Vad är njutningen med sommaren och varför får man inte klaga?

Ibland behöver man påminna sig. Efter en äckligt varm dag kan det verkligen behövas. Värmen har i mitt tycke varit fullständigt kvävande idag. Fullständigt skitjobbig. Och så ska man hela tiden bli påmind om att man inte får klaga. För att det var kallt i juni, för att det snart är vinter, för att det finns så få såna här dagar/veckor på ett år och ja, jag vet inte allt som framförs som bevis för värmens oskyldighet. Skyldig är den som klagar! För det föreligger ett njuttvång. Man ska njuta av värme och sol. Så är det bara. Om man inte gör det då? Om man tycker solen och värmen är bland det jobbigaste man kan råka ut för. Och istället inte klagar alls när hösten kommer.
Då kan man få klaga tycker jag, och dessutom behöva påminna sig om sommarens tjusning.
Just nu är det kväll. Värmen har äntligen samlat ihop sin äckliga filt till en hög i horisonten och lämnar oss ifred en stund. Låter mig andas och leva upp. Kvällsvindarna är sköna. Havslukten berusande. Jag sitter på verandan och vill inte gå in i husvärmen. Precis som de där som åker fram och tillbaka med en vattenskoter, med en modig person på skidor bakom.
Jag antar att just det svalkar helt underbart. Själv satte jag mig i en bastu! En vedeldad sådan med utsikt mot havet. Det må låta konstigt men det funkar. Bastuvärmen liksom stänger av kroppens överhettade värmesystem. Och jag hällde skopa efter skopa av svalt vatten över kroppen. Kände hur systemet andades ut. En sån lättnad! Sen på med ett ärmlöst nattlinne och skönt läge på altanen. Innan jag intar sängen på en något varm övervåning.
Så hur var det nu? Det där med sommarens njutning?

Semester/ledighet: Visst. Jätteskönt! Fast jag njuter lika mycket av ledighet andra årstider.
Bada: Helst i havet och det är hur skönt som helst och går bäst att göra på sommaren.
Åka båt: En helt underbar sommarsyssla, speciellt i denna jävla värme. Det svalkar så bra!
Sitta ute om kvällen: Okej, nu snackar vi! Där kommer sommaren helt till sin rätt.
Sitta ute på morgonen: Ja, jag ger mig. Sommaren är underbar … fram till 10.00.
Blommor/trädgård: Det växer rätt illa på vintern. Så där måste jag ge sommaren alla poäng som finns.

Men sen kommer jag inte på nåt mer. Det är skönt att ha semester, när det blommar i trädgården och man kan sitta ute på morgonen eller kvällen. Och om man dessutom kan få bada lite i havet eller åka lite i en båt är det en bonus.
Sen då? Och hur är det egentligen!

Sitta ute på dan: Nej fy fan. Var är skuggan?
Fästingar/Mygg/Bromsar: Och annat skit i den kategorin som dyker upp och sabbar även de stunder ovan som tillhör sommarens bästa.
Svett och klibb: Typ aldrig fräsch hur mycket man än duschar/badar.
Solbränd: Röd och svedd och flagnande blir man i solen.
Till slut … slut på ledighet: Skit också.
Äcklig mat: Rötmånadstjafs!
Tvätt: Alla rena kläder är redan slut för att det är så himla varmt att man bara kan ha samma tröja en halv dag.
Trädgård: Gräsmattan ska klippas, blommorna skriker efter vatten och lössen frodas.
Sova: Fullständigt omöjligt för att det är så varmt, för att det är en mygga nånstans, för att det är så himla ljust!
Ljud: Ett jäkla tjat på måsar och andra kvittrande fjäderotyg.
Dessutom: Är det bara skit på teve.

Sommaren är inte min. Den är nån annans. Jag lånar små bitar av den bara och tänker alltså fortsätta klaga på den. Andra ger sig själva lov att klaga på årstider/väder som de inte gillar.

