Ute och Råddat

2015-04-04 13.25.08Eller åkt i hotrod-bilen kan man också säga men jag föredrar Råddat. Det var nämligen mot förmodan sol och varmt plötsligt. Vi åkte den vanliga bilen till köpcentrat utanför stan. När vi kom ut slogs vi av värme! Hem och byta bil alltså. För min del var det hotrodpremiär i år. Att Rådda är blåsigt. Så trots värmen klädde vi oss varmt. Man behöver nåt som håller håret på plats, solbrillor eftersom det blåser så ögonen tåras och för att hjulen sprätter grus. läppglans är inte att rekommendera för delar av håret sliter sig trots säkerhetsåtgärder och klistrar sig fast i glanset. Knallrött läppstift däremot. Det funkar utmärkt.
Själva bilen glänser lite extra. Maken har grejat med den.
Ta nu ett djupt andetag. För detta blir ett långt bilrelaterat inlägg. Är du inte intresserad av bilar kan du i alla fall titta på bilderna och förundras över hantverket.

När Hotroden köptes i höstas hade den grå säten och dörrsidor och sliten matta. Detta skulle kläs om och uppdateras. Maken har suttit i timtal inne i datorsoffan och kollat på alternativa material på nätet, till denna nya inredning. Konstläder, vinyl och sånt. 3mflakevinylValet landade på nåt som hette svart flakevinyl. Detta beställdes och kom hem i en rulle som mätte tre meter när den rullades ut. Blankt som lack och med smått glitter i. Schysst. Han beställde ny matta också när han ändå höll på. Alltså matta på rulle att skära till så det passade bilgolvet.
Det här låter som ett avancerat uppdrag alltihop. Jovisst! Men inte nytt på nåt sätt för den händige Maken. Han har sytt och inrett bilar förr. Mer än en. Detta var en färdig plan i hans hjärna och jag tvivlade inte alls på vare sig hjärnan eller planen. Till sin hjälp denna gång skaffade han också en begagnad fabrikssymaskin med tyskt namn. symaskinSymaskinen ställdes in i garaget. Allt material ställdes in i garaget. Och där stod det. utanMedan Maken samlade sig. Och tömde själva bilen på all inredning. Tills den var tom liksom.
syhörnaSå en dag var hallprojektet inne i huset avslutat och jag hjälpte honom städa undan allt det i garaget. Sen fixade vi en fyrkantig arbetsyta där han skulle kunna sitta i mitten och vända sig mellan symaskinen och borden runtom honom. Allt material samlades på det långa tapetbordet. Symaskinen träddes. Vinylen rullades ut. Han drog en djup suck och så började han.

Från att ha funderat, planerat, gruvat sig en aning, haft prestationsångest, förväntan … och jag vet inte vad så jobbade han liksom en ekorre samlar höstmaten, en skata bygger boet om våren, en elvisp på högsta fart … ja man fattar. En knapp månad senare var han klar! Med hela inredningen!
Så här såg det ut innan: Det var grått.
före1  före2
Och det funkade väl. Men har man en tysk fabrikssymaskin, flakevinyl och kunnandet. Så vill man ju göra det själv. Därför ser det ut så här nu!

dörrsidor

påplats

Hur snyggt som helst! Skitbra jobbat.
väskaJag fick en bonus. Man behöver någonstans att ha lite smått och gott. Typ det röda läppstiftet. En liten spegel. Mobilen. Ja du fattar. Så han sydde en liten HotRodVäska i samma material. För handväskan trasslar in sig i fötterna och det finns ingen instrumentbräda, handskfack, sidofack eller några fack alls i denna bil. Men nu har jag en bra lite väska för nödvändigheterna att ha bredvid mig på sätet. Nu ska det alltså Råddas i sommar! Och däremellan ska han sy ett tak till bilen. Men det är en annan historia.

Lugn, paus, ro

20150414_142426_1Just kommit från jobbet där jag tillbringat det senaste dygnet. Att åka genom stan en tidig söndagsmorgon är lugnt och rogivande. Bra musik i bilen och ingen enda trög trafikant som såsar i vägen någonstans. Då är meningen med trafikljusen inte direkt förståelig. När man står för rött, ensam i världen liksom. Närmare stan blir trafikljusen smartare och fattar att jag är ensam i världen, slår om till grönt när jag närmar mig och jag inte ens behöver bromsa.
Vad härligt det är att köra bil när det flyter på utan hindrande köer, långsamma medtrafikanter, cyklister eller gångtrafikanter som ska över vägen och röda stoppljus. Bara att köra. Nästan meditativt. Jag hade lätt kunnat åka ut ur stan och fortsätta längs en tom, lite kurvig landsväg. Kanske rundat de mjuka krökarna aningen för fort för att känna suget.
Det är något visst med att åka bil ändå. Oavsett om jag kör själv eller sitter bredvid. Det är livet på paus. En stund. Såna pauser behövs! Inte just bara i bilen men överhuvudtaget. En stund, kort eller lång ensam med det som tänks. Låta dessa tanka bara flyta runt. Inte lägga speciell vikt vid någon av dem . Bara se dem komma och sedan passera. Som vimplar på en lina någon drar i. Vissa av vimplarna som passerar är färgglada och roliga. Andra är mörkare och svårare. Men det gör inget. Mixen av vimplar gör tankesystemet rikt och värdefullt och just i pausläget är ingen av vimplarna det minsta hetsig eller krävande, vill bara lugnt se vaja förbi på sin lina.
Men så kommer man fram. Parkerar. Måste skaka av sig det vilsamma pausläget och öppna dörren. Kliver ut till allt det där som väntar. Livet liksom. Och det ska vara gott att leva.

