Månad: januari 2015

Kanalproblem av rang

Ametrin8 kommentarer

Dyslexi heter det när man har problem med bokstäverna. Dyskalkyli när man har sifferproblem. Men vad heter det när man har uppenbara kanalproblem? När man är typ helt kanalblind, som Maken? Dyskanali? Eller dyschannelli kanske? Eller nåt latinbetonat, om fenomenet nu alls är känt i den stora världen utanför vår soffa.
Maken har hur som helst inte en susning om på vilken kanal de teveprogram han vanligtvis brukar se sänds. Den ständiga frågan här hemma är; ”Vilken kanal?”
Han har skaplig koll på vilken tid och vilken dag dessa för honom intressanta program sänds. Men var de finns, det är som totalt obegripligt för honom. I blind förtvivlan bläddrar karln runt mellan kanalerna, två minuter innan programstart och han väljer i nittioåtta procent av fallen ändå fel kanal. Kanalindelningen tycks vara honom totalt främmande och ologisk och inget han kan hålla i minnet. Oavsett hur många gånger han sett ett program. Nästa gång han vill se samma program har han fullständigt tappat orienteringen igen. Kanalsystemet bildar enbart ett virrvarr av främmande och snudd på skrämmande alternativ. Är det på ettan? Är det på tvåan eller rentav på fyran? Han har ingen aning! Det måste vara ett sorts syndrom! Ett kanalsyndrom.
Jag brukar hålla honom på halster, invänta hans val och notera att det än en gång blev galet. Man vill ju undvika att curla honom liksom. Hoppas på att han ska lära sig och därmed på ett aktivt sätt utveckla sitt kanalseende. 
Men det resulterar bara i ytterligare förvirring och han kan omöjligt komma på vilken kanal det ska vara. Fast det gäller den där serien som han följt i hundrafemtiofem avsnitt. Man blir ju onekligen lite trött då. Tappar lite av sin pedagogiska hållning och fräser till. Som när han för femtioelfte gången frågar mig på vilken kanal antikrundan hittas. Frågan kan tyckas oskyldig. Som om han aldrig tittat på det programmet förr. Fast han i själva verket sett alla avsnitt, i alla år och antikrundan alltid (lika säkert som att Dolly sover på rygg och att han Påven har rolig mössa och björnarna, var gör de sitt liksom …) sänts på ettan.
Tester jag gjort, som att fråga honom mitt i ett program vilken kanal han tittar på, eller lite mer random ställa frågor om olika programs kanalplaceringar, visar på att detta är på allvar. Hans svar indikerar på tydliga och svåra kanalproblem.
Det är alltså bara att ta syndromet på allvar och konstatera att Maken saknar all känsla för det där med tevekanaler. Han har ingen överblick på att det. Får inte ihop logiken i att associera typ av program med kanal. De är ändå rätt så nischade de där tevekanalerna. Men det går honom helt förbi. Det blir blankt liksom.

Maken försöker verkligen tänka efter och leta logik. Men i själva verket kan inte ens komma ihåg om det brukar vara reklam i programmet. Än mindre vilken kanalknapp han då ska välja.
I slutändan talar jag om det för honom, personlig assistent som jag är. Annars missar han ju sitt favoritprogram. Men jag tycker att det är viktigt att ändå försöka vänta in honom i hans egen förmåga först, och inte bara köra över honom genom att göra detta val åt honom. Det vore oetiskt.
Det skulle kanske egentligen vara läge för någon typ av hjälpmedel i detta uppenbara handikapp. För det är faktiskt så illa vissa gånger att det inte räcker med en teve-tablå i tidningsform eller en Internetbaserad sådan. För hur han än läser denna tycks han ändå missa den uppenbara kanalplaceringen. Han ser tid och dag för programmet men får inte med kanalvalet liksom. Nej han skulle behöva nåt tydligare. En specialtillverkad fjärrkontroll kanske. Som automatiskt hittar rätt kanal utifrån personliga inställningar. Eller en kontroll med metallisk dataröst som talar om vilken kanal som ska väljs. Eller en programmerad teve. Som automatiskt går igång, rätt tid och på rätt kanal. Det skulle uppenbarligen tydliggöra mycket för honom, så han slapp leva i en sån kanalförtvivlan.