____________________________ 😉 _____________________________________

Alltså … värmen alltså …

Den skulle jag lätt kunna hata omgiven av färgstarka svordomar. För jag gillar den INTE. Men nu är den här, och det går inte att undvika den. (Annat än i bilen med iskall luftkonditionering blåsande mot kroppen.) Jag håller mig i mesta möjliga mån ur solen. Söker skuggan som ett pälsbeklätt husdjur med tungan ute. Drar ner tempot, försöker stå ut. Och viftar vilt med solfjäderfläkten. Som är snudd på helt utsliten. Bruten i vissa av spröten. Men var köper man nya solfjädrar? Jag håller hårt i min skadade livlina.
Mornar som den här är hur sköna som helst. Vi bor i ett lånat hus vid en strand. Sover på övervåningen. Ägnar sena kvällar till att blåsa ur en del värme ur huset, med vidöppna dörrar. Fönstret öppet hela natten, det hjälper något. Vaknar tidigt av den klibbiga morgonvärmen som tagit över hela övervåningen, och stapplar ut i svalkan på den skuggiga altanen.
Jag tog ett dopp i havet i går. Det hjälpte inte ett dugg. Knappt jag märkte nån skillnad för att vattnet var så varmt. Solen är redan igång och gassar förtretligt. Men idag har den sällskap av vinden. Kanske kan det svalka något?
Vi har en långsam och skön morgon i skuggan. På eftermiddagen ska vi bli hämtade av en båt. Som tar med oss långt ut i skärgården, till en annan strand, ett annat hus. Där ska vi tillbringa några trevliga timmar med släkten. Jag stoppar ner baddräkten i ryggsäcken och tänker njuta stort av att få åka båt och den svalka som det ger för stunden.
Sommar. Tja. Visst är den väl underbar på många sätt. Men jag längtar till hösten!

Tisdagsmorgon med havsutsikt

image

image

Semester är en trevlig syssla som det är svårt att få nog av. Jag avnjuter den dessutom på bästa sätt kan jag nog säga. Först två lugna veckor hemma i mina vrår. Och för tillfället på hemlandsvisit i lånat husrum.
Jag sitter i skuggan på verandan, måsarna skriker och vadar i havet utanför. Det är varma dagar. Att de är för varma för min smak är lätt att lista ut. Det är bara dessa mornar och kvällar som är njutbara. Andra tidpunkter handlar mer om överlevnad. Och att hitta skugga eller nåt som fläktar för att hålla den äckligaste värmen i från mig.
Dagar och kvällar ägnas åt socialt umgänge när man är här. Det är därför vi är här! Trots det fantastiska boendet med havet nedanför trappan. Man skulle kunna ligga i lata solstolar och plaska i solvärmt havsvatten. Vi sitter istället i skön ac-sval bil och åker mellan olika kaffebord. Och faktum är att jag betydligt hellre gör det, än ligger i nån solstol. Om den inte stod stadigt i skuggan skulle det vara tortyr att sitta i den.
Nu är det däremot helt fantastiskt. Sval och skön altan utan sol. Morgonstilla. Innan dagens planer tar vid på allvar.

___________________ 🙂 _________________________________

Kastar ut lite av varje

Det är sent och jag har gäspat otaliga gånger redan. Jo, en viss katt väckte mig tidigt även i morse.
Men jag har ändå inte riktigt lust att ta plats i sängen riktigt än.
Så jag låter tankarna rulla … du vet, så där som glaskulor på ett polerat parkettgolv.

Bland det bästa jag sett på teve på länge. Efter allsången tog Laleh över! Oj, oj vilken tjej det är. Så himla bra! Klurig, underfundig och musikalisk. Det var ett flöde av vackra tongångar som letade sig ända in i själen. Och jag satt här och log, blev tårögd och bara njöt. Helt underbart bara!

Vi är i det närmaste färdigmålade. I alla fall med den röda kulören. De flesta av husets ytterväggar har sedan i lördags fräschats upp med en massa stugröd färg. Shit vad det är tråkigt att måla. I alla fall efter en stund. Liksom upp och ner och upp och ner med penseln, en redig och tjock och klumpig sak som ger kramp i handen efter en stund. Jag målade baksidan i förmiddags. Maken fick klättra andlöst högt upp på en vinglig stege och måla när han kom från jobbet. Nu återstår endast garageväggen och husgaveln vid altanen. De får vänta ett tag. Och så ska det svärtas runt fönstren. Om vädret tillåter kommer det att ske i morgon. Huset ser ut som ett nytt hus redan. Slurpade i sig av färgen och liksom sträckte upp sig en aning. Mödan värt!