Spåniga brudar eller lyckliga kvinnor?

Hur ser reklammakarna på oss kvinnor egentligen? Och vad försöker de göra oss till?
Jag har förundrats över en och annan reklam igen. Har du sett dem?
Den där oerhört fåniga reklamen där en snygg tjej (dom är alltid snygga och smala kvinnorna i reklamen) är helt till sig över ett doftljus! Hon tänder ljuset, släcker alla lampor och drar för gardinerna. Sen ligger hon i soffan och åmar sig, helt manisk över doften! Och inte nog med doften, det där jäkla ljuset skiftar i färg också. Varje kvinnas lycka är tydligen gjord med ett färgskiftande doftljus! Mer än så behöver vi inte. Eller jo! Vänta!
Fukt! Vi behöver verkligen fukt, för det tycks vara vad vi kvinnor verkligen längtar efter.
Fukt i håret till exempel? Vad är grejen med det? Jag har aldrig haft nån längtan efter att återfukta håret, men de där tjejerna i den reklamen är uppriktigt bekymrade över sitt hår. Vad är väl världens alla problem mot oåterfuktade hårsvall? Jag kanske har missat nåt?
Eller hon som har sån extrem längtan efter fukt på typ hela kroppen! Hon hänger i badkar med svår min, vid dimmiga stränder med fjärrskådande blick och bara står mitt i en sjö. Innan hon smeker sitt eget ansikte som om hon var rädd att saker ramlat av. Känner hon efter om fukten är kvar? Den där tjejen måste ha extremt torr hud alltså. Tänk om hon dessutom haft tillgång till det där doftljuset medan hon badade!
Det finns mer! Riktigt fantastiska rengöringsmedel och fläckbortagningar och vi går igång fullständigt. Har vi dessutom en lyxig choklad att mumsa på medan vi gnuggar fläckarna ur barnens och den hårt tränande mannens kläder, jamen då leker livet! Då står vi där med våra svepande ögonfransar och blinkar lyckotårarna ur ögonen i perfekt sminkade ansikten.
Vi är i sanning lyckligt lottade vi enkla kvinnor.

En dag att fira!

Man häpnar! Lillebror fyller 50 år idag! Den där lintotten med det retsamma leendet. Alltid nåt bus eller retsamt skoj på gång. Han visste väl vilka trick som retade syrran mest när han var på det humöret. Men det var bagateller. Mest hade vi jättekul i vår barndom, jag och Brorsan!
Jag minns att vi lekte mycket. Det är två och ett halvt år emellan oss och så pass nära i ålder har gjort att vi haft mycket kul. Vissa av lekarna minns jag än. När vi spikade båtar vid stugan som vi sedan körde med i timtal runtomkring bryggan. Hur länge vi kunde simma och plaska och leka i vattnet. Inte bra en gång om dan. Vi tillbringade hela somrar i och vid vattnet.
På stigen ner till bryggan passerade man en stor sten. Den var vårt hus i många lekar. I stenen fanns ett borrhål som vi använde som blomvas minns jag. Och vi släpade dit grejer och bodde i (typ på) vårt hus och lekte allt möjligt.
Vi lekte också kiosk i stugans fönster. Syrenbladen från alla stora syrener runtomkring huset blev utmärkta pengar och vi turades om att stå i kiosken och sälja lösöret inifrån till varandra. Vi hade tålmodiga och snälla föräldrar. Men kioskgrejen tror jag vi ägnade oss mest åt när vi lämnats ensamma vid stugan en stund. Det fanns nämligen en lekstuga också, där vi helst skulle hålla till  med såna lekar. Men den var inte alls lika kul att leka just kiosk i. Så när mamma och pappa satt sig i båten (man kunde bara åka båt ut till stugan på den tiden) och åkt mot stan för att handla. Då plockades det genast undan vid det där kioskfönstret. Medan de var borta var vi förbjudna att bada och leka vid bryggan, och det höll vi! Men leka kiosk inne sa dom inget om. Båtljudet hördes som en varnande siren på långt håll. Tillräckligt länge för att hinna plocka in alla sålda ”varor” igen och återställa stugan i befintligt kioskbefriat skick. Innan mamma och pappa förtöjt båten och gått stigen upp till stugan med matkassarna.
I ett av husen vi bodde i som barn delade brorsan och jag rum på övervåningen. Där fanns ett stort fönster. Och där lekte vi rymdskepp eller flygplan. Först ställde vi två stolar framför fönstret. Arrangerade sedan lego och andra smågrejer på fönsterbrädan för att få en instrumentpanel med reglage och knappar att trycka på. Sen satte vi oss på stolarna, drog gardinerna som ett tält bakom ryggen och flög iväg. Vart vet jag inte men fantasin tog oss antagligen långt hemifrån rummet.
Och nu fyller Brorsan femtio år! Det är mer konstigt än när jag själv fyllde detsamma för ett par år sedan. Inte klokt liksom.
Tyvärr är avståndet, i kilometer räknat, för långt mellan oss för att jag ska kunna åka och gratulera min fina bror på hans födelsedag idag. Vi åker om ett par veckor och efterfirar istället.
Men jag hojar ett stort grattis på dagen härifrån. Hoppas du får en fin födelsedag Brorsan. Du är bäst! Kram ❤

