När jag upptäckte att jag hade ett dygnspass i schemat samma dag som bokrean drog igång i går. Det brukar vara mysigt att gå på rean första dan och bidra till trängseln runt bokborden.
Jag hade inte behövt gräma mig. Jag borde ha anat oråd redan innan.
Nämligen avsaknaden av den tjocka och välfyllda bokreakatalogen som brukar komma med posten/reklamen nån vecka innan. Den som man brukade bläddra igenom gång efter gång och markera upp godbitarna i. För att sen på rean veta exakt vilka bord man skulle satsa på. Först nu inser jag att det inte kom nån katalog i år! Är den bortrationaliserad eller mobbar brevbäraren just mig? Det kom bara några tunna menlösa bokblad från nån butik som inte borde sälja böcker alls eftersom de har en helt annan inriktning. Men den riktiga bokreatidningen uteblev i år.
Och det borde såklart ha gett mig en vink.
För när jag äntligen kom till den så kallade bokrean i eftermiddag var den snudd på en likvaka. Några tappert hoprafsade bord. Några bokhögar som påminde om bokrea. Ingen vidare trängsel, i och för sig inte konstigt eftersom det var i går det började. Jag insåg snabbt att det skulle bli billigt. Gick runt där i nån sorts förhoppning om att ändå hitta nåt och krystade fram två små habegär. Fick dem i en kasse och gick därifrån. Besviken. Vad fasen är det här?! Så sorgligt.
Förr i världen, då när folk tydligen läste riktiga böcker fortfarande, då hölls bokrean till och med i andra tillfälliga lokaler och borden vek sig under boktyngderna.
Nu trängdes detta långbord av torftigt urval mitt i den vanliga bokhandeln. För jag kan omöjligt tro att allt såldes redan i går. Det såg mer ut som det brukar göra när bokrean är en vecka gammal eller nåt. Och de mesta i butiken var inte ens på rea. Så trött och blekt liksom. Så ledsamt liksom.