Som utlovat

Ametrin2 kommentarer

5Häromdagen var jag ”bakom scenen fotografen” när Dottern jobbade med ytterligare ett fotoprojekt. Och då lovade jag visa hur det blev. Hon har jobbat med sina bilder och här i hennes blogg hittar man arbetsgången med dessa. Tror inte hon är helt nöjd ännu. Men ”slutbilden” är det hon strävar efter. Ett drömscenario. Jag gillar den!

Tänk att man kan fotografera en grej på en helt annan plats och plötsligt byta omgivning för den i en annan bild. Sängen och tjejen i vitt fotograferades hemma på gården. 9Tjejen i svart fotograferades  i olika positioner på den snöiga stranden. Sängen har hon monterat in därefter. Och ökat på antalet tjejer, därför var det viktigt att ha tjejen i olika positioner så att inte alla versioner av henne skulle bli lika i slutbilden.
Photoshop är fantastiskt när man behärskar det. Och det gör Dottern!

Det där med envishet och sånt som följer med

Ametrin8 kommentarer

Jag är en envis organisatör. Kan inte riktigt se orediga områden och får genast idéer om hur dessa kan trasslas ut och ordnas upp till nåt strikt och välordnat. Det är lika om jag hittar en knut på ett snöre där det inte ska vara nån knut. Den måste knytas upp! Än har ingen knut besegrat mig, jag får obönhörligt upp dem förr eller senare. Har jag kommit igång med nåt projekt ska det banne mig slutföras. Helst nyss!
Det är för att jag är så in i märgen envis.
Tror att jag ärvt den egenskapen av min farmor. Slog man upp ordet envis i ett lexikon, vilket som helst, … ja, du fattar. Hon var så pass envis att det emellanåt drabbade andra också.
Som när hon såg till att få busken mellan sig och grannen nersågad, för att den skymde solen eller vad det nu var. Utan att fråga grannen. Det gick som det gick och nersågade buskar är och förblir nersågade. Grannen vägrade prata med farmor på en tid sen. Jag misstänker att farmor dessutom småskrattade belåtet åt det envisa upptåget. Eller när hon envist vägrade äta gröten som serverades på hemmet. Jag har aldrig sett ett fågelbord innehålla gröt förr. Det hade inte fåglarna sett heller.
Min envishet drabbar i synnerhet Maken. När han måste göra grejer han inte har lust att göra, bara för att jag kommit igång och vägrar ge mig. Och när jag i organisationsivern hittat nyare och ultimatare placeringar av prylarna, så han inget hittar. Men ibland har han klar fördel av hustruns envishet också. När jag redan hunnit göra allt. Ibland är det himla bra att vara rejält envis. Det blir mycket gjort!

Idag känns det som att orden inte räcker till

Ametrin2 kommentarer

wpid-20150111_154019.jpgDet pratas mycket om det där hemska som hände, just idag. Just idag när det sjuttio år sedan befrielsen av Auschwitz minns vi lite extra. Tänker lite extra.

Sjuttio år är så länge sen att allt håller på att falla i glömska. Vi borde aldrig glömma!

Det är ändå bara sjuttio år sedan det räddades (allt för få)människor ur  det hemska koncentrationslägret. Allt för många var redan borta. Ännu finns det de som minns.

Vi får inte glömma! Vi borde ha lärt oss! Vi borde ha lärt oss att vara goda mot våra medmänniskor.

