Grämde mig lite

När jag upptäckte att jag hade ett dygnspass i schemat samma dag som bokrean drog igång i går. Det brukar vara mysigt att gå på rean första dan och bidra till trängseln runt bokborden.
Jag hade inte behövt gräma mig. Jag borde ha anat oråd redan innan.
Nämligen avsaknaden av den tjocka och välfyllda bokreakatalogen som brukar komma med posten/reklamen nån vecka innan. Den som man brukade bläddra igenom gång efter gång och markera upp godbitarna i. För att sen på rean veta exakt vilka bord man skulle satsa på. Först nu inser jag att det inte kom nån katalog i år! Är den bortrationaliserad eller mobbar brevbäraren just mig? Det kom bara några tunna menlösa bokblad från nån butik som inte borde sälja böcker alls eftersom de har en helt annan inriktning. Men den riktiga bokreatidningen uteblev i år.
Och det borde såklart ha gett mig en vink.
För när jag äntligen kom till den så kallade bokrean i eftermiddag var den snudd på en likvaka. Några tappert hoprafsade bord. Några bokhögar som påminde om bokrea. Ingen vidare trängsel, i och för sig inte konstigt eftersom det var i går det började. Jag insåg snabbt att det skulle bli billigt. Gick runt där i nån sorts förhoppning om att ändå hitta nåt och krystade fram två små habegär. Fick dem i en kasse och gick därifrån. Besviken. Vad fasen är det här?! Så sorgligt.
Förr i världen, då när folk tydligen läste riktiga böcker fortfarande, då hölls bokrean till och med i andra tillfälliga lokaler och borden vek sig under boktyngderna.
Nu trängdes detta långbord av torftigt urval mitt i den vanliga bokhandeln. För jag kan omöjligt tro att allt såldes redan i går. Det såg mer ut som det brukar göra när bokrean är en vecka gammal eller nåt. Och de mesta i butiken var inte ens på rea. Så trött och blekt liksom. Så ledsamt liksom.

Ja, då är jag glasögonbärare på heltid

Fick ett sms i går att glasögon fanns att hämta.
Kommer precis därifrån. Fick dem inställda efter fejset och lite rekommendationer om rengöring och så. Jag numera är ägare till progressiva glas som ska bäras dagligen, somliga vänjer sig direkt och andra behöver längre tid innan det känns vant, sa hon. Eftersom det är helt nytt för mig, tyckte hon att jag skulle prova hemma, och packade ner mina båda par glasögon (ett par läsglasögon också) i en kasse som tydligt upplyste alla om var jag nyss varit. Självklart struntade jag i den rekommendationen och tog på mig brillorna direkt när jag kom ut!
Jag började med att gå över torget och hamnade på Indiska. Bara i rent undersökande syfte intalade jag mig. Att kunna gå runt och titta i en butik och ha både överblick och läsa prislappen samtidigt! Slippa den där rörelsen att svepa ner läsbrillorna ur håret och sen upp igen. Gå till nästa klädställning och upprepa denna läsglasögonprocedur hela tiden. Jag såg så himla bra, att jag plötsligt stod i provhytten med famnen full av plagg … Även i kassan fanns glasögonfördelen, när ja kunde se både kassörskan och kortläsarens instruktioner lika bra. Utan att behöva ha läsglasögonen på näsan och titta över kanten på dem. Inga problem alls med att vare sig gå omkring eller handla eller köra bil med dessa proggisar alltså.
De känns bra! Som att jag ser klarare och tydligare på världen. Även om jag tycker att jag ser bra på håll utan dem också. Så blir det en annan känsla med dem på. Turligt nog kan man tycka, när jag nu ändå skaffat glasögon är det bra att de funkar också.

2015-02-20 12.13.22Så den här högen, av billiga läsglasögon, den åker ut!

Istället får man vänja sig vid att se mig så här: 2015-02-20 10.31.17

Och när jag läser nåt eller sitter vid datorn kommer jag att göra det genom dessa:

2015-02-20 11.29.49

 

… och som Maken sa … Jag skulle inte ha märkt nån skillnad … hm.
Det är ju så att man hunnit vänja sig vid att se mig i glasögon. Jag har aldrig varit någonstans utan detta senildiadem av läsbrillor i håret. Som vippats ner i ansiktet och tillbaka igen hela tiden. Så de flesta kommer givetvis inte att se nån skillnad. Men det är det! Det är riktiga glasögon numera. Och jag tycks dessutom vara den där sorten som vänjer mig med progressiva glas på en gång. Det är mest det där näsgreppet som känns ovant och klämmer små röda märken. Och att lära sig hitta fokus på rätt ställe i glaset. Det blir nog bra det här tror jag.

