letade. Antingen var de för dyra, för fula, för små, för stora och helt fel bara.
Men plötsligt händer det som man säger. En dag på Eriks hittade vi ett. Som var … så där. Liksom ja, kanske. Med rätt färg så. Men ändå inte kanske? Medan vi stod där och dividerade om det var fint eller inte kom ett par bekanta fram och hälsade. Vi pratade en stund och sen frågade hon om vi letade en skänk? Jo, det kunde vi inte neka till. Det visade sig att de hade en, i garaget, som inte fick plats hos dem längre. Som var mycket finare än det vi tittade på, löd deras beskrivning! Både äldre och snyggare och bara stod där i deras garage och väntade på rätt person. Vi var tydligen det. Rätt person.
Ett sånt sammanträffande egentligen! Hade vi inte tittat på det där halvbra skåpet hade de nog aldrig frågat. Alltså hade jag god förhoppning om att det skulle visa sig vara just rätt skåp/skänk/buffé för oss. Annars händer inte sånt där.
De skyndade hem och fotograferade och mätte, skickade sina bilder till min telefon. Det var verkligen en mycket fin skänk, precis i en sån stil vi tänkt oss. Men måtten! Hoppsan. De sågade genast våra planer. Det skulle aldrig få plats mellan högtalarna om vi fortfarande ville kunna passera där förbi. Typiskt!
Jag stod en stund och övervägde läget. Rätt så envis så där. Det var verkligen en sån fin skänk, skulle passa så bra! Efter en stunds tänk hittade jag en alternativ lösning! En bättre lösning!
Vi kastar givetvis ut fulskåpet. Flyttar sen det fina skåp vi redan har in mellan högtalarna och stoppar in stereon i det. Faktum är att stereon bott i det skåpet en gång förr så bakstycket var redan borttaget. Nyförvärvet skulle också passa mycket bättre på den andra platsen visade tumstocken. Eftersom det skulle fylla ut väggen mycket bättre än det mindre skåpet.
Så ja! Vi förhandlade om priset och kom snabbt överens. Det visade sig att vi till och med kunde få det hemkört redan samma kväll! Hur bra var inte det? Vi bjöd på fika och satt och pratade en trevlig stund när vi alla fyra hjälpts åt med att baxa den fruktansvärt tunga möbeln ur bilen in i garaget.
Maken målade sedan skänken svart, som allt annat här i huset. Svart är liksom vår färg. (Ett av kriterierna för att få köpa möbeln var att den inte skulle målas så där populärt kritvit … och det hade vi ändå inga som helst planer på.)
Målad och klar. Stor, tung, svart och dramatisk kom så skänken på plats och den var liksom hemma! Som om just den platsen var ämnad för detta. Även det gamla skåpet gillade in nya placering. (Det ratade fulskåpet hamnade tillslut i användning på altanen, inte alls illa det heller faktiskt.)
Enda nackdelen med allt detta skåpande blev att mitt lilla favoritbord inte längre fick plats. Man kan inte klämma in ett bord intill en sån stor skänk. Det ser inte klokt ut. Och bordet var för högt för att stå framför fönstret. Alltså behövdes en ny lösning även för detta. Det blev en flyttkarusell där något hela tiden blev över. Finbordet hamnade bakom soffan där farmors gamla symaskinsbord stått. Det fick flytta till ett annat rum där det stod … ja. Man fattar. Men detta något blev åtminstone mindre och mindre hela tiden. Tillslut stod jag med bara ett ynka litet överblivet pelarbord i handen. Och det var slutligen lättplacerat. Nu är jag nöjd en stund igen.

2015-05-14 12.31.03Det gamla vanliga skåpet på sin nya plats som musikmöbel.

2015-05-14 12.14.44

 

 

 

 

 

 

Och så den nya skänken på sin plats. 2015-05-14 12.16.23
2015-05-14 12.15.59

 

 

 

Kärt barn har också många namn … är möbel en buffé eller en skänk, eller ett skåp? Vad tycker du? 😀

Detta är ett reklaminlägg

vDen här vackra bilden är givetvis Dotterns! En av veckans projektfotograferingar.