Fotografen

Ametrin3 kommentarer

4bFotograf-Dottern bidrar med diverse utmaningar i hemmalivet. Vi föräldrar används  flitigt som assistenter, rekvisitörer, bollplank och jag vet inte vad. Hemmet har modellerats om mer än en gång för att någon ny fotoidé ska testas. Hennes vänner ställer outröttligt upp som modeller i allt hon utsätter dem för när hon är hemma i stan. Stå i kyla, snö och blöta. Med aska, teaterblod och tiaror av läskburkar. Vi assisterande föräldrar har bränt papper till askflagor att kasta på en modell, kokat blod att hälla över andra och letat smycken och virat gardiner till kläder och tillverkat tiaror och letat rekvisita i hemmets alla vrår. Vi har flyttat möbler, burit grejer och utrustning, hängt upp bakgrunder och stått med reflexskärmar.
Det är roligt att se henne jobba. Och roligt att se det färdiga resultatet sen! (Det kan man göra på hennes hemsida och hennes fotoblogg.)
En tjej stod i vår hall för en tid sedan. Snyggt sminkad och iförd något Dottern valt för ändamålet. Framför en provisorisk bakgrund av nåt tyg jag rafsat fram och hängt upp. I den färdiga bilden står hon plötsligt på en äng bland vilda djur!
En annan gång stod en tjej på en grusplan och Maken och jag turades om att kasta aska på henne. Kändes helt galet, men den färdiga bilden blev mycket dramatisk.
Idag var det dags igen. Jag var med som bakom-kameran-fotograf och så här såg det ut. Den färdiga bilden får vi vänta på ett tag. Dessa bilder ska hem och manglas i photoshop och behandlas på ritplattan först. Lovar att återkomma till den framöver, när jag har fotografens tillåtelse.

Veckan gick som den skulle!

Ametrin2 kommentarer

Jag tog ut den här veckan i förskott i ett inlägg i måndags. Nu är det söndag förmiddag. Veckan är visserligen inte slut än men ja … hur blev det då?

Veckans besök: En hemvändande Dotter väntas i nattimmarna mellan torsdag och fredag. Hon kommer egentligen för att göra ett fotojobb i sin gamla hemstad. Men vi föräldrar får såklart en del av kakan också. Det blir inget långt besök denna gång. Men vi får ses en stund i alla fall.Jodå, hon kom och är fortfarande kvar. Hon har som alltid ett gediget program när hon är hemma men vi hinner med att ses en hel del också.

Veckans jobb: Jo det finns också, men det är en relativt lugn vecka eftersom jag tagit ledigt från det jag skulle ha jobbat i helgen. Ville inte missa allt som händer då. Så jag överlät med varm hand mina timmar till en av vikarierna. Jag jobbade som jag skulle och njuter av semester i helgen. Inte alls illa.

Veckans fest: En god vän fyller jämnt och ställer till med fest på lördag. Det ska bli skoj. Givetvis kommer genast den stora frågan. Vad ska jag ha på mig? Gått igenom garderobsutbudet lite i huvudet men det känns inte som att det finns nåt lämpligt plagg för detta evenemang. Det blir nåt som ska åtgärdas innan lördag alltså. Usch. Jag måste shoppa. Festen var i går. Jag försökte verkligen shoppa nåt nytt att ha på mig men jag gick bet. Det slutade med att jag stod i garderoben en timme innan jag skulle åka och slet plagg efter plagg över huvudet tills jag hade en ratad hög vid fötterna och nåt acceptabelt på mig. Festen blev trevlig, med god mat och dryck tills timmen var sen.

Veckans kreativa syssla: Stickat klart igen. Det där jag hållit på med. Nu måste jag börja på nåt nytt. Undrar vad? Och därmed ska jag köpa lite nytt garn också. Borde kanske sticka nåt större, som tar lite längre tid. Så jag inte blir klar så himla fort. Fördriver tiden med ett par pulsvärmare av restgarn tills jag kommer på nåt annat. Inte för att min puls är speciellt frusen av sig men jag har nåt att göra i alla fall. Och sen blev det sockor. Lyckades få en färdig i veckan och påbörja den andra. Sen tog tiden slut. Det är alltid kul att sticka den första sockan, den andra däremot är en trist upprepning. Som jag måste tvinga mig igenom. Ska försöka göra klar den ikväll så det blir gjort.

