Det där med att ladda batterierna

Det må vara en klyscha. Men det är sannerligen nödvändigt emellanåt.
Jag började redan i går kväll. Varvade ner till ett meningslöst teveprogram tills jag halvlåg i soffan. Då tog jag mig vidare till den där sängen som blir allt skönare och sov en rejäl nattsömn. Vaknade inte ens när Maken gick upp. Morgonen ägnade jag åt att slöa i soffan med kaffe och datorn.
Så klädde jag på mig och gick ut. Steg rakt ner i stövlarna och gick runt huset till det där bordet som Maken tillverkat åt mig. Låter knasigt, jag vet. Men det är ett bord att ha utanför huset, i trädgården, och jag har tänkt anpassa pyntet efter årstiden. Nu blev det mossa, barrväxter och ljus.
Sen jag in och ägnade en stund åt hushållsarbete, inte så kul men nödvändigt. Efter det rycket satt jag en lång stund vid skrivbordet, med hjärnan i tomma intet och ritade lite. Är det nåt som rensar så är det att ta en stund med pennor och papper.
Mitt i det kom jag på att det var länge sen jag höll på med kameran. Och arrangerade genast lite grejer och nån lampa och lekte fotograf en stund. Sånt är också väldigt återhämtande.
Liksom kaffe kan vara. Jag kokade en eftermiddagsespresso, slog mig ner i soffan med bilderna jag just tagit och redigerade dem en stund.
Jag har alltså hunnit med en hel hög med laddade upplevelser idag! Jag har sällan behov av storslagna äventyr eller omvälvande, utmanande eller vansinnigt roliga upplevelser. Man kanske kan säga att jag är som den där tjuren, Ferdinand alltså. Att masa runt i stövlarna i trädgården en stund, att sitta vid skrivbordet med papper och pennor, att fotografera och pyssla med bilderna, dricka en god espresso … sånt går jag igång på.
Och dan är inte slut än gubevars!

hgiuorewB