Kom ut i kylan från jobbet i morse. Strax nedanför minus tiogradersstrecket var det. Och hej mitt vinterland alltså! Tunga sjok av snö över träden, vacker kylslagen himmel och det var så där sagolikt på något sätt. Så att man kisade in mellan träden för att se märkliga väsen. Jenny Nyström hade inte kunnat måla det bättre! Jag önskade att jag haft kameran med. Då hade jag verkligen tagit en promenad innan jag åkte hem. Nu skrapade jag bara rutorna och åkte ut ur det där vackra vykortet.
Morgonrusningen höll på att tunnas ur trafiken. De flesta var redan på sina arbetsplatser. Själv åkte jag hemåt. Och såg naturen förändras. Det kändes som om jag åkte betydligt längre bort än jag gjorde. Plötsligt, ju närmare hemåt jag kom, var all sagostämning helt borta. Inte en snöflinga på dessa träd. Ingen magisk vinterhimmel! Om jag mot förmodan hade lyckats ta mig ut med kameran när jag väl kommit hem, hade det varit i ogjort väder. För att fånga den där sagostämningen på bild skulle jag behöva åka tillbaka till jobbet. (och vem gör det?)

Norr om stan var det vykortskänsla. Här i söder om stan finns det visserligen snö, men inte alls på samma sätt och det är dessutom nån pyttegrad varmare. Tänk att det kan vara en sån skillnad med bara en liten stad emellan.

Eftersom jag är jag. Åkte jag givetvis inte tillbaka åt jobbhållet med nån kamera. Inte åt nåt annat håll heller. Näe. Jag klev in och fånade mig med KattGrabbarna som stod i hallen, och väntade sig sedvanlig uppmärksamhet. I form av kel och mat. Sen kokade jag mitt kaffe och placerade mig i soffan. Det känns fantastiskt bra.

Dagen ska spenderas med sedvanlig veckostädning. Ganska trivsamt egentligen. Kanske tar jag mig ut på en loppisrunda senare också. Och till kvällen bjuds det på Tjejträff. Tja. En helt okej torsdag är igång.