Veckans grej: Blir att ta mig ut någonstans i naturen med kameran. Kanske gör jag det i morgon när jag är ledig. Frågan är bara vilken natur. Om jag ska vara lat och gå en promenad hemmavid eller om jag ska lite mer ambitiöst bege mig lite längre bort. Naturen behöver såklart inte letas långt borta. Men den som är närmast hemma har jag fotograferat otaliga gånger. Det vore roligt med omväxling. Jag får tänka ut nåt. Kom inte i närheten av nån utgång i nån som helst natur och kameran har stått oanvänd i sitt skåp hela veckan. Tills idag! Då skulle Dottern ut i naturen med kamera och modell för ett fotoprojekt. Och jag och Maken följde med. då fick jag med mig kameran och lyckades få ihop en del naturbilder.

Veckans måsten: Det ramlar in en inarbetad slant igen den här veckan. Tackar för det. Men det innebär också att de där vita kuverten ska gås igenom och få sin beskärda del av de förvärvade pengarna. Mindre tacksam för det. Fast man kommer inte undan. Och egentligen ska väl ett visst mått av tacksamhet finnas även för detta. De där kuverten tillåter mig att bo och leva liksom. Usch. Pratar inte mer om det.

För övrigt har jag hunnit med en vinprovning med trevliga tjejer på den där puben. Det börjar bli så mycket pubhäng att jag snart får lägga till en pub-kategori här … Vi har också varit på loppis och på stan tillsammans med Dottern. Maken och jag lyckades impulsköpa nya bestick till hushållet. Vi har letat såna en tid utan att riktigt hitta några vi gillat. Nu hände det.

Så ja! Det blev en mycket bra vecka!

dffgs1

Sen start denna morgon

Ametrin4 kommentarer

Har vi hör det förr? Ett tåg som är försent? Signalfel, växelproblem och inväntande av passagerare från annat tåg gjorde att det där nattåget kom till den här stationen senare än beräknat. Men, bara en halvtimme och det kom, så vi gnäller inte över tågstrulet den här gången.
Vid halv två var hon hemma och vi satt småpratande i köket med tända ljus och mumsade på lite nattamat. Med två ystra katter, som knappt trodde sina sinnen när man fick gå ut så sent! Tjohoo, party liksom. Nu var det rätt snöigt och kallt ute så det var inget långt party för småtassarna men ändå! Fatta liksom. När det är värsta natten och dom där tvåbenta brukar låsa och släcka allt. Och sova. Så tänder dom istället och börjar äta! Klart förvirrande för två vanedjur men inte sämre än att man kan anpassa sig till världsomvälvningen och gå ut en vända.

Idag sov vi länge allihop. Dels på grund av den sena timmen och dels på grund av den reflekterande klockan vi har. Den visar tiden i taket (eller var man nu vill) och i morse saknades en stapel på en av siffrorna i det som bildade morgonens tidpunkt. Så 9.05 såg ut som 5.05 och det tog ett tag innan jag fattade och stämde av det påståendet med mobilen. Hoppsan. Kom ur sängen vid halvtiosnåret först!
Vi startar dagen med kaffe och Marilyn Mansons nya på Spotify. Bra start på en ledig fredag.
Planerna för dan är en sväng på stan tillsammans, jag för att åtgärda det där klädbehovet inför morgondagens fest. Kanske vi äter lunch någonstans också.
Dottern har ett beställt fotojobb att utföra fram på eftermiddagen och ska sedan möta upp med vännerna från förr. Till kvällen ska Maken ska iväg och lyssna/se ett genrep med ett gäng musiker han känner. Och jag ska iväg på en vinprovning. Det är upplagt för en rätt bra fredag tycker jag nog.

Två trötta typer

Ametrin4 kommentarer

Sitter här i soffan och halvsover i väntan på nattåget från Göteborg. Försenat är det, givetvis. Men på väg i alla fall. Jag håller koll på det via trafikinfon.
Det kommer att hinna bli fredag innan hon är hemma. Jag gissar på sovmorgon i morgon.
Mer än så lyckas inte denna trötta hjärna formulera.
På återseende. När jag är piggare.