Höstruskigt underbart

Maken hade skickat ett sms i morse när jag vaknade. ”Nu har du fått din efterlängtade höst” skrev han. Jag blev klarvaken och gick genast upp och kollade! Jo! Där var den. Hösten. Och den bankade rejält på dörren. Blåste och härjade, regn och det som kallas rusk. Och jag bara älskar det! Klädde genast på mig, klev i stövlarna och gick ut för att känna efter. Japp, höst! Kyligt och regnigt och en blåst som försökte skaka loss saker och ting. Markisen låg risigt till så den vevade jag in. Sen stod jag en stund och lät det blåsa på mig och bara njöt. Välkommen, kära, efterlängtade och äskade höst! Vad jag har saknat dig! Ronja gapade sitt vårskrik. Jag fick lust att brista ut i ett höstskrik men misstänkte att det inte skulle uppskattas av grannarna. Så jag höll det för mig själv, lät det studsa inombords bara. Champagnebubbligt liksom.
image

När jag kom in tände jag alla ljus jag hade i köket. Kokade mitt kaffe och slog mig ner med en finkopp, dagen till ära. Och där vid köksbordet blev jag kvar. I en skön tröja med långa ärmar! En mjuk sjal om halsen. Underbart!
Hösten ger mig en sån energi. Och en sån frid och sinnesro.
Fast det verkar vara en kortvarig glädje. För vädersidorna påstår att det ska bli mestadels sol resten av veckan. Jag tycker ju det är nog med sol nu! Ni soldyrkare har fått ert. Jag vill ha mer gråväder, regn och blåst!