Tadaaa!

Min egen Byggare Bob levererar igen! Vi har typ finaste hallen någonsin. Jag är verkligen nöjd med resultatet, som ser nästan precis ut som i min planering. Några kompromisser, omtänk och små ändringar har tillkommit under vägen. Så är det alltid. Och det är inga ändringar till något sämre håll.
Därmed kan jag presentera: Vår nya hall! Välkommen in.

2015-02-17 20.20.55

Det är alltså vad man möts av när man kliver in, det känns välkomnande och ombonat. Golvet blev super! Och jag gillar den monokroma färgskalan. 2015-02-17 20.20.40
Här kan man hänga av sig! Jag hade tänkt en helt annan typ av krokar till ytterkläderna. Men när vi fick syn på dessa svarta, som liknar krokarna från skolan eller gympasalen eller liknande föll vi direkt.
Maken har snickrat bänken jag ville ha. Att sitta på när man tar på skorna och med plats för skorna under.
Dottern fick också vara med på ett hörn på den underbara bilden på hatthyllan och med de små Nikeskorna som hänger på elementet. De lysande bollarna ser vita ut på bilden men är egentligen alldeles pastelliga i rosa, ljust grå, vitt och mintgrönt. Gillar såna bollar, de bidrar med sån stämning.

 

2015-02-17 20.19.40

Vi valde att köpa en färdig hylla från Ikea, för diverse sånt där som man behöver ha i en hall. 2015-02-17 20.18.59För ett lugnare intryck stoppade jag ner detta i korgar. Och hatthyllan är egentligen en fönsterbräda, den förvarar en del annat än just hattar dock.

2015-02-17 20.19.29

 

 

 

Ett par gamla handväskor passade till exempel väldigt bra däruppe.

2015-02-17 20.19.13Under det lilla fönstret ville jag ha en liten fönsterbräda. en baggis för min Byggare Bob. Eftersom vi gillar prylar … är det bra att ha någonstans att ställa dem också. 😉

Givetvis är mormors och morfars gamla spegelbyrå kvar. I oförändrat skick. Jag kommer aldrig att måla denna möbel vit eller nån annan färg heller för den delen. Morfar snickrade den själv. Till mormor i förlovningspresent. Jag har suttit vid den där spegel otaliga gånger som barn. Näe den ska inte färgläggas.
Den är och förblir mörkbrun!

2015-02-17 20.21.09

För att mjuka upp allt svartvitt blev det även en aning rosa.

2015-02-17 20.18.44 Lite kuriosa … klockan på väggen har någon döpt, till samma förnamn som Maken. Man undrar varför just den klockan skulle ha ett manligt namn? Måste en klocka alls heta något?

Därmed är hallen åtgärdad. Nästa husprojekt får vänta et tag. För nu tänker Byggare Bob försvinna ut i garaget och bygga på bilen istället. Och det är helt okej för min del. Då har jag tid att planera för hur det ska se ut i nästa rum. Och njuta varje gång jag får anledning att passera den där hallen!

 

 

2015-02-17 20.21.35

Snart klart kan vi säga nu

Hallen börjar verkligen bli jättefin! Häftigt att se det förverkligas, det som jag planerat. Och steg för steg är vi snart där nu. Nittiotalets smutsgula elände är historia. image
I går handlade vi lister till golv och tak. Det finns att välja på! Även på det området. Maken hade koll på antalet meter list som skulle behövas. Medan jag var betydligt mer koncentrerad på utseendet. Helt släta eller profilerade? imageMycket eller lite profilerade i så fall? Vi valde de släta, enkla tillslut. Kände att  det skulle bli finast faktiskt. Fick upp lister och lite annat trägrejs i stadigt läge på biltaket och åkte hem.