Sniglar alltså. Rätt äckliga va! Slemmiga, klistriga och sega. Jag råkade på ett helt gäng i förmiddags. Efter nattens regn hade de haft ett långsamt party, och inte riktigt hunnit ta sig in i sina dagliga skrymslen igen när jag kom ut. Tidigt väckt av katten som sagt! Jag skulle återställa sitthörnan och min planteringshörna efter gårdagens målning. Då jag hade vräkt ut allt som stod längs väggen en bit ifrån. Sniglarna trodde att det gick att befinna sig där istället. Tack och lov rör det sig inte om några mördarsniglar! Utan de rätt läskiga i utseendet men fredliga i sinnet, Pantersniglarna. Det lär ska vara så att dessa håller just mördarkusinerna på avstånd! Om det är sant så ja tack gärna, ni får bo i mina planteringsskrymslen och smyga fram under natten. Och så de där stora snäckorna. Som också är fredliga av sig. Men långsamma. Jag fick lov att hjälpa en stackare ner från en kruka. Hur den nu tagit sig upp undrar man. Men jag hade inte tid att vänta på att den skulle rinna ner igen. Tyckte jag såg sniglar överallt tillslut. Man får hålla koll på var man placerar fötterna!

Rosorna blommar rätt mäktigt just nu! Fantastiska skapelser. Vem som nu än skapat dem, låter det vara osagt. Jag har plockat in ett gäng. Jag har också fotograferat dem och kan inte sluta fascineras av dem. Så sinnrikt hopsnirklade som de är.

Fläkten är min bästa vän igen. På fullt ös och riktad rakt emot mig. Och har jag inte den viftar jag runt som en adelsdam med en kvarglömd solfjäder. Har snart viftat slut på den och måste skaffa mig en ny! Fuktigt och klibbigt varmt har det varit idag. Sol och regn om vartannat.

Maken budade hem ett mästerverk i glas igen. Ja, jag vet … vi är inte på nåt vis i brist på glasprylar. Men detta var en fin skål, på fat med vackra graveringar. Gjord för länge sen. Den har nu diskats och fått en hedersplats. Folk som ser våra glasgrejer brukar sucka över hur jobbigt det måste vara att damma dem. Men jag gillar att gå runt och damma och möblera om dem. Antagligen är jag galen!

Och så måste jag packa lite. Har börjat göra ett gäng listor. Som jag brukar. På sånt som ska med, sånt som måste köpas och sånt som ska göras innan. Håhåjajja. Ska bli jättekul. När jag väl sitter i bilen och är på väg. Men det är alltid lika motigt innan jag är så långt. Jag är en obotlig hemmatyp som trivs allra bäst under egen korkek. Luktandes på egna blommor. Vill inte åka så långt hemifrån. Men, när det som ska ligga i väskorna är på plats och instuvade i bilen. Då kommer jag att tycka att det blir kul. Och det var himla länge sen sist. Ska bli härliga återseenden!

För övrigt så har jag en helt underbar semester så här långt! Övertygad om att resten blir precis lika bra. Jag har fått unna mig lyxen av att såsa runt i egen takt och göra det som faller mig in i många dagar. Tacksam för det! Vilsamt och lugnt. Välbehövligt!

Tack och godnatt!

———————– 🙂 ——————-

Sovmorgon på semestern?

