Medan jag köade till kassan på Erikshjälpen idag, fick jag syn på nåt vackert! I skyltfönstret stod två rottingfåtöljer på smidesben. Så fina att jag liksom stannade i tiden. De visade sig ha ett litet bord i sitt sällskap också.
Jag stod där med min tappade anda en stund men nån förnuftig del av mig tog mig i örat och släpade mig till kassan där jag betalade mina grejer. Och gick, utan de där möblerna. För var skulle jag ha dem? Sa den förnuftiga. Trädgården har redan ett antal sittplatser! Behöver jag fler … jo, viskade en röst … Nä sa en annan.
Så jag åkte hem. Glömde det hela. Packade upp det jag handlat, började förbereda maten och tog ett glas vin.
Kanske var det vinet? Men plötsligt visste jag med bestämdhet att jag bara måste ha de där möblerna! Genast! Såna tankar tvinnar sina rötter runt hjärnan så de blir omöjliga att ignorera.
Shit, hur kunde jag vara så dum att jag inte köpte dem direkt! Tänk om nån annan …
Jag ställde maten åt sidan, halvfärdig. När Maken kom en stund senare meddelade jag vart vi måste åka. Han är van att följa mina nycker. Fem minuter senare satt vi i bilen.
Tro det eller inte, men möblerna stod där jag lämnat dem. Orörda i skylten. Som om det var meningen.
Ur skylten får man bara handla vissa dagar. Och, idag! Var det viss dag! Dessutom.
Snart hade jag skönheterna på en vagn och kvitto på att de var mina.
Maken lastade och jag funderade på var i hela friden jag skulle ha dem.
Rottingmöbler borde helst vistats under tak. Och under mina tak står det redan möbler. Vi bar in dem i huset så länge, medan jag funderade. Sjukt snygga var de fortfarande, bra köp.
Jag återupptog maten och kom under tiden på att vi har en markis! Under den, nedanför vardagsrumsfönstret, är det tomt!
Vi har haft möbler där i omgångar. Men det brukar bli för varmt. I alla fall på dan. Och för mycket insyn från gatan. Strunt samma. Med så snygga möbler kan man både synas och svettas lite!
Så jag bar ut dem efter maten. Ingen tid att slösa!
Vevade ner markisen till ett lagom tak och hade dessutom kuddar som passade som gjutna i stolarna. Blomma och jox till bordet. Och upptäckte så fort jag satt mig, hur rabatten växt till sig och gömde numera hela gatan! Underbart.

Vi invigde möblerna med kaffe på maten. Satt bra och det smakade så himla bra 🙂
Och här sitter jag än. Under markisen, medan det regnar lite utan att jag blir blöt. Maken gick in för länge sen. Istället fick jag sällskap av Pancakes, som tycks lika nöjd med köpet som jag!