Det var en helg i augusti förra året. Då hade vi åkt ner genom landet i gryningen, med lånad bil. Den var fylld till minsta millimeter. Vi ägnade sedan en intensiv helg åt att förvandla en tom etta till en bebodd sådan. För att det helt enkelt kändes bättre att lämna henne ensam i ett färdigt hem.
När vi åkt hade hon en vecka för sig själv, för att lära känna stället och bo in sig innan skolan började.
Nu gjorde vi lika fast tvärtom. Typ.
Den här helgen har vi ägnat åt att förvandla den bebodda ettan till en tom sådan. För det kändes helt enkelt bättre att inte behöva lämna henne ensam med allt jobb.
Nu när vi åkt har hon en vecka för sig själv, för att packa resten innan skolan slutar och för att avsluta allt.
Det mesta av packningen är redo för sin flytt näst helg. Själv är hon också väldigt redo, hade gärna åkt redan idag om det gått. Men kanske är det bra med en avslutande vecka i sin ensamhet, där hon kan arkivera allt i prydliga mappar liksom.
För att vara töntigt metaforisk.
Vi hade givetvis en lånad bil på denna ihoppackande resa också. Lite mindre än första gången, men lika välfylld. En del grejer har omfördelats. Sånt som hon inte kommer att ha plats för i det nya sambolivet. Ett par byråer och balkongmöbler skulle med hem. Och en del annat smått och gott. Tack och lov för den lånade bilen! Annars hade det inte gått. Därmed avslutar vi kapitel Gamleby. Nästan. Bara en vecka kvar.

——————– 😀 ———————