Näe.
Maken jobbar en vecka till. Hans klocka ringer tidigt. Jag vänder på mig och sover vidare då. Vaknar senare. Inte så mycket senare egentligen men ändå. Senare.
I morse väcktes jag av ett ynkligt jamande. Kisade mot klockreflektionen i taket. Halv sju! Maken måste precis ha låst ytterdörren och cyklat iväg. Men lämnat minst en katt inne! Som inte ville vara inne och genast letade reda på mig. Det där får mig att undra lite. Hur kunde Musse veta att jag var nere i sovrummet? (okej, ja, ja … det kan ha hörts nåt … sovljud …) Men, jag kunde lika gärna varit på jobbet, för att komma hem först ett par timmar senare. Går han ner och letar efter mig såna mornar också? Det får vi såklart inget svar på.
Men nu stod han där. Angelägen. Ignorerade mina försök att få honom att lägga sig i sängen. Han hoppade upp. Jo. Bara för att ställa sig på mig och glo mig i nyllet med ett ansikte som sa; ”Nu kliver du upp och öppnar dörren!” Av erfarenhet vet jag att katter med den beslutsamheten alltid vinner. Även om man försöker stänga öron och ögon så ger de sig ändå inte förrän man är klarvaken och uppe. Muttrande fula ord som mormor inte gillade går man och släpper ut den f…
Däruppe stod även katt nummer två. Beskedligt kelig och ögontjänande. ”Jag har inte tjatat Matte! Det var han, Musse. Jag är bara sååå gullig.” Och han sprang före mig ner i sovrummet. Kom upp i sängen spinnande och gullig. Kröp tätt intill. Suckade på ett sömnigt vis. Så att även jag suckade likadant. Och var nästan tillbaka i sömnen.
När!
Katt nummer två också spunkade ur. För att nåt flög omkring i sovrummet. Typ en vilsen nattfjäril. Jag hörde att Pancakes åt upp den. Tänkte att han kommer tillbaka när han smaskat klart. Nix. Väl nere på golvet upptäckte han mer grejer att jaga. Fatta! Hur svårt det är att försöka ha sovmorgon när katten jagar nåt under sängen. Jag har bra fantasi! VAD … finns under sängen! Nåt stort? Nåt lurvigt? Nåt inte alls lurvigt? Och han jagade, med klampande och hoppande steg.
Det var då själva f…! Mormor höll för öronen med ogillande min. Jag klev upp. Glad katt studsade fram under sängen där han jagat skvatt ingenting. Han fick gå ut och hålla den andra sällskap. I regnet. Och jag sitter fortfarande halvtrött i soffan. Tänker inte släppa in de där två nåt mer idag! Och jag gissar … att Maken cyklade till jobbet med ett litet flin i tröttheten i morse. Ha. Hon kan försöka sova när de där två är inne …

___________________________________________ :/ _______________________________

Idag målar vi

Huset alltså. Hela detta hus behöver verkligen målas och vi har lyckats skjuta på det länge nog.
Färghinkarna har stått i garaget och vi har dividerat om när det är lämpligast att öppna dem. Den här veckan har vi lyckats fösa eländet framför oss som man undviker en tandläkartid genom att ständigt boka om. Men i går kväll. Då bestämde vi skarpt till oss själva att dagen D skulle vara kommen när vi vaknade.
Så, ja. I morse tittade vi ut på all sol. Suckade och kokade kaffe. Klev sedan i någon typ av målarkläder och satte igång. På soligaste sidan först. Mitt i solen. Med fönstret öppet så att den bra musiken som spelades inne kunde nå oss i ett slags peppande syfte. Maken målade högt. Jag målade lågt. Och vips var hela solsidan målad. Och vi rundade hörnet och påbörjade gaveln. Målade så högt vi kunde nå utan förstärkning. Och rundade ett hörn till.
När vi kom till trappan blev det stopp och vätskepaus.
Då dök den ena törstiga grannen efter den andra upp. Och Maken var glad för avbrottet och hällde upp starkare drycker i små glas. Och ja, sen kände vi att dagens målarpass var slut.
Färgstänk typ överallt skulle skrubbas av oss och nåt ätligt behövde tillredas.
Okej. Man kan säga att halva huset är målat. Nästan. Delar av det målade måste tyvärr målas igen. Det är ju döden dö. Att måla ett första varv går väl an. Då ser man resultatet och det är mödan värt liksom. Men andra varvet! Redan varit där! Och det blir ingen större skillnad. Att gå på samma ytor i morgon igen kommer att kännas som att vakna till samma dag ännu en gång.
Nåja. Detta projekt får ta den tid det tar. Vi har ingen stress med att det ska vara klart nån viss tid. Vi målar så länge vi orkar och sen bankar vi ner locket på färgburken och börjar om en annan dag. Tids nog kommer detta hus att vara färdigmålat.

