Och det är fullständigt nödvändigt ibland. Det där med att rusta något här hemma är inget vare sig jag eller Maken gillar. Men det måste göras emellanåt ändå. Vi har ändå en hållbar tidsplan på det som ska göras inom detta år, och vi startar bara ett projekt i taget. Med deadline på oss själva. Så att det också blir klart nångång. Och vi pausar länge mellan projekten. Då får vi ihop det tillslut.
Nu har vi njutit av att vara klara med badrummet en tid och det blev så himla bra dessutom. Därmed har turen kommit till hallen där nittiotalet ska ut med buller och bång. Glatt rev vi ner den fula gula tapet som härskat alltför länge och det kändes bara skönt.

Jag har planerat det färdiga hallresultatet. Genom att samla inspiration och bra idéer på Pinterest bland annat. Där kan man hitta massor med bilder och samla dem på egna anslagstavlor för en överskådlig plan. Så jag ser den färdiga hallen i huvudet liksom. Det mesta av det som behövs för att genomföra denna renoveringsplan är också inhandlat och arbetet är påbörjat.
Jag tömde hallen på prylar i fredags. Maken skruvade ner hatthyllan och sen satte vi med en gemensam suck igång. Vi må vara svårstartade, men när vi väl börjat går det undan! Så snart rivningen var gjord tog vi fram alla färgburkar.
Det är massor som ska målas i en hall. Alla dessa dörrkarmar som leder in i huset till exempel. Först slipa. Det är så in i märgen dötrist att slipa dörrkarmar! Man vill bara hitta ett sätt att komma ur eländet. Och när det äntligen är gjort ska skavankerna spacklas och sen ska det slipas igen. Jag känner mig som en tonåring som beordrats att städa rummet. Men ååååå!
Sen ska det tejpas en del för att hålla färgen inom vissa ramar. Innan man äntligen kan få doppa penseln i det vita och börja måla. Måla är kul och man ser ett så snabbt resultat mellan det gamla gulaktiga och det nya kritvita. Första varvet avklarades i går. Och den bruna panelen längs ena väggen blir också vitmålad. Liksom taket. Det är mycket torktid inblandad när man målar. Då kan man inte göra ett dugg. Förutom att vakta KattGrabbarna så att de inte springer för nära allt det nymålade.

Idag ska jag fortsätta detta dörrkarmsmålandet och i morgon får vi experthjälp med att spackla väggarna. Sen är det dags för den nya tapeten. Och en del annat smått och gott. Det svåraste blir golvet som också ska målas. Och vi har två inneboende katter … Nåja. Vi är igång!