Jaha. Ett sånt där himla rörigt inlägg.

Kommer hem till ett kyligt hus denna morgon. Brukar alltid ta nån dag innan värmen stabiliserat sig när det blir väderomslag utomhus. Och det blev ett hastigt väderomslag denna vecka. Med frostnätter till och med.
Så jag tände ett gäng ljus och hängde en sjal över axlarna. Och drack kaffe och snackade en stund med Dottern i telefonen. Ljusen gör sitt till att få upp värmen nåt snäpp. och så är det så mysigt också!

Det är en ledig dag, i alla fall efter att jag hade jobbat klart det som återstod av dygnspasset under morgontimmarna. Jag klev upp och packade undan sig själv och jobbade sen på tills kollegan kom och mina arbetstimmar därmed tog slut. Vi utbytte lite snack om ditt och mest datt innan jag stack iväg. Så ser det ut. Sällan vi kollegor träffas mer än på det viset på mitt jobb. En på väg in och den andra på väg ut liksom.

Jag undrar vad jag ska göra idag? Fast dagen redan halvvägs är utgången. Dottern är på bokmässa. Det kunde man såklart ha varit! Istället är jag här. Det går väl an det också. Det får bli en bokmässan light via teve och Dotterns bilder sen. Hon är där med uppgift från fotoskolan och har alltså kameran med sig. Jag har varit på den där mässan några gånger med lite blandade synpunkter. Det är massor med folk, massor med böcker. Trängsel och sorl och efter några timmar i detta är man trött och varm och börjar bli aningen less på böcker. Men, nog kommer jag att bege mig dit fler gånger. Inte just i år bara.

Sitter här med en huvudvärk som inte riktigt vill ge sig idag. Det är fruktansvärt sällan jag har huvudvärk alltså! Men ibland får jag nån lågmäld i bakgrunden envist molande variant som sitter i några dagar. Gör mig lite seg och trist. Jag envisas också, med att knappt ta tabletter. Minns inte ens sist jag hade anledning att ta en värktablett av nåt slag. Brukar inte ta såna förrän det känns absolut nödvändigt och då brukar det sällan bli av. Jag är förmodligen en smärttålig typ som antingen inte har ont nånstans speciellt ofta eller i så fall bra lite ont eller så upplever jag det som hanterbart ändå. Vet inte. Så den här huvudvärken har fått hållas. Jag bryr mig inte om den bara. Så ger den sig nog.

Jag höstfixade ihop sommarlivet i helgen som var. En sån tur! Den dagen var det visserligen gassande skitvarmt och det kändes som att jag tog bort sommarmöblemanget i juli. Och klippte ner blommor i förtid. Men nu, efter några frostnätter och till och med en gnutta snöfall var det helt rätt beslut. Nu återstår bara lövräfsningen så småningom. När de nu behagat trilla ner. Och KattGrabbarna är mycket nöjda med det trevåningsbo de därmed har tillgång till på altanen igen. En stapel av utemöblerna som bonats om med kuddar och filtar för att göra det varmt och skyddat, för ett par bortskämda (eller som Dotter säger – inte bortskämda, älskade!) katter. De har alltså många mysiga hål att välja på när de envisas med att ändå vara ute.

Jag har ägnat en stund av dagen till att titta på en del papper som folk envisas med att skicka hit i slutet av varje månad. Ska man känna sig utvald? Knappast. För dessa papper kommer med tillhörande inbetalningsdel. Där har nån präntat in en föreslagen summa på pengar de tycker sig ha rätt till. Jaha. Och om man inte ger dem några pengar då skickar de genast ett gäng hotfulla krävande papper. Har jag hört. Så det är väl lika bra att de får vad de anser sig ha rätt till då. Jag gav dom inga pengar än i dag. Men jag sammanställde den typ … bunt … som landat i lådan denna månad. Och visst. Kan man ändå känna en viss tacksamhet över detta. Det är papper som tillåter mig att bo, ha värme (även om det är kallt i huset idag) varmvatten, el till allt möjligt, Internetuppkoppling, bil (ar) och saker jag köpt och faktiskt får hem innan jag betalar. Tänk ändå. Så himla praktiskt och bekvämt. Fast nog kunde dom väl dra ner lite på mängden ocr-siffror. På vissa tar de upp halva inbetalningsdelen … eller var det summan av kardemunnan? Sen hoppas man ju på att slutsumman på kontot efter dessa sifferdribblingar ska framstå som tacksamt resten av månaden! … Ja … det där varierar … helt klart …