Följ henne gärna på det här stället eller på det här stället

Man hittar henne också både här och här!

Mor är stolt givetvis, men håll med om att Dottern valt rätt utbildning och att hon vet vad hon gör bakom kameran och vid datorn! Man kan hitta fantastiska bilder på alla dessa hennes länkar, om man är intresserad av fantastiska bilder. Och följer man henne  dessutom får man så klart se det senaste när det senaste publiceras. Hon åker hem med mycket bilder i minnet. Så det kommer att bli uppdateringar …

Att förankra saker i minnet

stenknoppDet är söndagsmorgon och vi klev upp redan kvart över fyra. Har därmed hunnit att skjutsa Dottern till tidiga tåget och sitter nu här med morgonkaffet fast klockan bara är halvsju. Det där nattåget norrifrån brukar i vanliga fall stanna en kort stund vid en perrong på vår centralstation. Men på grund av banarbeten en bit härifrån anordnas istället ersättningsbussar till en annan perrong. Längre bort. Vi valde att skjutsa Dottern hela vägen till tåget så hon slapp bussen. Det stod och väntade i Storvik och vi fick en halvtimmes bilresa i ottan. Kramades hejdå därute i regnet och åkte sedan halvtimmen tillbaka hem. Nu sitter vi här, lite trötta med varsin kaffe och funderar på om man ska ta en stödvila kanske.
Veckan som varit, har varit på bästa sätt. Såna veckor som borde få stoppa tiden en aning, så att de inte far sin kos så himla snabbt. Men jag har ännu inte hittat den knappen. Stoppatidenknappen är för mig helt dold. Tyvärr. Jag kan inte annat än minnas.

Ett trivsamt umgänge: Hade vi förra fredagen med goda vänner på den där Puben. Vi åt gott och pratade och trivdes. Tills nåt band började låta extremt illa. Jag gillar ju musik. Men det där var mer oljud som skapades av ett gäng unga pojkar som inte riktigt hade övat så mycket som de borde ha gjort. Innan de självsäkert klev upp på en scen för att underhålla. Vi trängde oss förbi dom där som pliktskyldigt stod framför scenen för att lyssna och gick därifrån. Tillbringade en stund i vännernas soffa istället.

Ett anländande tåg: Fredagsnatten förde med sig ett nattåg söderifrån. Två ivriga föräldrar stod givetvis aningen för tidigt på perrongen och frös. Tills Dottern släpade sin väska av tåget och vi kunde kramas en stund. Tog henne med hem för lite nattamat och prat. Härligt att ha henne hemma igen.

Ett målat skåp: Vi köpte ett skåp. Ett gammalt sådant som kan benämnas som skänk eller buffé. Det är snickrat för länge sen. Osäkert hur länge sen. Men man använde sig i princip enbart av ek när det byggdes. Alltså är skåpet tyngre än tyngst. Inte så lätt att få in. Vi fick det tack och lov hemlevererat och var fyra personer som med möda bar in åbäket i garaget. Sedan  har Maken slipat lite och målat en del. Nu är det givetvis svart. Eftersom svart är den färg vi gillar mest av allt.

Ett fotoprojekt: En fotografstudent jobbar med olika projekt mest hela tiden. När Dottern är hemmavid passar hon därför på att fotografera till dessa sina projekt. Eftersom hon ännu känner mest folk här hemma och har lättast att få tag på modeller som passar. Och jag följer med som assistent. Bär grejer och hjälper till där fotografen behöver hjälp. Flyttar på saker, håller en reflexskärm för att skapa ett ultimat ljus i modellens ansikte och slätar ut kläder, drar hårslingor rätt och annat nyttigt. Det är roligt! Att se hur hon jobbar och sedan tillslut se hennes färdiga bilder. När de manglats genom photoshop ett tag och kommer fram och hänför.

