Lördag i juni. Och jag strosade med kameran runt i återseendes yra.

Hej! Välkommen! Kära vita ros med dofter från barndomslandet. Kul att se dig igen! Och varför i hela friden planterade jag dig här i hörnet. Där bara grannen och förbipasserande får se dig? Säger samma sak varje år! Hur tänkte jag?
Rosorna har faktiskt kommit från barndomslandet på riktigt. Pappa grävde upp dem en sommar, satte dem i en kruka och den tog jag med hem. Länge sen nu.
Och i hela denna stora trädgård valde jag att gräva ner dem på hörnet. Där jag själv ser dem minst! Nu har de förökat sig och växt till ett buskage. Av sällsam art. Som jag inte riktigt får njuta av. Så jag klipper kvistar, fyller vaser med doften. Lät en vas få stå vid porträttet av pappa också idag också. Så även han kan få njut av dem den korta stund de blommar.

Och hej du vackra ädelsyren! Djuplila och rakryggat stilig. En helt annan doft än de vanliga syrenerna på tomten och blommar snäppet senare. På det viset blir syrensäsongen lite längre. den är annars så förtvivlat kort.
Omfångsrik börjar du bli. Döljer effektivt insynen till altanen genom att stå och skymma mellan oss och grannens dörr. Precis som planerat. Stod där och måttade innan gropen grävdes. Ibland vill man vara i skymundan.  Och tydligen var det en trivsam plats för dessa rötter eftersom det växer så bra. Förra årets fina armeringsportal passar snyggt där intill. Precis just där känns det som att trädgården är på väg åt det håll jag vill.

Fru Pion också! Står du här och knoppar? Sist jag tittade till dig var det långt till blomning. En tidsfråga nu, innan alla knopparna vecklar ut en ansenlig mängd kronblad. Hur får de plats? Inuti den hårda knoppen. Förra året var du allt lite klen vill jag minnas, inte fullt lika många blommor som du brukar visa upp. I år kommer de att bli fler och böja dig mot marken när alla slår ut. Stora och tunga. Trädgårdens drottning! Och du har nog varit här längst! För du fanns här redan när vi köpte huset. Mycket av det andra har gett upp eller lyckats bli utrotat. Men du står där lika stadigt varje år. Får mig att stå i stum beundran också, varje år. Nästan buga. Eller åtminstone knäböja, för att få de bästa bilderna.

Samt lilla söta fröken rosenknopp! Vad jag är glad att se dig. Mängder av rosenknoppar överallt. Tyvärr tycks även lössen överförtjusta i år. En äcklig mängd löss överallt på rosorna! Fy. Dessa måste jag försöka utrota. Om det ska bli nån fantastisk rosenblomning i år. Var är alla nyckelpigor? Hallååå. Jungfru Maria Nyckelpiga! Komsi, komsi, kom hiit. Massa med löss att tugga på! Gör slut på dem så rosorna får vara ifred.

Se där! Vackra och enkla lilla prästkrage. Med alla sina vänner. Det här är ett stort gäng som kräver sin plats i trädgården varje år. Jag nänns faktiskt inte klippa ner dem till gräsrotsnivå när jag kör runt och klipper. Lämnar istället tuvor, ängar, fält av prästkragar. Dom ser ut som ogräs på håll, går man förbi tror man nog att gräsklipparen gått sönder. Eller nåt. Men snart slår alla ut och bildar ett hav av vita kragar. Då förstår jag på allvar varför jag inte förmår klippa ner dem. Jag låter dem hållas. Blomma på bara. Tids nog blir det gräsklipp av er.

Försommaren är av speciellt slag, även för en höstälskare som mig! Jag förundras över alla dess naturskapelser som likt fyrverkerier så generöst sprider sin glädje runtom i trädgården. Underbara och otroliga under. Tänk vad naturen kan! År efter år. Och jag får inte nog av att gå omkring med kameran och känna dofterna runtomkring mig. Förnöjas över varje liten blomma, välkomna dem som vänner sedan länge. Surret av lyckliga humlor och fladdrande små fjärilar. Men. Jag väntar till kvällningen innan jag tassar ut och trivs. När värmen och solen låter mig få andas igen. Eller möjligen morgonen, innan allt det där varma tar plats och knuffar in mig i skuggan.

Vad vore egentligen en trädgård utan alla dessa arter av växter? Tänk … om bara samma blomma fick ta plats. Just en viss accepterad sort. Visst vore det tråkigt? Mångfald är naturens och skapelsens verk. Vare sig det handlar om blommor eller människor. Mångfald berikar.