imageVännen som är Målare kom med sina proffsgrejer och vana handlag och hjälpte oss med tapeten. En rätt diskret och oansenlig tapet hade jag valt. Ville inte att den skulle göra så mycket väsen av sig. Lite som det såg ut i vardagsrummen på sextiotalet, påstod Maken. imageSå kanske det är. Jag gillar den i alla fall. Sen hände nåt annat i en annan del av hallen. Något lite mer högljutt och bråkigt skulle också upp. imageNär tapeterna satt ordentligt i klistret samlade Målaren ihop sina proffsgrejer och begav sig av. Vi städade ihop lite i huset. För Målaren skulle bara hem och hämta frun för att vi skulle se på mello ihop senare. Jag och Maken skulle sno ihop en utlovad middag också. En jättetrevlig kväll blev det!

I morse tog vi tag i hallgrejen igen. Maken började såga till schyssta hörn i listerna. Och grejade med lite annat smått och gott. Vi fick lov att ta en tur till ytterligare en bygghandel också. Samlade ihop en korg full med handtag och beslag och krokar som behövdes för att det ska bli som det ska.
Sen jobbade vi (Maken mest) på tills det var dags för mig att bege mig till jobbet. Då hade vi en fullt användbar hall. Som saknar diverse detaljer ännu. Vi fortsätter med detaljarbetet i morgon, men kommer inte att bli färdiga då heller. En del färg ska torka ordentligt först. Men sen. När allt är helt färdigt, då kommer det bildbevis.

Det går som det ska

Med hallen alltså! Kolla bara!

2015-02-12 16.52.31

Alla dörrkarmar är vitaste vita. Liksom taket och elementet och runt fönstret. Vi har fått proffshjälp med att spackla och slipa väggarna och samme vänliga proffs återkommer på lördag med tapetklister för att ta sig an tapeterna som ska upp. Tacksam för den hjälpen! Vilka vänner man har!

2015-02-12 16.52.45

Den mörkbruna panelväggen är helt förvandlad! Vit och fin även den. Just den är jag extra nöjd med faktiskt. Alternativet att gömma alltihop med gipsskivor och tapet hade inte alls varit lika fint. Därmed var det dags för nästa steg. Golvet.

2015-02-12 16.52.55

Först tänkte vi byta ut det. Men eftersom det faktiskt är riktig parkett kändes det synd att bryta loss det för att lägga in nåt laminat. Så vi köpte helt enkelt färg.

2015-02-12 17.02.35

Först grundfärg! Jo, visst kunde man ha slipat och lackat parketten. Men jag vill inte ha det träfärgat. Inte vitt heller!

2015-02-12 17.58.18

Utan rätt mycket mörkare. 2015-02-12 18.00.01Jag är rätt nöjd över mitt färgminne! För jag tog en ordentlig titt på köksgolvet, åkte till färgaffären och bläddrade bland färgproverna en stund. Pekade på en av de grå nyanserna och ett par burkar golvfärg skakades till rätt nyans. Eller hur! Jag lade burklocket på köksgolvet när Maken öppnat. Jo. Skapligt färgminne.

2015-02-12 18.06.08

Nu är första strykningen gjord. Vi har låst in oss och ställt upp ett par gallerhinder i dörröppningarna för att KattGrabbarna ska hålla tassarna ur färgen. Gissar att det kommer att behövas två strykningar till för att få det rejält grått och tåligt. Men dem tar vi i morgon när det här har torkat ordentligt!

Det är inte kul! Men det blir fint.

2015-02-07 16.44.33Och det är fullständigt nödvändigt ibland. Det där med att rusta något här hemma är inget vare sig jag eller Maken gillar. Men det måste göras emellanåt ändå. Vi har ändå en hållbar tidsplan på det som ska göras inom detta år, och vi startar bara ett projekt i taget. Med deadline på oss själva. Så att det också blir klart nångång. Och vi pausar länge mellan projekten. Då får vi ihop det tillslut.
Nu har vi njutit av att vara klara med badrummet en tid och det blev så himla bra dessutom.2015-02-07 11.46.08 Därmed har turen kommit till hallen där nittiotalet ska ut med buller och bång. Glatt rev vi ner den fula gula tapet som härskat alltför länge och det kändes bara skönt.

