Den skulle jag lätt kunna hata omgiven av färgstarka svordomar. För jag gillar den INTE. Men nu är den här, och det går inte att undvika den. (Annat än i bilen med iskall luftkonditionering blåsande mot kroppen.) Jag håller mig i mesta möjliga mån ur solen. Söker skuggan som ett pälsbeklätt husdjur med tungan ute. Drar ner tempot, försöker stå ut. Och viftar vilt med solfjäderfläkten. Som är snudd på helt utsliten. Bruten i vissa av spröten. Men var köper man nya solfjädrar? Jag håller hårt i min skadade livlina.
Mornar som den här är hur sköna som helst. Vi bor i ett lånat hus vid en strand. Sover på övervåningen. Ägnar sena kvällar till att blåsa ur en del värme ur huset, med vidöppna dörrar. Fönstret öppet hela natten, det hjälper något. Vaknar tidigt av den klibbiga morgonvärmen som tagit över hela övervåningen, och stapplar ut i svalkan på den skuggiga altanen.
Jag tog ett dopp i havet i går. Det hjälpte inte ett dugg. Knappt jag märkte nån skillnad för att vattnet var så varmt. Solen är redan igång och gassar förtretligt. Men idag har den sällskap av vinden. Kanske kan det svalka något?
Vi har en långsam och skön morgon i skuggan. På eftermiddagen ska vi bli hämtade av en båt. Som tar med oss långt ut i skärgården, till en annan strand, ett annat hus. Där ska vi tillbringa några trevliga timmar med släkten. Jag stoppar ner baddräkten i ryggsäcken och tänker njuta stort av att få åka båt och den svalka som det ger för stunden.
Sommar. Tja. Visst är den väl underbar på många sätt. Men jag längtar till hösten!