Ibland är det så himla trist att fixa lunch till sig själv. Jag önskar att jag vore en sån som ställer till med storkok mellan varven och nu kunde öppna frysen, välja en god matlåda ur en variationsrik matlådestapel och kasta in den i mikron. Men nä. Tyvärr är jag inte alls sån. Det finns praktiskt taget ingen matlåda alls i min frys. I alla fall ingen som jag vill ha till lunch. Det finns råvaror. Jo. Men så jäkla tråkigt att stå och tillaga att jag skjuter på det och skjuter på det tills kroppen skriker ”om jag  inte får mat nu tänker jag ge dig diarré huvudvärk, illamående och eksem!” Eller nåt. Och så slutar det med att jag kastar ihop nåt slarvigt, enkelt, knappt mättande. Eller så slutar det med att jag ignorerar kroppens alla hot och kommer på vid tretiden att jag glömt äta lunch. Det straffar sig alltid senare på kvällen när jag är vrålhungrig, fast jag nyss ätit middag. Så nu! Ska jag gå ut i köket och svänga ihop nåt …

 

Höstruskigt underbart

Maken hade skickat ett sms i morse när jag vaknade. ”Nu har du fått din efterlängtade höst” skrev han. Jag blev klarvaken och gick genast upp och kollade! Jo! Där var den. Hösten. Och den bankade rejält på dörren. Blåste och härjade, regn och det som kallas rusk. Och jag bara älskar det! Klädde genast på mig, klev i stövlarna och gick ut för att känna efter. Japp, höst! Kyligt och regnigt och en blåst som försökte skaka loss saker och ting. Markisen låg risigt till så den vevade jag in. Sen stod jag en stund och lät det blåsa på mig och bara njöt. Välkommen, kära, efterlängtade och äskade höst! Vad jag har saknat dig! Ronja gapade sitt vårskrik. Jag fick lust att brista ut i ett höstskrik men misstänkte att det inte skulle uppskattas av grannarna. Så jag höll det för mig själv, lät det studsa inombords bara. Champagnebubbligt liksom.
image

När jag kom in tände jag alla ljus jag hade i köket. Kokade mitt kaffe och slog mig ner med en finkopp, dagen till ära. Och där vid köksbordet blev jag kvar. I en skön tröja med långa ärmar! En mjuk sjal om halsen. Underbart!
Hösten ger mig en sån energi. Och en sån frid och sinnesro.
Fast det verkar vara en kortvarig glädje. För vädersidorna påstår att det ska bli mestadels sol resten av veckan. Jag tycker ju det är nog med sol nu! Ni soldyrkare har fått ert. Jag vill ha mer gråväder, regn och blåst!