2  1  3

Mitt i solen!

Ja! Jag satt ovanligt nog i solen en stund på eftermiddagen. Endast på våren kan ett dylikt fenomen inträffa! Medan vindarna ännu kyler. Det är bara då den skarpa solen känns lockande. Sen blir den fort outhärdligt varm.
Ett annat solrelaterat fenomen är ljuset. Jag blir så bländad att jag tillslut blundar och ögonen tåras.
Någonstans har jag läst att folk med blå ögon kan vara ljuskänsligare. Det stämmer i alla fall på mig. Solglasögon är ett måste! Fast det finns också en fördel med denna ljuskänslighet och det är att jag också har rätt bra mörkersyn. Ögonen släpper liksom in mer ljus, och när det är mörkt ser jag riktigt bra. Så länge jag hunnit vänja mig vid mörkret behövs inga lampor om jag ska upp mitt i mörkret. Jag ser ändå.
Sånt satt jag i solen och funderade över. På altanen. Där gjorde jag lite fint till påsk, med stol och bord med vårblommor på. Önskade att det hade stått en kaffekopp där också men det gjorde inte det! Naturligtvis blev kaffesuget tillräckligt för att jag skulle resa mig och göra något åt saken. Årets första utomhuskaffe smakade himla bra när koppen väl stod där. I sällskap av utomhuskatterna. Och blåsten.
Blåste det så där mycket förr också? Så fort himlen visar upp en blåare ton tycks den medföra stormvindar. Så saker lyfter från backen och flyger. Piskar. Enerverande jobbig blåst. Jag tycker det blåser betydligt mer nu. Våren och sommaren är ett enda blåshål. Kanske är det avsaknaden av dämpande skog bakom oss?
Jag gick en runda genom trädgården innan jag hamnade där i solen. Konstaterade att de nya grannarna högt uppe i cypressen skräpar ner ganska ordentligt. Massor med kvistar har de tagit med sig upp till sitt spretiga bo. Massor med andra kvistar har de ratat. Kanske gick dessa inte att stoppa in i bokonstruktionen? De ligger istället utspridda runtomkring. Jag räfsade ihop dem till en hög men eftersom det inte verkar färdigbyggt ännu lät jag högen ligga. Gissar att det blir mer i den än.
Jag kunde också konstatera att det spirar här och var. Små fina knoppar på kala grenar. Det kändes plötsligt frestande att börja rensa vintern ur rabatterna. Där jag bäddade med löv i höstas för att skydda. Men det är tidigt ännu. Kommer fler frostnätter, kanske rent av mer snö. Tids nog får jag ta tag i det där.
Det var inte bara jag som kommit ur vinteridet. Flertalet grannar hade också utrustat sig med räfsor och liknande och strosade omkring i sina trädgårdar. Som Tussilagon. Plötsligt är vi bara där, med redskapen och hittar vårsolen.
Ungefär i samma takt som solen lämnade min sittplats i skugga var också mitt kaffe urdrucket. Då gick jag in. Det fick räcka med sol och uteliv för idag.