Trädgårdsjobb

Igår fick jag med Maken ut på trädgårdspyssel.
Jo. Sånt händer inte ofta men han är alltid snäll och hjälper mig när jag inte kan själv.
Idéerna fanns redan förra sommaren men då kom jag aldrig till handling. Nu, förra veckan medan jag tog mig an den grymt vanskötta framsidan kom jag ihåg. Just ja!
Ett skydd för soptunnorna, med plats för klätterväxt. De är inga snygga skapelser de där tunnorna, och lite kanske de går att kamouflera, i alla fall från trädgårdshållet.
I ändan av garaget fanns en lång men smal bit armeringsnät. Jag hittade också två gamla julgranar som inte kommit längre än just dit. Att det var två granar säger en del om oss. Inte så att vi har två granar samma jul … nej. Det var en riktig julgranskyrkogård det där tydligen. Granarna var ett toppenfynd … (Och nu känner ja mig lite som farbror Frej faktiskt … och nu ska ni höra, vad man med två gamla julgranar kan göra … )
20140709-133238-48758938.jpg20140709-133239-48759931.jpgJag kvistade dem först med sekatören. Maken kvistade dem vidare ända in till stammen, med en redig yxa. Sen kapade han armeringsmattan till två mindre bitar, och tryckte ner dem i gräsmattan. Då var det dags för granarna, som han spättade ner intill och kilade in dem i armeringen. Granar är bra grejer eftersom de oftast är så raka. Och med ståltråd fäste jag ihop de där två armeringsbitarna till en. Därmed var den där konstruktionen rätt stabil. Kommer lätt att hålla för lite växtklätter.20140709-133240-48760229.jpg

Givetvis pyntade jag med lite ståltråd också …

Tanken var att gräva en snygg halvcirkel i jorden framför detta galler och sedan plantera nåt snabbklättrande och tjusigt där. Det finns en uppsjö av klättrande växtlighet. Jag lät därför den tanken vila tills idag.
Eftersom jag vaknade rätt så tidigt även idag, tog jag mig an själva grävjobbet medan det fortfarande var skugga på den sidan. Det var som att slå spaden i sten. Först då insåg jag att den gigantiska cypressen naturligtvis har en del rötter. Och att inget i världen skulle kunna växa där, med de där glupska rötterna under sig.
Det fick bli en hastigt påkommen plan B.
Först övervägde jag en planteringslåda. Men nån sån hade jag inte. En kruka skulle vara perfekt! Ska bara innehålla en växt. Men det bör vara hål i botten. Hmm. Jag byggde en kruka. Av fyra gamla takpannor. Fick det riktigt stabilt. (ståltråd igen, denna fantastiska uppfinning!)20140709-133240-48760544.jpg
20140709-133240-48760856.jpgSen satte jag mig i bilen och åkte för att inhandla själva växten. Det blev en ros, en snabbväxande Polstjärna. Det kommer att bli snyggt med vit rosor mot rosten. För att ge den lite sällskap så här i början tryckte jag även ner en liten ”Blomman för dagen” planta. Då är det i alla fall nåt som blommar redan i år. Båda hittade jag på rea! Superbilligt. Mycket nöjd med det! Och på vägen hem svängde jag in på en skogsväg och plockade sten. Arrangerade runt själva ”krukan”.

20140709-133241-48761483.jpgJag känner mig nöjd! Det blev en snygg vägg till de fula soptunnorna och det gjorde framsidan lite mer beboelig. Ger en hint om att det faktiskt finns en 20140709-133241-48761174.jpgträdgård bakom huset och inte bara en stor ödetomt.

20140709-133239-48759303.jpgJag lyckades hitta några trevliga växter att ha i stensamlingen intill soptunnorna också. Som jag arrangerade om när jag rensade och lade markduk under för att skippa ogräset. Så nu är det fint och fixat!