Drömbil

image

En dröm rullar framför mig! Det är Maken som sitter i, för drömmen är hans. Den har funnits länge men kan nu stämplas som uppfylld!
Det han åker i är en HOTROD. Jag kan inte sånt där, men det är i grunden en Ford 29;a. När den uppgraderades till just hotrod vet jag inget om. Men nu är den precis det, och det bästa med den är att den numera är Makens.
Han har, sen det blev bestämt, finkammat nätet efter den rätta. Först hade han ögonen på nån lyxvariant. Problemet med den (förutom prislappen) var att den var färdig. Klar. Liksom fabriksny … tja …
Så här är det med Maken! Han är som Kråkan i Mamma Mu. När kojan är färdigbyggd … Vad gör man då? Det finns ett dubbeluppslag i den bilderboken (Mamma Mu bygger koja … om du inte läst den så gör det!) Där bygger i alla fall Kråkan en trädkoja. Han är överallt på det uppslaget. Sågar, spikar, syr, inreder och håller på.
Precis så är Maken. Jag har sett det otaliga gånger. Han bygger, syr, målar, putsar och fixar. Och sen, likt Kråkan, står han där vid det färdiga bygget. Och undrar … vad man ska göra nu.
Men mu Kråkan, säger Mamma Mu. Ta en åktur, kör iväg, åk omkring!
Och jo, visst har han åkt. Maken. I sina objekt. Men blicken glöder aldrig som när han bygger och fixar.
Så jag sa ifrån till den färdiga lyxvarianten. Och han sansade blicken och hittade genast rätt kojbygge. En fin gråsilvrig, i bruksskick, Ford 29;a kördes därmed hem. Den är på alla sätt i helt okej skick för att åka omkring så mycket man vill. I alla fall tills det blir för kallt att åka taklös bil.
Sen kommer Maken att bo i garaget och fara runt, precis som Kråkan. Det vet jag bestämt!
För bilen hann inte kallna efter hemkörning och provåkning i går kväll,  innan han slamrade runt med verktyg i garaget. Och skruvade av framskärmar och motorhuv. Det blir tydligen tuffare och fränare så. Brutalt … Som man säger på bilbyggarspråk.
Därefter satt Maken tre centimeter ovanför soffytan och funderar över färgval och dekorationsalternativ. När morgondagen gryr kommer han att ha pyntat in sitt revir. Märkt bilen som sin med konstfullt dragna linjer och mönster. Sånt som han är bra på att åstadkomma med sina specialpenslar och pigmentrika färg. Pinstriping helt enkelt. Han har att göra ett tag nu. Men den här gången tror jag han kommer att använda ”kojan” länge. Den är som sagt en uppfylld dröm. Och jag åker gärna med jag också! Det är ju en jättefin och rolig liten bil.

image

Skärmtid eller dötid eller kvalitetstid …

En blogg jag brukar läsa frekvent, skrev nyligen om det där med skärmtid. Eller den tid man lägger på att vara on-line. Ansluten. Och vad det gör med en. Det fick mig att fundera på min egen tid i anslutningssammanhang.
Jag ar aldrig upplevt datorn som något jag ska hålla mig ifrån. Många veckotidningstips om hur man minskar sin stress har datorn son en högplacerad punkt. Den ska stängas av för att minska stress. Då tror jag delvis att man utgår ifrån att folk jobbar vid en dator. För mig, som arbetar med människor, har datorn alltid utgjort en ledighetssyssla som absolut inte förknippats med någon stress. Snarare tvärtom. Den har bjudit på mängder av kreativa möjligheter i både ord och bild.
Men, så var det detta med att vara ansluten. Till det där världsomspännande stora nätverket.
Med tiden har detta nät vävts allt större. Vi ska vara anslutna dygnet runt. Inte bara i datorn utan även i surfplattor och mobiler. Appar kräver vår uppmärksamhet från annat. Vi ska chatta och kommunicera med folk hela tiden. Det plingar och låter så fort en bild laddats upp av nån följare, det plingar till när någon kommenterat nåt eller när vi fått ett chattmeddelande. Vi förväntas finnas där och uppmärksamma alla dessa pling dygnet runt, alltid, hela tiden. Man blir allt mer insnärjd, allt mer stressad. För mitt i något annat, i den så kallade verkligheten, finns ett stort PLING som påkallar ens uppmärksamhet, omedelbart!

Det där plingandet från de appar jag använder har jag kopplat ur för länge sen. Stod inte ut med det krävande ljudet som på nåt sätt påstår att jag omöjligt kan ha något viktigare för mig, än att ständigt kolla vad plinget vill.
Men därutöver? Hur mycket tid lägger jag faktiskt på skärmarna? Är det enbart avkoppling/nöje hela tiden? Eller är det bara en enda stor tidstjuv som tar min uppmärksamhet när jag egentlige kunde göra annat?
En hel förmiddag/dag kan gå.
Från att jag startat datorn, för att jag bara skulle kolla lite på sociala medier medan jag drack kaffe, till en snudd på bortslösad dag. För det ena leder liksom till det andra! Nån har lagt upp en länk till en artikel jag vill läsa. I kommentarerna till en blogg verkar det finnas en annan intressant bloggare att undersöka. En stunds bildletande kan visa sig plötsligt ha blivit till en timmes bildletande. Och så där rullar det på utan att man märker det. Plötsligt hade den lediga förmiddagen passerat i skvatt ingenting.
Eller jo! Visst.
Jag har läst ett gäng mycket bra blogginlägg hos favoriterna och kanske knåpat ihop ett eget. Jag har hittat bilderna/artiklarna/informationen och umgåtts på sociala medier. Visst! Men sen borde jag ha stängt av och rest mig upp!
Men icke! Jag blir kvar. En stund till. Glor ytterligare på sociala medier trots att inget händer, och slösurfar vidare till ingen nytta. Där nånstans borde jag verkligen ha stängt av och rest mig upp. Där är den stora tidsätartypen. För oj vad den kan svälja tid i stora tuggor! Ha, nu har jag fått syn på den jäkeln som tar ifrån mig mina lediga dagar.

