Haft en mindre bra natt på jobbet (enbart på grund av mig själv) och det känns i hela kroppen. Systemet skulle behöva en omstart för att komma i ordning, innan eftermiddagens möte börjar.
Glädjande nog är himlen mulen när jag drar upp den där rullgardinen på jobbet. Sånt gillar ju jag. Och vi sätter aningen yrvakna fart med alla morgonaktiviteter, som ska fixas innan jag blir avlöst och kan åka hem.
Trafiken är ymnig denna morgon och jag väljer att ta E-fyran hem. Liksom runt stan i snabbare takt istället för genom stan med köer, rondeller och trafikljus. Och cyklister. Känner inte att humöret räcker till för sånt. Men det är inte ett dugg lugnare uppe på motorvägen. Jösses. Har alla tänkbara långtradare och lastbilar samlats på denna väg samtidigt idag? Det fraktas hus och grus och sten och jag vet inte vad. Hastar förbi dem alla i omkörningsfilen och hinner precis om den sista innan min avfart anlände.
Kommer tillslut in i den så trivsamma hemmets lugna vrå. Kokar mitt kaffe, gosar med den ena av katterna som vill säga hej. Den andra vill inte säga hej och syns inte till alls. Tänder några ljus och slår mig ner i tystnaden.
En ny dag är igång. Hur ska jag bäst ta mig an den?
Kanske så här?

Saker man kan känna förnöjsamhet över en trött tisdag:

1. Kaffet är klart och smakar som det ska, bara en sån sak!
2. Himlen är fortfarande mulen … även om den hotar lite med nån trött, blå remsa ovanför trädtopparna.
3. Jag tog sista järntabletten nyss (nackdelen med blodgivningen men trots allt nödvändigt) och kan därmed se fram emot att ha en normal tarmfunktion igen … det är de små sakerna i livet …
4. Jag har många ljus!
5. När jag vilat/slöat lite kommer jag att hinna med ett loppisbesök innan jobbet.

Tja, en stunds vila på detta och jag kommer att vara som ny. Ha en trevlig tisdag vänner!