Ett ettårskalas i efterskott: En liten Tös hade fyllt sitt första år. Vi ville uppvakta en sådan stor händelse. Dottern och  jag åkte dit med ett stort röd och vitrandigt paket. Den här lilla Tösen tillhör Dotterns barndomsvän. För mig är alla tre små töser ännu … Nåja. På ettåringars vis intresserade sig Tösen mer för pappret runt paketet och snören och den stora lådan, än för dess innehåll. Som det ska vara. Det blev liksom många presenter i en kan man säga. I paketet fanns en lysande kanin, en mysig nattlampa till barnrummet. Efter att ha smakat på kaninens öra lämnade Tösen den till mamman och kröp in i lådan istället.

Ett avslappnande naturbesök: Dottern och jag åkte ut mot havet. Med våra kameror. Det var blåsigt och inte speciellt intressant fotomässigt. Men vi traskade en bit längs stranden och tog oss sedan tillbaka på en liten irrväg genom skogen. Där var det betydligt roligare. Jag fotograferade vackra knoppar på träden och sånt naturligt. Dottern fick en helt annan idé som blev en sorts ”självisbilder” i olika situationer. I nån sorts påtvingat samklang med naturen. Hon är inte mycket för naturen egentligen och är inte alls i samklang med den. Gillar inte heller att fotografera den. Men vi hade himla roligt med hennes idé där bland träd och buskar. Gissar att hon kommer att göra nåt roligt av dessa bilder.

Ett evigt skåpflyttande: En morgon sa Maken att skåpet vi köpt nu var så svart det kunde bli. Det skulle in. Men först skulle ett skåp som vi hade för avsikt att dumpa tömmas ur och plockas av. Detta skåp stod mellan hans högtalare och hade stereoanläggningen på sig. Och en rad med lådor fulla med jox. Vi kokade kaffe och satte igång. Hade snart släpat undan ett tomt skåp och gick an på nästa. Det svarta skåp vi redan använt för stereon en gång i tiden. Det hasades nu genom rummet och kom på plats  mellan högtalarna. Får ännu en gång ta sig an musiken. Därmed var äntligen den rätta väggen tom för det nya skåpet. Maken ringde en vän. Skåpet baxades in och fylldes upp med sånt som skulle vara där. Och sedan stod vi och beundrade morgonens värv. Ibland går det undan!

Ett försäljningstrick: Den andra bilen i hushållet tog sig inte genom besiktningen så där prickfritt som den brukar. Där någonstans i virrvarret av mekanik fanns trasiga bromsrör. Sånt kan inte vara bra. Maken suckade så där från knäna och upp. Drog axlarna åt sig och fasade för att behöva göra en meckarinsats. Och det kändes för dyrt att lämna bort och kosta på en gammal bil en massa pengar. Så vi enades om att den skulle få lämna oss. Kan man sälja en trasig bil? Jajjamen. Det kunde man! En kille som inte alls suckade tungt över nödvändigheten att mecka in nya bromsrör kom. Gillade bilen i övrigt och priset i synnerhet. Så, den är numera hans! Mer plats på garageuppfarten och ett bekymmer mindre för vår del.

Ett och annat filmtittande: Hann vi också med. Vi såg Gone Girl som var en thriller med tvist. Riktigt bra och en oväntad handling, en sån där film man bara ser en gång för sen vet man ju! En annan dag tittade vi på The theory of everything som var ett snyggt filmat och välspelat drama. Jag visste inte så mycket om S. Hawking innan. Intressant. Så kom vi då till Interstellar. Hade hört en del om den filmen. Men den var inte alls en film i min smak. Tyckte bara den var konstig och obegriplig och med en massa ödsligt rymdtjosan. Dottern, som sett den förr, och Maken var däremot hänförda. Det är himla trevligt att se film tillsammans, oavsett film egentligen.