Därför har jag nu övat en tid. På att verkligen mota undan den där tidsätaren och stänga av datorn! Och resa mig upp när jag gjort det jag ska! Och vet du!
Vilken mängd med tid det faktiskt resulterat i!
Så pass att jag befinner mig i en sorts kreativ boom just nu! Jag textar, målar, pysslar, stickar … Shit vad kul! Vad mycket roligt man kan göra, när man har tid.
Så. Nu har jag gjort vad jag skulle vid morgonens anslutna stund. Nu stänger jag av, reser mig upp. Tar en dusch och åker på en trevlig lunchträff.

Ha en trevlig fredag därute. Stäng av skärmen om den tar din tid! Koppla ur plingen om de stressar dig. Sitt kvar om du mår bra av det!

Urk eller nåt

Haft en mindre bra natt på jobbet (enbart på grund av mig själv) och det känns i hela kroppen. Systemet skulle behöva en omstart för att komma i ordning, innan eftermiddagens möte börjar.
Glädjande nog är himlen mulen när jag drar upp den där rullgardinen på jobbet. Sånt gillar ju jag. Och vi sätter aningen yrvakna fart med alla morgonaktiviteter, som ska fixas innan jag blir avlöst och kan åka hem.
Trafiken är ymnig denna morgon och jag väljer att ta E-fyran hem. Liksom runt stan i snabbare takt istället för genom stan med köer, rondeller och trafikljus. Och cyklister. Känner inte att humöret räcker till för sånt. Men det är inte ett dugg lugnare uppe på motorvägen. Jösses. Har alla tänkbara långtradare och lastbilar samlats på denna väg samtidigt idag? Det fraktas hus och grus och sten och jag vet inte vad. Hastar förbi dem alla i omkörningsfilen och hinner precis om den sista innan min avfart anlände.
Kommer tillslut in i den så trivsamma hemmets lugna vrå. Kokar mitt kaffe, gosar med den ena av katterna som vill säga hej. Den andra vill inte säga hej och syns inte till alls. Tänder några ljus och slår mig ner i tystnaden.
En ny dag är igång. Hur ska jag bäst ta mig an den?
Kanske så här?

Saker man kan känna förnöjsamhet över en trött tisdag:

  1. Kaffet är klart och smakar som det ska, bara en sån sak!
  2. Himlen är fortfarande mulen … även om den hotar lite med nån trött, blå remsa ovanför trädtopparna.
  3. Jag tog sista järntabletten nyss (nackdelen med blodgivningen men trots allt nödvändigt) och kan därmed se fram emot att ha en normal tarmfunktion igen … det är de små sakerna i livet …
  4. Jag har många ljus!
  5. När jag vilat/slöat lite kommer jag att hinna med ett loppisbesök innan jobbet.

Tja, en stunds vila på detta och jag kommer att vara som ny. Ha en trevlig tisdag vänner!

