Fick ett sms i går att glasögon fanns att hämta.
Kommer precis därifrån. Fick dem inställda efter fejset och lite rekommendationer om rengöring och så. Jag numera är ägare till progressiva glas som ska bäras dagligen, somliga vänjer sig direkt och andra behöver längre tid innan det känns vant, sa hon. Eftersom det är helt nytt för mig, tyckte hon att jag skulle prova hemma, och packade ner mina båda par glasögon (ett par läsglasögon också) i en kasse som tydligt upplyste alla om var jag nyss varit. Självklart struntade jag i den rekommendationen och tog på mig brillorna direkt när jag kom ut!
Jag började med att gå över torget och hamnade på Indiska. Bara i rent undersökande syfte intalade jag mig. Att kunna gå runt och titta i en butik och ha både överblick och läsa prislappen samtidigt! Slippa den där rörelsen att svepa ner läsbrillorna ur håret och sen upp igen. Gå till nästa klädställning och upprepa denna läsglasögonprocedur hela tiden. Jag såg så himla bra, att jag plötsligt stod i provhytten med famnen full av plagg … Även i kassan fanns glasögonfördelen, när ja kunde se både kassörskan och kortläsarens instruktioner lika bra. Utan att behöva ha läsglasögonen på näsan och titta över kanten på dem. Inga problem alls med att vare sig gå omkring eller handla eller köra bil med dessa proggisar alltså.
De känns bra! Som att jag ser klarare och tydligare på världen. Även om jag tycker att jag ser bra på håll utan dem också. Så blir det en annan känsla med dem på. Turligt nog kan man tycka, när jag nu ändå skaffat glasögon är det bra att de funkar också.

Så den här högen, av billiga läsglasögon, den åker ut!

Istället får man vänja sig vid att se mig så här: 

Och när jag läser nåt eller sitter vid datorn kommer jag att göra det genom dessa:

… och som Maken sa … Jag skulle inte ha märkt nån skillnad … hm.
Det är ju så att man hunnit vänja sig vid att se mig i glasögon. Jag har aldrig varit någonstans utan detta senildiadem av läsbrillor i håret. Som vippats ner i ansiktet och tillbaka igen hela tiden. Så de flesta kommer givetvis inte att se nån skillnad. Men det är det! Det är riktiga glasögon numera. Och jag tycks dessutom vara den där sorten som vänjer mig med progressiva glas på en gång. Det är mest det där näsgreppet som känns ovant och klämmer små röda märken. Och att lära sig hitta fokus på rätt ställe i glaset. Det blir nog bra det här tror jag.