Ett Swish bara: Vet inte hur många gånger jag fått frågan det senaste året. har du Swish? Näe. Jag hade inte det. Hade helt enkelt inte orkat sätta mig in i det. Inte orkat bry mig. Men den där sålda bilen fick oss att ta oss i kragen och skaffa detta pengaswishande system. Så ja. jag har Swish numera. Dotter tyckte det var bra. Jag gissar varför. Ännu har jag inte provswishat nån summa. Men Maken gjorde sig lite rolig över det på facebook Meddelade att han hade det och uppmanade folk att vara lite sociala på Swisch. Och Swish, så fick han ta emot en tia av en humoristisk kompis.

Ett restaurangbesök: En av mina jobbarkompisar skulle firas i veckan. Vi andra bjöd ut henne eftersom hon både fyllt jämt och gift sig. Restaurangen vi gick på var ny för min del. Den har inte funnits i stan så länge heller. Man skulle beställa in smårätter. Minst två vardera rekommenderade servitrisen. Okej. Vi lusläste menyn och valde våra rätter. Alla beställde allt samtidigt men sen kom maten i spridda skurar. Väl spridda för min del eftersom jag fick typ en förrätt först. Sen  fick jag vänta jättelänge på resten. Först när de andra både fått och ätit sina båda rätter anlände min. Det smakade absolut jättebra. Men konstigt koncept. Servitrisen förvarnade visserligen om detta. Tyckte man kunde beställa olika saker och sedan plocka lite här och där och smaka av varandra. Det kändes omständligt när vi var ett helt gäng. Funkar nog bättre om man är två-tre om tallrikarna.

Ett avgående tåg: Det är inte alls lika angenämt som ett ankommande. I alla fall inte när man lämnar en Dotter på det som ska åka. En superbra vecka har vi haft. Kanske dröjer det inte så länge till nästa gång. Vem vet.

Nu är klockan bara tio än och denna söndag blir lång. Jag slumrade allt en liten stund. Och Dotterns tåg är hemma om lite mer än en timme bara. Konstigt det där. Nyss var hon ju här! Nu ska jag ta tag i dagen lite. Vad det nu blir av den.

Trött morgon i maj

Och Katten slumpas ut till reapris denna morgon. Han började sitt högljudda och energiska och effektiva ”väckningsrace” medan tidsangivelsen ännu inleddes av siffran fyra. Man försöker envist blockera ut oLjudet. Man försöker envist stänga ute oDjuret ur sovrummet. Redan då är man så pass vaken att det är fullständigt meningslöst att försöka somna om. Envis som synden (ett uttryck från barndomen) sitter djuret och jamar utanför den stängda sovrumsdörren. Tillslut går man då upp med stampande steg och stannar uppe. Väckarklockan muttrar förnärmad eftersom den inte ens är i närheten av att påbörja sin väckningsprocedur än.

Katten åkte givetvis ut i regnet och blir inte insläppt än på ett tag. Fast det vill han förstås nu, när han insett att det regnar. Sitter därute på altanen och stirrar in med en blick så intensiv att jag känner den i nackhåren. Men han har tak över sig för sjutton.

Frestande av bara den, att bara lägga sig under täcket igen. Medan värmen finns kvar därunder. Finns inget som gör en så trött som att behöva kliva upp när man inte vill. Det skulle möjligtvis vara att somna om och bara få sova en ynka timme innan man måste upp igen. Så jag stannar uppe.

Kokade kaffe och räknade ut att jag hade mer än en timme till godo i morgonrutinen. Hur utnyttjar man bäst en tidig morgontimme? Jo, man dricker alltför mycket kaffe och muttrar över katter och vips har den där timmen rusat vidare och i slutändan blir jag snudd på sen i alla fall.

Åså regnar det! Riktigt ordentligt. Det tycker jag är rätt mysigt.

Arbetsdagen innehåller sitt och till kvällen har jag tagit ledigt. Åker hem istället för att vara kvar. Ut och äta med den där hemvändande Dottern och Maken. Hon har ännu några dagar kvar innan hon ska åka hem igen. Bäst att utnyttja dem ordentligt!

Oj, oj. Nu måste jag skynda mig!