Morgon och måndag

En ny måndag är här. Jag sitter med min kaffekopp och blänger i kalendern. Funderar över var jag ska lägga in sånt som inte är jobb. Just den här veckan handlar det om småstunder mellan jobb.
Hösten är här och det börjar bli dags att plocka ner utelivet. Visst kan man sitta ute ännu en tid men det brukar sällan bli av för min del. Fast jag brukar ändå se till att ha kvar ett par strategiska platser om jag skulle få lust att sitta ute. Men sommarlivet i paviljongen börjar ha gjort sitt för i år. Alla draperier jag hängt upp har fladdrat klart. Och på att göra listan finns också ett behov v att åka in på en skogsväg och plocka bakluckan full med större stenar. Måste hinna rada sten runt en del planteringar innan jag avslutar årets trädgårdsarbete. Eller ja, avslutar och avslutar. Det är mycket löv som ska ner än. Och det innebär en hel del räfsande.
Jag räfsar gärna löven. Det är lite mysigt. På med stövlar och tjocktröja. Kanske elda lite i eldkorgen eller lövtunnan samtidigt. Det därmed tjocktröja. Inser just att jag inte äger nån sån! Förr hade jag alltid en hemstickad tjocktröja i garderoben. Antingen hade mamma stickat den, eller jag själv efter att jag lärt mig den konsten. Stor och bylsig skulle tjocktröjan vara. Med långa ärmar som räckte till att gömma frusna händer i. Och en pösig krage att kura ner hakan i. Precis en sån som man ska ha när man räfsar löv! Jag minns en fin rosa, undrar vad som hände med den? Sen tog alla fleecetröjorna över, eller huvtröjor och de hemstickade glömdes bort. Men det är liksom inte samma känsla i fleece. I alla fall inte när man ska räfsa löv.
Jag kanske ska köpa garn och skaffa mig en ny tjocktröja?! Hinner nog inte få den färdig tills löven ska räfsas ihop men den kan bli trevlig till annat också.

Lödagstema … gå och gå och gå …

2014-09-06 10.04.07I går åkte Maken och jag på marknadsutflykt.
Vi satte oss helt enkelt i bilen och åkte till Falun. Där pågick en otroligt stor marknad vid foten av backhoppningsbackarna. En skrotbilsmarknad egentligen. Folk säljer diverse mer eller mindre rostiga och oljiga bildelar till gamla rariteter. Och passar på att åka dit i pärlan och låta den glänsa bland andra på finbilsparkeringen.
Till detta finns också en del av loppis och kuriosa. Nåt för de som inte innehar ett stort intresse för oljiga gamla bildelar. Och för de som har fler intressen än oljiga gamla bildelar. Det var vackert sommarväder och massor med folk och hur mycket som helst som skulle säljas. (En del väl förhoppningsfulla försäljare. Vissa saker hade gjort sig bättre på återvinningen.)
2014-09-06 12.35.29Vi gick och vi gick, rad upp och rad ner fyllda med saker jag inte kan namnet på. Tillhörande bilar jag inte känner till. Även alla raderna med loppisbord fyllda av glas och porslin. (Där samlade vi givetvis på oss en del glasfynd.)
Somliga hade tänkt till och packat matsäck. Satt i grässlänterna och fikade. Det såg mysigt ut. Vi åt istället av det som fanns till försäljning. Maken en redig hamburgare. Och jag åt korv utan bröd. Det fanns till och med på prislappen. (Korv med bröd fick man för tjugo kronor och det utan bröd kostade femton.) Ett gäng grabbar bakom mig i korvkön idiotförklarade denna prislapp. För vem f..n ville ha korv utan bröd? Jag vände mig om och sa glatt, ”jag vill!” Grabbarna skrattade lite generat och konstaterade att vad var oddsen på det? Korv utan bröd finns alltså och dessutom äter folk det.
Vi passade också på att träffa en kompis från hemlandet. Han är busschaufför och hade fraktat dit ett antal entusiaster. Hade tid att prata en stund innan han skulle tillbaka och låsa upp bussen så resenärerna kunde lasta in sina fynd. (Innan de skyndade tillbaka för att leta fler oljiga fynd.)
2014-09-06 10.09.12När vi tillslut hade tröttat på att gå runt där i gruset och värmen och fått nog av att titta på grejer, och dessutom sett de flesta av de där finbilarna åkte vi hem.
Trötta i fötter och ben. Svettiga och törstiga. Men nöjda med dagen. Men den var inte slut än! Inte på långa vägar.