Jag har planerat det färdiga hallresultatet. Genom att samla inspiration och bra idéer på Pinterest bland annat. Där kan man hitta massor med bilder och samla dem på egna anslagstavlor för en överskådlig plan. Så jag ser den färdiga hallen i huvudet liksom. Det mesta av det som behövs för att genomföra denna renoveringsplan är också inhandlat och arbetet är påbörjat.
Jag tömde hallen på prylar i fredags. Maken skruvade ner hatthyllan och sen satte vi med en gemensam suck igång. Vi må vara svårstartade, men när vi väl börjat går det undan! Så snart rivningen var gjord tog vi fram alla färgburkar.
Det är massor som ska målas i en hall. Alla dessa dörrkarmar som leder in i huset till exempel. Först slipa. Det är så in i märgen dötrist att slipa dörrkarmar! Man vill bara hitta ett sätt att komma ur eländet. Och när det äntligen är gjort ska skavankerna spacklas och sen ska det slipas igen. Jag känner mig som en tonåring som beordrats att städa rummet. Men ååååå!
Sen ska det tejpas en del för att hålla färgen inom vissa ramar. Innan man äntligen kan få doppa penseln i det vita och börja måla. Måla är kul och man ser ett så snabbt resultat mellan det gamla gulaktiga och det nya kritvita. Första varvet avklarades i går. 2015-02-07 11.16.50Och den bruna panelen längs ena väggen blir också vitmålad. Liksom taket. 2015-02-07 16.44.26Det är mycket torktid inblandad när man målar. Då kan man inte göra ett dugg. Förutom att vakta KattGrabbarna så att de inte springer för nära allt det nymålade.

Idag ska jag fortsätta detta dörrkarmsmålandet och i morgon får vi experthjälp med att spackla väggarna. Sen är det dags för den nya tapeten. Och en del annat smått och gott. Det svåraste blir golvet som också ska målas. Och vi har två inneboende katter … Nåja. Vi är igång!

Superhjältar och superskurkar

Maken och Dotter och jag. En treenighet som är enig i mycket men rätt oeniga i viss musik och filmsmak. Dottern och Maken anser att jag behöver film-uppfostras. (Nåja, säger jag … det finns ett och annat att uppfostra dem med också) Men nu ställde jag till det förra veckan och utsatte mig frivilligt för en sådan uppfostran. Jag har alltså fått ta mig igenom en hel serie filmer med X-märkta män och kvinnor.
Jag har aldrig haft nån fascination för påhittade hjältefigurer med superkrafter. Visst, en tid i världen gillade jag att läsa Fantomen och har med behållning sett Spiderman-filmerna och Ironman-filmerna. Så helt novis är jag inte! Men de där X-Men filmerna har jag hittills ratat. Har såklart sett delar av dem genom åren, när de slukats här hemma av dom där två som anser sig ha riktig Filmsmak. 😉
Då har jag grovt sållat bort dessa supertyper som en snubbe med knivar i knogarna, en blå och naken typ med fjällig hud som förvandlar sig till vem som helst, en som fastnar i all metall, nån mäktig man i rullstol (just det är coolt visserligen) och ja, det bollas med eld och is och blixtar och jag vet inte vad. Läses tankar och manipuleras och slåss hejvilt. Det är mycket grejer som förstörs när superhjältar och superskurkar ryker ihop om makten. Hela broar rycks upp, flygplan kastas till marken och hus raseras. Nåja. Öppet sinne inför filmvalet. Nu valde jag själv dessutom.
Spiderman och Ironman är också påhittade figurer med mäktiga krafter och dem gillar jag! Det beror till stor del på att karaktärerna är så snyggt uppbyggda, får ta plats i handlingen och deras djup är faktiskt trovärdigt, trots märkliga superkrafter. Kanske är inte själva handlingen speciellt svår och det haltar till viss del men det funkar.
X-men då? Den här serien består av sju filmer. Handlingen i de olika filmerna varierar, liksom fokus på huvudkaraktär. Från att vara riktigt spännande och intresseväckande till att vara jaha- hur tänkte dom nu? Men, det överraskar också! Både karaktärernas utveckling/historia och handlingen.
Jag måste säg att jag gillar det! (Bortsett från att Wolverine springer runt i bar och vältränad överkropp/helkropp stup i ett. Vilket i sig är trevligt.) Nu när jag sett hela serien från början och fått en helt annan inblick. Sett att det finns ett djup i karaktärerna även här och att man känner för och gillar dem. Det går att förstå dem och sätta sig in i dem. Trots påhittade och märkliga krafter.
Jag gillar också det budskap (inte speciellt ovanligt i filmsammanhang men ändå) som förs fram genom hela serien, att mänskligheten räds och vill utrota det ovanliga, avvikande. Men att det man anser vara farligt och avvikande inte behöver vara så farligt om man lär känna det. I det här fallet består det ovanliga av dessa mutanter med superkrafter. Men tanken om rädslan för det okända och vad den kan ställa till med går lätt att översätta i helt andra termer också.
Det fina med den här typen av superhjältefilmer är att även kvinnorna är att räkna med. Deras krafter används lika mycket som de manliga och det jobbas sida vid sida på ett alldeles självklart sätt. Ja, sen ska ju de kvinnliga mutanterna givetvis vara snygga och sexiga också. Men, i ärlighetens namn så stampar en avklädd och vältränad man runt i bild väldigt ofta också.
Jag får erkänna mig invigd och omvänd! Kommer att se X-Men filmerna fler gånger. Faktum är att jag nog relativt snart vill se hela serien igen, nu när jag vet vad det handlar om. För att se det med andra ögon liksom. Och jag ser fram emot den kommande filmen dessutom.
Dottern och Maken smider redan planer för i vilken ordning jag måste se annat jag inte velat se …

