Igår ägnade jag nästan hela dagen åt att fixa med den här återupplivade bloggen. Dras med en envis förkylning så det var ungefär vad energin räckte till. Nu är bloggen i princip en sorts hemsida och det är inte bara blogginlägg jag ska lyckas få ihop. Snyggt jobbat där …
Men när jag väl kom på hur det där menysystemet fungerade gick jag inte att hejda. Uppenbarligen. Fast jag gillar tanken på att hålla isär begreppen. Katalogiserande ordningsam som jag är. Det är nu en vilsam ordning. Istället för att blanda in allt i blogginläggen har de nu fått egna sidor. Ja, ja. Det var kul att fixa med i alla fall.

Den här senaste tiden när bloggen stått ekande ödslig har inte jag själv varit ekande ödslig. Jag har bara ägnat mig åt annat. December var en intensiv jobbmånad. Där saker och ting på jobbet orsakade mer helgjobb för mig än jag önskade. Det plus en del annat jobbrelaterat gjorde att jag satt mest och slötittade på teve om kvällarna. Och stickade. Stickningen är en vilsam syssla som låter hjärnkontoret få vila lite. Sen lyckades jag tack och lov få ihop en lång och välbehövlig julledighet. Det såg mörkt ut ett tag men det löste sig. Jullovet har bidragit med skönt umgänge, avslappnat läge och trivsamma stunder. Välbehövligt!

Mitt i nyårshelgen gick våra kära vänner och köpt sig en pub! Vi hade vetat om det ett tag, men då blev det officiellt. Det gjorde att vi, som sällan besöker krogar, hamnade på puben två helger i rad. Den ena av kvällarna var de gamla ägarnas avslutningskväll och den andra vännernas invigningskväll. Båda med schyssta musikframträdanden. Denna pubs signum är just musiken, med livemusik i princip varje helg. God mat hade de också! Och ett bra urval v drycker i baren. Även om jag valde att ta med bilen båda kvällarna. Det finns bra bilvänliga alternativ också. Vännerna kallar puben sitt nya vardagsrum, och jag gissar att det kommer att vara där vi får söka upp dem framöver. De kommer knappast att ha tid med något annat.

Vi firade julen hos Mamma och Bror med Familj. Trevligt som alltid, med god mat som alltid. Julen hos oss inleds alltid med min födelsedag dan innan julafton. Ingen jämn siffra i år, men ett lugnt och trivsamt firande blev det ändå. Dottern kom också, från sin nya hemstad, för att fira julen med oss. Svårt att tänka sig nåt annat. Hon lämnade sin Sambo kvar (han kom ikapp på juldagen så vi fick träffa honom också). Dottern och Brorsbarnen, har alltid trivts bra ihop. Även i år satt dessa tre ungdomar på golvet nedan för julgranen och spelade spel kvällen innan julafton. Bidrog rejält till julstämningen.

Brorsan och Svägerskan har bytt ut sitt gamla kök under hösten. Jag har fått bilduppdateringar vi sms på detta men det var ändå spännande att kliva in i köket på riktigt och beundra deras slit. Så fint det är i ett sprillans nytt kök! Detta var så färskt att det ännu saknades ett par lister och sånt plock och sakerna i skåpen kände sig aningen nyinflyttade och hade inte riktigt kommit i ordning. Men allt annat fungerade väl. Brorsan och Svägerskan är grymma vid spisen. När man ser dem samarbeta därinne kan man lugnt slå sig ner i soffan med en liten välsmakande virre ur Brorsans finskåp och veta att underverk skapas. De där två förtjänade verkligen ett underart kök att jobba i också!

Dottern tog vi med oss hem, efter att hon vinkat av Sambon. Hon hade jullov och valde att tillbringa detta lov i hemHemmet. Inklämd i det gamla flickrummet igen. Jag insåg snabbt att vi skulle bli tokiga båda två om inte nån sorts ordning bringades. Det där rummet är för litet för både en medhavd packning och en inneboende. Så medan hon besökte vännerna fixade jag en hyfsad lösning. Jag släpade upp en klädställning ur tvättstugan. Placerade den i mitt arbetsrum och hängde upp alla hennes kläder på den. Gjorde plats för smink och sånt på byrån intill. Då hade hon två rum till sitt förfogande och slapp ha en massa kläder i sovrummet. Hon var rätt nöjd över detta när hon kom hem sen.

Hon pluggar ju till yrkesfotograf, Dottern. På fotohögskolan i Göteborg. Visserligen är hon fotograf redan men lite mer utbildning skadar inte. Hon hade en uppgift av personlig art över jullovet och valde att fotografera sin gamla hemstad och gå i sin tonårstids fotspår med en analog kamera. Det innebar att vännerna och även föräldrarna fick ställa upp på bild. Liksom diverse specifika platser i stan och närområdet. Jag har sett hennes sammanställning av detta projekt. Känslosamt och fint blev det! Förresten så måste jag får skryta lite också. Hon fick betyg över höstterminen, och hade högsta betyg i allt på detta papper. Mor och far pöser av stolthet. Igen. Underbara flickebarn. Det är skittrist att ha henne så långt borta. Men det väger upp att hon trivs och mår bra och som hon själv säger ”lever sin dröm” därborta. Och hon har en bra och trevlig Sambo som tittar på henne med värme och kärlek i blicken. Det gör modershjärtat varmt, han tar väl hand om henne.

Nya året firade vi in på bästa sätt. Vi var hembjudna till ett par kompisar där det serverades god mat, trevligt umgänge och fantastisk utsikt över stadens alla fyrverkerier. Uppe på elfte våningen såg vi allt!

Nu har jag jobbat ikapp lite av egna försummelser och upptäcker att orden ändå är någonstans där i sinnet. 😀 Så det är väl bara att jobba på. Nytt år, nya tag som man så populärt bruka slänga ur sig så här års. Idag är det fredag och jag måste se till att komma ur denna morgonrock och bege mig mot stan. Det är utförsäljning på innehållet i en bokhandel … med halva priset … Wohooo! Typ värsta bokrean alltså! Ses.