Vi har fått nya grannar

rqewffDet verkar vara ett ungt par, utan barn och de påbörjade inflyttningen häromdagen. Inget konstigt med det. De här två gör som man brukar när man flyttar in. Kommer med lite av bohaget i taget. Bär in grejerna och ordnar lite innan man hämtar mer.
Jag måste dock säga att det ser ganska rörigt ut än så länge. I alla fall utifrån.
Kanske är det ofint att göra som jag gör. Stå i fönstret och glo medan de nya grannarna kommer med sitt bohag och ordnar sitt hem. Faktum är att jag till och med tog fram kameran och fotograferade dem mitt i deras bestyr. Usch, det var nog inte så snällt kanske! Som nån sorts paparazzi … men jag fotograferade försiktigt så att de inte såg mig. Och jag tänker inte visa bilderna för nån. Lägger dem här på bloggen bara.

Men jag måste säga att de jobbar flitigt våra nya grannar. Det är visserligen mycket som ska till när man flyttar in på ett nytt ställe. Man kanske vill skaffa en del nytt också! Inte bara möblera med det man haft tidigare. Tydligen tänker de nya grannarna så också för en del av deras ratade bohag ligger än så länge utanför. Utkastat liksom. Det känns lite udda! Vore det inte bättre att bara ta med sig sånt man vill ha på det nya stället? Så slapp man ha gammalt skräp liggande utanför redan vid inflyttningen. Nåja, de har säkert en tanke med vad de gör och ordnar nog upp även utanför när de är klara inne.

Svårt att säga om det är herr eller fru jag sett jobba mest. De är nämligen rätt lika varandra de där två. Och båda tycks lika intresserade av att få till ett fint hem.
De har haft så bråttom att jag inte velat störa och gå fram och hälsa än. Jag låter dem jobba ifred.

Kul i alla fall! Med nya grannar. Hoppas de inte tar illa upp av att jag bloggar om dem! Det vore ju ingen bra början på grannsämjan.

fqufhqo  fjopie  qoeiqp

 

Det är påsk nu då

2015-03-30 14.39.03Och därmed är julen officiellt slut eller?
Jag har sett många utrop om äntligen påsk i sociala medier. Undrat lite över vad man menar då. Är det själva anledningen till påsken, den där kristna och traditionella anledningen alltså om nu någon kommer ihåg den längre? Eller är det all mat, allt godis, möjligheten att få pynta och fixa lite igen? Eller är det ledigheten? I alla fall om man jobbar vardaglig dagtid har man fyra dagars ledighet att se fram emot nu. Jobbar man helger likväl som vardagar kan det mycket väl hända att man jobbar hela påskhelgen också.
Idag är det den långa fredagen. Tidigare var världen stängd då. Det fanns en tyngd över dagen som skulle påminna oss om någons lidande, just denna dag. Men inte numera. Det mesta i affärsväg är öppet. Har man glömt handla nån viktig ingrediens är det bara att hämta. För handla ska vi göra inför alla större helger!
Det pratas om vissa nyare helger som börjat firas bara är ett påhitt av handlarna för att de ska få sälja mer. Hmm. Så handlarna har ingen påverkan på de andra högtiderna då? Brevlådan har fyllts med massa reklam inför påsken, som ska locka oss till att spendera en stor del av lönen på dessa fyra dagar för att de ska firas på rätt sätt. Om allt godis som kan köpas. Om all mat som ska finnas i kylen. Allt detta pynt och stora pappersägg som ska fyllas med mer godis och påskpresenter. Och så ska man helst ha nåt nytt och snyggt att ta på sig också. Det är inget kristet budskap som firas längre, allt det verkar aningen glömt faktiskt. Istället är möjligheten att vara ledig, handla hem god mat och annat gott det som gör en storhelg till just helg. Möjligheten att pausa lite, liksom få flyta ut i soffan, strosa runt hemma och bara vara. Det kanske säger en del! Det kanske pausas och strosas och bara är alltför lite annars? Är det helt enkelt inte riktigt tillåtet att pausa på samma sätt om det inte är storhelg? Inte riktigt lika tillåtet att unna sig lathet och mysmat och finkläder bara sådär? Inte vet jag.
Jag kan inte säga att jag precis ”firar” påsken jag heller, i den där kristna bemärkelsen. Inte i någon annan bemärkelse heller. Påsken är här nu och tja. Snart är den passerad. Jag har hängt upp grejer i ris och köpt gula tulpaner bara för att jag gillar att pynta och greja men mycket mer än så är det inte. Det jag lade upp på bandet i butiken var skrattretande lite påsk jämfört med andras. Jag kommer väl att äta nåt ägg. Det gör jag annars till vardags också. Lite sill och gravad lax blir det nog. Men därutöver har jag inte kylen full av en massa ”traditionell” påskmat och allt det där godiset tänker jag faktiskt låta bli. Köpte en påse, mest för Makens skull och för att det ser fint och färgglatt ut i fina skålar. Jag är inte ledig hela påsken heller. Men såhär långt in i högtiden känns den avslappnat behaglig. Fast rätt likt vilken ledig dag som helst. Jag är rätt bra på att inta pausläge 😉