God morgon, från en morgonpigg? semesterfirare

Klockan var faktiskt bara sju när jag bar ut stolsdynorna till sittplats nummer 2 denna morgon i semesterlivet. Det gick inte att sova längre. Fast jag är trött. Så här sitter jag med mitt kaffe och solen gömmer sig ännu mellan björklöven och stör mig inte så mycket. Det blåser lite, bidrar till en riktigt behaglig temperatur. Det ser ut att bli en fin dag. Jag tar mig förmodligen genom den här dan på samma vis som i går. Dit vinden bär liksom.
Fast gårdagen avslutades på ett mycket trevligt sätt!
Jag insåg att jag faktiskt äger en cykel och cyklade därmed till en god vän. Hon behövde min hjälp med en grej.
Puh. Säger jag bara, det var typ uppför hela vägen. Idag känns det inte lika bekvämt att sitta heller!
Men hemma hos vännen var det himla trevligt! Vi satt på hennes nyinredda balkong, medan en lätt åska och ett tillhörande kortvarigt regn väste förbi. Vi drack Cava ur fina glas och åt jordgubbar, pratade tills skymningen ville tända små ljus.
Sen cyklade jag hem. I nerförsbacken. Kunde nästan bara rulla ända hem. Sommarkvällen var ljum och trivsam, jag hade kunnat cykla länge.
Idag cyklar jag nog inget! Om jag inte vill stå och trampa.
Det kan bli en loppisrunda idag istället. Det tror jag bestämt.

Sitta, ligga och bara slöa

Tillbringar första semesterdan med att sitta på de olika platserna som den här trädgården erbjuder. Jag har därmed en topplista. Tar den från slutet.
Alltså. Sämst till bäst.
image

10. Rangliga, randiga stolar som verkligen måste svetsas. Bortsett från det. På tok för varmt och soligt ställe under dagtid. Otroligt sällan jag sitter där. Det händer mest på tidig vår när till och med jag vill ha lite sol. Eller, om jag mot förmodan grillar något matigt. Då brukar grillen befinna sig ungefär där så det går att sitta ner medan man väntar på att vända köttbitarna.

image

9. Tja, av nån anledning står det en stol där vid planteringslådan. Mest katterna som använder den. Men visst. Vill man ha skugga och fri utsikt över trädgården så ja. Då kan man slå sig ner där. Men bekvämt är det inte och knappast nån välanvänd sittplats.

image8. Trevlig plats vid trappan. Ärvde möblerna av Dottern när hon flyttade från balkong till ingen balkong. Här är det skönast på kvällarna eller möjligen på mornarna om det är riktigt varmt. Ibland sitter jag där för att hålla Maken sällskap när han donar med bilen men det blir inte så ofta.
image

7. Ett inte så tokigt bänkhäng på altanen. Om man vill sitta mitt i blomsterprakten alltså. Eller om man är för många och stolarna inte räcker till. Själv sitter jag gärna där och svalkar mig efter duschen, eller i  mer sällsynta fall, efter bastun. Annars vittnar de vita dynorna om att husets mer pälsbeklädda invånare gärna använder dem.
image

6. Jodå. Med en god bok och en kopp kaffe så. Då är det himla trevligt att sitta i korgstolen framför granen och lönnen. Aldrig på sena eftermiddagen och kvällen medan solen äger stället men annars slår jag mig gärna ner där. Det finns ju bord och allt!

image
5. Här sommar man givetvis! Egentligen är det mest en liggplats så klart, säng som det är. Underbart att sova nästan utomhus. Det var en god tanke, att använda den gamla sängen som dagbädd på altanen. Men uppkrupen, med massa kuddar bakom ryggen sitter man inte så tokigt heller. Och det finns filt att dra över sig om luften upplevs aningen kylig.

 

image

4. Altanen! Den är givetvis alltid mycket bra. Under tak som den är. Ibland är inte värdeleken gjord för nåt annat uteliv än ett med tak över. Altanen har dessutom bra bord och är trivsamt inredd med rätt mycket blommor. Klart bästa stället att äta på, speciellt om man är flera. Framförallt för att den befinner sig precis utanför köket. Nära och behändigt med allt som ska bäras in eller ut. Altanen är också ett bra val om man vill ägna sig åt något slags pyssel som kräver bord. Ändå är den alltså inte mitt förhandsval, även om jag trivs bra där. Nej, den kom tydligen bara på fjärde plats i topplistan.