Väl hemma käkade och vilade en stund och bytte om. För att ladda om till nästa event. Som brukligt var det dags för
2014-09-06 21.59.30lysnatta – lyskväll -ånatta -ådrag igen i stan. (Kärt barn tydligen, eftersom namnen är många.) Detta sker varje år, första helgen i september. Det är då massor av marschaller tänds längs med hela ån och fyrverkerier smälls av på himlen. Vi fortsatte alltså dagens tema – GÅ – och tog oss därmed runt hela det långa upplysta området och jag tog samma bilder som förra året och vi träffade trevligt folk i mörkret och fyrverkeriet var för kort. En innehållsrik lördag!
Och där trillade ännu en vecka över stupet. Jag brukar inte hållas med söndagsångest men helgen har varit lite kortare än den brukar och veckan som kommer är verkligen fullbokad. Så jag sitter här och söndagsslöar och förtränger måndagens ankomst. Så gott det nu går.

Hoppsan vad hände?

Man skulle kunna skylla på värmen. Man skulle kunna skylla på … ja jag vet inte, allt och inget antagligen. Men lusten att skriva nåt här liksom försvann, smälte bort och sveptes ut i havet. Kanske.
Nu är det enligt kalendern första höstmånaden. Men sommaren har tagit inledningen av den i gisslan. Så nån typ av sensommar är det. Fortfarande ganska varmt men inte så kvävande som det var i juli/augusti. Hanterbart. Men. Jag vill givetvis ha höst. Riktig höst med kyliga mornar, grå dimma och fuktiga löv på marken. Tända ljus, sockor på fötterna och varma sköna tröjor.
Men man har inget annat val än att finna sig i denna tjuriga sommars eftersläntrande envishet.

Hur plockar man upp en tappad tråd, hur får man stopp på en bolls rullning, hur … börjar man om? Det kan man undra.
Jag väljer att kasta ut ett gäng kulor. Du vet så där så att de bara får rulla över golvet. Åt eget håll efter att de sagt sitt. Här kommer de. En efter en.

Semestern var … precis som en bal på slottet! Alldeles, alldeles underbar. På all punkter. (Där är inte vädret inräknat av förklarliga skäl!) Jag hade massa egentid för mig själv att spendera precis som jag behagade. Vi hade också tid tillsammans när Maken fick semester. Då åkte vi till Finland igen. Ett par år sen sist. Och vi hann dessutom njuta av eget hus och trädgård. Vi fick en del gjort hemma och fick träffa familj och släkt och vänner. Tja, en riktigt bra semester helt enkelt. (Bilden är från den tidiga morgon vi lämnade hemstaden i Finland. Kyrkan vid å-kanten får därmed symbolisera hela semestern.)

Dottern jenär fortsatt utflyttad från stan. Hon stortrivs i Göteborg och vi hann med att besöka lilla lägenheten innan semestern var slut. Skönt att ha en bild av var hon finns. I måndags började hon skolan igen. Två års studier på fotohögskolan för att bli yrkesfotograf. Hon må vara långt bort, långt hemifrån och inget spontanfika är möjligt. MEN: Hon följer sin dröm och lever efter sitt hjärta och utvecklar sin talang. Inget kan göra en mor mer stolt. Och det finns telefon, sms, skype, chatt, fb, och vi har via dessa möjligheter daglig kontakt. Dessutom har vi en bra bil att åka med när vi vill hälsa på. (bilden är hennes egen och den har jag snott utan att fråga. Hellre det än att lägga upp en bild av henne som jag själv tagit utan att fråga. Fotografer är noga med hur de ser ut på bild …)

2014-08-29 17.24.33Huset är fortfarande inte färdigmålat. Varför skynda? Vi hann med en stor del av det innan Finlandsresan och i veckan målade Maken runt fönster och dörrar med ny kulör. Vi lämnar förmodligen resten av målandet till våren. På de återstående väggarna är det ännu för mycket sommar som måste plockas ner först. Klättrande växter och annat. Det känns mer praktiskt att ta målningen i vår, innan växtligheten skymmer väggarna igen. Och innan jag plockar fram allt altanpynt. Typ så är det tänkt. Men man vet aldrig om det alltid blir som man tänkt.