Smart!

Innan jag fick möjlighet att hejda mig själv (när jag var på stan förra fredagen) följde jag en plötsligt påkommen impuls …  Jag stegade alltså in på en sån där affär som saluför glasögon. Riktiga glasögon. Smart! Därinne hör jag mig säga att jag vill boka en tid! Och resultatet av den impulsen blev givetvis att jag gick ut med en lapp. Med en bokad tid nerskriven med blå bläckpenna.
image

Jag har gått med vanliga läsglasögon länge. Såna man köper varsomhelst. Kommit upp i allt högre styrka och till och med börjat gå omkring med läsisarna som om de var vanliga glasögon. Smart. Men ändå vägrat ihärdigt att besöka nån med titeln optiker.
Men jag funkar så, att om jag har en bokad tid till något. Då dyker jag upp på utsatt tid och är duktig flicka. Lika i går.
image

På slaget stod jag så klart i den smarta glasögonaffären igen.
Faktum är att jag förmodligen inte gjort nån synundersökning sedan jag tog körkortet … och det var länge sen. Folk har berättat om vad som sker på glasögonbutiken. Det där trycktestet, med luftpuff rätt in i ögonen. Hua. Jag har känsliga ögon. Hade bävat för det där och det var givetvis skitobehagligt. Jag blinkade och fick göra om. Massa luftpuffar blev det. Hela världen vad suddig efter den blåsningen. Jag såg antagligen ut att ha fått ett svårt sorgebesked. Inne hos optikern fick jag rabbla delar av alfabetet och kolla å prickar och streck. Det visade sig vara svårare för höger öga än för vänster öga. Domen blev alltså; progressiva brillor till tanten. Smart. Dessutom tyckte optikern att jag borde göra blåstestet igen om ett par veckor. Det var en viss förhöjning i det. Skit. Vill inte göra det där igen men jag måste väl.
Jaha. Med det progressiva smarta beskedet i näven, som en inträdesbiljett, gick jag sedan runt bland alla dessa enligt hon Isabella med svårt efternamn så smarta bågar. Jag kan vara rätt velig i en del beslut ibland. Men glasögonprovndet var inte så svårt! Snart hade jag tre schyssta glasögonalternativ i handen. Smart! Spegeln sa mig dock att Isabella passade betydligt bättre i alla dessa bågar, men sånt gör dom inget åt hos optikern.
Jag visade upp mina tre, inklusive den favorit jag själv valt för experten i butiken. Och hon valde samma favorit som jag själv gjort. Smart! Eftersom vi var överens bestämde jag mig givetvis för favoriterna. Dessutom prånglade hon på mig ett par till, att använda som läsögon. Smart! Jag valde snabbt ut ett helt annat par bågar till dessa. Efter en procedur som ställde in bågarna efter mig fick jag sedan en nota. Kalaset ska betalas när jag hämtar mina nya glasögon framöver. Betydligt högre nota än jag tänkt. Enligt reklamen med Isabella är butiken med alla bågarna så smart,eftersom allt ingår i priset. Jag misstänker att smartheten ligger nån anannstans än i bågarna jag.
Det lär ska vara joxigt att lära sig gå omkring med ett progressivt synfält. Får tampas med det om ett par veckor när SmartEyes levererat min beställning.