20140703-193408-70448268.jpg

3. Nya platsen däremot, den blev genast ett favoritställe. Utom just när solen ligger på från sidan och kilar sig in under markisen. Det händer tidig förmiddag och sen eftermiddag. Men annars. Det har visat sig vara ett mycket trevligt morgonkaffeställe. Eller eftermiddagskaffeställe. Typ ett kaffeställe helt enkelt! Jo, jag har allt provat andra drycker också. Det gick bra det med. Enda gången jag nog helt väljer bort den platsen är när grannarna använder sin garageuppfart. Då känns det som att sitta på en åskådarbänk och glo.

image

2. Här, utanför altanräcket sitter jag ofta och gärna! I synnerhet sen jag fick den där dörren/hyllan uppsatt. Det är ett mycket bra ställe om det blåser eller om man vill sitta ifred. Man har ryggen fri och är såväl vind som insynsskyddad. Bra med avlastning för det man har med sig och både sol och skugga vissa tider. Här sitter jag gärna långt in på hösten och myser. Och naturligtvis hela våren och sommaren. Fast jag undviker förmiddagshänget eftersom det är på tok för soligt då. Det har funnits tankar om ett golv, en förlängning av altangolvet. Eller lägga grus under. Men ja, det är ganska trivsamt med gräs också. Det får i alla fall vara som det är den här säsongen.

Jaha. Då återstår min absoluta favoritplats i hela trädgården. Jag tror det är ganska lätt att gissa ….
image

1. Paviljongen. Så klart! Min älskade och magiska paviljong. Klart och tveklöst bäst! Den funkar i alla lägen, alla väder … nästan. Katterna delar den gärna med mig. Det är mjukt och mysigt i soffan. Gardinerna är där, både som mysfaktor och solskydd.
Hittar man mig ingen annanstans, så finns jag i paviljongen!

I min trädgård har man alltså tio olika val på var man vill slå sig ner. Oj.
Allt är beroende på, i alla fall för egen del, var solen inte är. Märkväl, att jag inte äger någon solterass eller någon solsängs/solstolshistoria som står vänd rätt mot lampan. Undrar nån varför? Nä. Tänkte väl det.
Jag föredrar sittplatser av skuggig och trivsam art där jag kan sitta med eller utan dator eller bok. Där jag kan äta frukost och lunch eller vad jag nu vill. Där jag bara kan vara.
Satsar hårt på just bara vara denna vecka.

:::::::::::::::::::::::: 😀 :::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Vaknar en första ledig dag

Förra året skrev jag poetiskt om semestern som en utrullad trasmatta för bara fötter. Jo, jo. Ibland får jag till det. I år är det mer en känsla av att äntligen få ner fötterna i bottensanden och kravla sig upp på land. Tror jag blir liggande i strandkanten en stund innan jag kryper vidare …
I alla fall känns det så just nu.
Denna första lediga morgon när jag vaknar och inser att jag sovit som om nån slagit mig i huvudet med tungt föremål. Räknar på fingrarna och inser att jag gick och lade mig för närmare tio timmar sedan och medvetandenivån har inte varit speciellt hög under dessa timmar. Hörde svagt i periferin att Makens klocka slet honom ur sängen men mer vet jag inte. Hade också båda katterna i sovrummet när jag somnade. Det brukar orsaka ett antal väckningar varje natt. Nån som ska kela och ligga klistrigt nära eller jama eller fräsa åt den andra och hålla på. Har inte märkt ett knyst! Antingen var grabbarna lika trötta som jag eller så har jag verkligen sovit tungt. Jo, nu när jag tänker efter så hade jag nog famnen full med päls vid ett tillfälle i natt. Men somnade om lika fort och märkte inte när pälsen försvann.
Utvilad? Tja. Nja. Kanske inte.
Dagen har ett par måsten, för övrigt är den min. Tror den kommer att slöas bort. Så fort jag klarat av måstebiten.
Altandörren står öppen och släpper in sommaren. Av nån anledning är teven på också, i ljudlöst läge. Orkar inte med sporten och reklamen och nyheterna som tycks pågå hela tiden. Ändå inbillar jag mig att det ska komma nåt sevärt på de få minuter programtiden kan ägnas åt annat. Teven förblir ljudlös. Jag lyssnar hellre på den där surrande flugan som smitit in.
Det får bli sån vilsam nivå idag! Flugsurr och sånt.