Garaget 2014-08-17 12.15.58fick sig en spark i arselet sista semesterdagen. Eller ett lyft i kragen eller vad man nu behagar kalla det. Detta garage är nämligen som en trög tonåring som inte vill växa upp. Så fort man öppnar dörren in dit hör man ett släpigt ”ja, ja, jag skaaa” och de predikande orden stockar sig i halsen när man tittar ut över förödelsen. Maken är ett under av kreativitet och han har ett fantastiskt handlag med penslar och verktyg och allt han vill. Men han har inget organisatoriskt städsinne. Så han typ hyrde mitt och efter en dags rotande var garaget uppstyrt från bångstyrig tonåring till medelålders kvinna i klimakteriet. Var sak på sin plats och irriterande skit i soporna. Lätt pyntat och tillfixat och matta över skavankerna. Nu är det en ren fröjd för sinnet att gå in där. Dessutom fick han eget kylskåp därinne! (Kolla bra så himla tomt liksom och inget annat ligger på golvet än just golvet!)

2014-08-13 21.07.57Kylen och frysen i detta kök har länge stått som skampelare man knappt velat öppna. Det har hela tiden varit något annat som behövt gå före deras utbytande och vi har hållit andan och hoppats på vitvarornas samarbetsvillighet ett tag till. Så anlände ett fantastiskt erbjudande. Vännerna bytte kök och valde att avyttra sina knappt några år gamla kyl&frys. Så vi fick dem! Lånade lastbil och hämtade, kastade gladeligen ut de gamla och föste in de nya innan nån hann ångra sig. Wow. Till och med syltburkarna andades ut. Och köket blev lite smått nytt igen. Och den gamla kylen blev en garagekyl med plats för Makens colaburkar. Och eftersom det är så städat och fint i garaget går han gärna in dit för att hämta colan. Så tack! (Rena och snygga vitvaror och de passade precis!)

2014-07-20 12.02.29Bilen har verkligen fått vara i rullning denna sommar. Vi åkte till Umeå, över till Finland där vi trasslade runt både hit och dit och fram och tillbaka i ett par veckor. Innan vi åkte samma väg tillbaka över vattnet. Dessutom åkte vi en liten bit uppåt från Umeå för ett kusinbesök till när vi kört av båten. Sen tillbaka ner till hemmaparkeringen. Mellanlandade lite där hemma och sen hela vägen ner till Göteborg. Vi gillar att åka bil som tur är. I med bra musik och så far vi. Stannar bara när det är helt nödvändigt. Man måste äta och gå på toa ibland. Och köpa kaffe och tidningar på nån mack. Det är himla trivsamt att åka bil hur långt bort som helst. (Det är också skönt att kliva ur när man är framme, sträcka på sig och ta en bild av bilen …)

2014-07-25 05.16.39Djurliv. Vi har träffat både häst och hund och katt i sommar. Våra egna katter har levt luffarliv och bara kommit hem för mat och en stunds kel innan de klivit ut igen. På resan i hemstaden träffade vi ett stort gäng fyrfota vänner. Glada och stolliga hundar och smidiga och tjusiga katter. Och katter och hundar tillsammans. Alla är givetvis glada och stolta över sina djur. Precis som jag över våra. Eftersom vi har turen att ha vääärldens finaste katter 😉 Men lyckligast var nog ägarinnan till den fina fjordhästen vi träffade. Äntligen liksom. (Han heter Markens Gulliver och är ännu en oinriden unghäst. Himla söt!)

2014-08-29 17.28.28Trädgårdar dras jag till liksom insekterna till alla vackra blomstren. Jag har pysslat i min egen i sommar. Fått till en del nya grejer. Och så har jag tittat på andras, låtit mig inspireras och fascineras över idérikedom och kreativitet. Uteplatser, växthus, myshus, rabatter och planteringar. Om jag hade pengar … den gamla slagdängan rullar i huvudet. Då skulle min trädgård genast bli ett ännu större paradis än den redan är. Men nu börjar det bli dags att ta tag i allt som ska görs innan trädgården får vila. Sen får jag ägna vintern åt att drömma om nya projekt. (en ivrigt klättrande ”blomman för dagen” på nyaste spaljén)

Nä. Nu får det räcka. Har annat att göra idag än att låta glaskulor av tankar rulla över golvet. Det här kan innebära att jag är igång igen. Vem vet.