Vinter i vykortsanda

Kom ut i kylan från jobbet i morse. Strax nedanför minus tiogradersstrecket var det. Och hej mitt vinterland alltså! Tunga sjok av snö över träden, vacker kylslagen himmel och det var så där sagolikt på något sätt. Så att man kisade in mellan träden för att se märkliga väsen. Jenny Nyström hade inte kunnat måla det bättre! Jag önskade att jag haft kameran med. Då hade jag verkligen tagit en promenad innan jag åkte hem. Nu skrapade jag bara rutorna och åkte ut ur det där vackra vykortet.
Morgonrusningen höll på att tunnas ur trafiken. De flesta var redan på sina arbetsplatser. Själv åkte jag hemåt. Och såg naturen förändras. Det kändes som om jag åkte betydligt längre bort än jag gjorde. Plötsligt, ju närmare hemåt jag kom, var all sagostämning helt borta. Inte en snöflinga på dessa träd. Ingen magisk vinterhimmel! Om jag mot förmodan hade lyckats ta mig ut med kameran när jag väl kommit hem, hade det varit i ogjort väder. För att fånga den där sagostämningen på bild skulle jag behöva åka tillbaka till jobbet. (och vem gör det?)

Norr om stan var det vykortskänsla. Här i söder om stan finns det visserligen snö, men inte alls på samma sätt och det är dessutom nån pyttegrad varmare. Tänk att det kan vara en sån skillnad med bara en liten stad emellan.
image

Eftersom jag är jag. Åkte jag givetvis inte tillbaka åt jobbhållet med nån kamera. Inte åt nåt annat håll heller. Näe. Jag klev in och fånade mig med KattGrabbarna som stod i hallen, och väntade sig sedvanlig uppmärksamhet. I form av kel och mat. Sen kokade jag mitt kaffe och placerade mig i soffan. Det känns fantastiskt bra.

Dagen ska spenderas med sedvanlig veckostädning. Ganska trivsamt egentligen. Kanske tar jag mig ut på en loppisrunda senare också. Och till kvällen bjuds det på Tjejträff. Tja. En helt okej torsdag är igång.

Frysta ägg

En hel karta ägg köpte jag av Äggbilen häromdagen och ställde in den i kylen. Samma karta innehöll i går plötsligt ett helt gäng frysta ägg! Alltså. Frysta! I kylen? Det borde inte hända. Ställde ner temperaturen en aning och drog ut kartan med dess frysta ägg.
Vad gör man med frysta ägg? Mer än halva kartan var förstörd!
Skalet hade spruckit på äggen. Isbildningar som små pärlor utanpå. Det må ha varit rejält kallt i det där kylskåpet. Jag lät äggen stå framme ett tag, i förhoppningen att de skulle tina.
Det kan jag säga. Frysta ägg tinar lååångsamt!
Jag orkade inte vänta. Bände loss dem ur pappkatongen, där de kletat fast sig ordentligt av det som sipprat ur sprickorna och skalade dem. Hade aldrig fått ur dem i användbart skick om jag låtit dem tina som jag först tänkt.
Det kan jag också säga. Frysta ägg är skitlätt att skala! Inte alls lika motsträviga som kokta ägg.
20150202_150542_1Jag släppte ner tolv stycken i en bunke, lät dem tina ytterligare. De såg helt galna ut där de låg. Helt gula och blanka. Som skalade persikor fast fel form. Eller som ett sorts sorbetägg. Eller nån efterrätt av nåt slag. Liksom goda såg de ut. Men hade ju smakat blä.
När de tinat gjorde jag en smet på dem. Det gick alldeles utmärkt faktiskt. Behövde bara vispa lite extra för att gulan skulle jämna ut sig fint med vitan. Gulan blir liksom rätt seg av att ha varit fryst.
Frysta ägg går alltså att använda. Fast jag rekommenderar det inte! Men det var en räddningsaktion. Jag tog tillvara alla frysta och spräckta ägg, inget svinn här inte.