Månad: juni 2014

Sammet alltså!?

Ametrin14 kommentarer

Idag har vi bröllopsdag igen. Nummer tjugofyra i ordningen.
Det där med bröllopsdagar förknippas av någon anledning med nåt specifikt ämne. Jag letar fram en lista. Konstaterar att vi därmed avklarat bomull, papper, läder, frukt och trä. Vad är grejen med det där och framförallt, vad är det för rim och reson med det? Man kunde tolka det som att bomull och papper de två första åren är aningen skört. Men läder är rätt starkt och hållbart. Och sen frukt? Näe. Den kan inte vara tanken. Dessutom fortsätter listan med socker, ylle, gummi och linne och tenn. Det är verkligen ingen ordning alls. Fullständigt obegripligt faktiskt.
Vi har också passerat stål, siden och spets. Elfenben och kristall. Liksom fjäder, silke och satin. Tjusigt värre. Galon och porslin, följdes av nylon, jute och hampa. Inte fullt så stilfullt dom åren. För att så tillslut nå fram till årets sammet.
Nästa år är det silver faktiskt.
Men vad är egentligen grejen med alla dessa material och var kommer de ifrån?
Har nån hört talas om nåt par som ståtligt firat fruktbröllop? Eller galonbröllop? Träbröllop låter inte så himla flärdfullt det heller.
Lite efterforskningar säger att det tydligen är av gammal tradition att … Lyssnar du nu Maken? … mannen ger sin hustru en present. I det materialet!!! Jahapp. Tur vi inte kände till detta på nylondagen, eller fjäderdagen. Inte hade jag jublat över en kasse frukt heller precis.
I detta land började man fira årsdagen av sitt bröllop i mitten av sjuttonhundratalet. I kyrkan, där man helt enkelt gifte om sig. Oklart om denna ceremoni genomfördes varje år? Usch vad tjatigt. För tjugofjärde gången JA. Typ stående bokning i kyrkan varje årsdag. Kanske nåt för Svenska kyrkan att anamma? Det skulle åtminstone fylla kyrkorna varje dag.
Sammetspresent alltså. Kanske en totalt värdilös sammitask? Eller nåt.
Maken och jag brukar som bekant inte fira så storstilat. Vi är alltså rätt medeltida med tanke på att bröllopsdagar firats flitigt runtom i landet sen mitten av sjuttonhundra. Bröllopssidorna hävdar att bröllopsdagen ska firas för att påminna sig om varför man gifte sig. (I vissa fall måste det göras oftare än en gång om året!) Nog kommer jag/vi ihåg det ändå! Tydligen. Eftersom vi nått nummer tjugofyra i alla fall!
Men, för att återgå till de där märkliga materialen som förknippas med de olika årsdagarna.
Min efterforskning visar på stora olikheter i dessa bröllopsmaterial. Nån annan lista har blomster istället för frukt och brons istället för gummi. Det gör saken ännu mer obegriplig. Vem ska man egentligen tro på?
Tänk om Maken och Makan går efter olika listor! Så när hon förväntar sig en ståtlig blomsterkvast på fyraårsdagen så kommer han med en frukt. Gissa om han skulle få den kastad på väl valt ställe!
Så vad gör man, när man undrar över något? Man anlitar en pålitlig källa (obs … ironi) Wikipedia. Och där kan man minsann läsa att det faktiskt är helt obegripligt! Det saknas auktoritet på området, för att citera rakt av. Jo, jo. Inte förvånad. Så alla dessa fruktdagar och jutedagar har tydligen hittats på av olika typer inom veckopressen kan man läsa!
Att ämnena kastats om och förändrats när listorna spridits och att det, ve och fasa … (märk, hur min röst går upp i falsett vid detta konstaterande!) … inte finns någon officiell lista!!! Jösses! I dessa valtider är det väl ett högst angeläget område att bena ut.
Där ser man. Totalt obegripligt i alla fall. Då kan jag hitta på en egen jag också. Sammet är inte min grej riktigt, liksom en hel del andra ämnen som hampa och playwood.
Så Maken!
Vi firar … hm … låt se … vi firar bara några ämnen numera! Så kan vi varva dessa efter eget tycke. Lätt att komma ihåg också!
Brons, silver och guld och diamant blir bra. Eller hur 😉

Kram på dig älskling. Tar lätt tjugofyra år till. Att leva med dig är enkelt!

___________ ❤ _____________ ❤ _______________ ❤ _____________

Varning! Stolt mor vid tangenterna …

Ametrin9 kommentarer

Fick det där väntade och efterlängtade samtalet i går. Med en bubbelröst i andra ändan. ”Jag kom in!”
Puh! Säger mamman och blir tårögd, stolt och glad.
Hon kom in!
På fotoskolan i Göteborg, en yrkeshögskoleutbildning. Där ska hon nu vidareutveckla sina fotografiska kunskaper i två år. Inte lätt att komma in på en sån utbildning, så fatta att jag är stolt! Och kan slå mig för bröstet och säga att jag såg fotografen i henne redan i unga år. Och nu är hon på god väg att förverkliga sin dröm.
Folk som sjunger brukar ofta säga att de alltid sjungit, att de började redan som ettåringar typ.
Dottern kan påstå att hon började som fotograf redan i ettårsåldern 😉 Då fick hon en kamera i plast av min Moster. Den ”fotograferades” det ivrigt med.image
Sen dess har kamerorna passerat revy. Första gången jag såg fotointresset tändas i henne på allvar, längs en åstrand bland en massa fjärilar. Där hände nåt! Sen dess har hon knappt släppt kameran. Jag vet att hon till och med brukar ha den i sängen när hon sover. Jo, jo.
De där som sjunger – säg den ettåring som inte sjunger … men, vissa fortsätter sjunga! Kan inte sluta och menar allvar med det.
Säg den människa som inte fotograferar! Men vissa tar det ett par steg längre. Från hobbystadiet till nåt sorts yrkesnivå.
Hobbystadiet tror jag det var länge sen hon passerade. Från att ha lärt sig det vi hobbyfotograferande föräldrar kunde, blev det raskt Dottern som lärde oss grejer. Det har varit på allvar länge. Ännu mer nu, efter ett års fotostudier och vidare till nästa utbildning. Mycket har hänt redan det här året som gått.
Länge sen den där plastkamerans tid. Suck, säger mamman med visst mått av nostalgi mitt i glädjen.

Dotterns hemsida hittas HÄR
Där kan man njuta av hennes nuvarande bilder.
När man tröttnat på att se mina nostalgibilder av den lilla tösen som blev fotograf.

Hobbitträdgård

Ametrin8 kommentarer

Det kanske inte är nyttigt för mig att vara ledig … men jag har ägnat mig åt att bygga ut åt Hobbitarna.
De flyttade in i min trädgård förra sommaren. Ganska skygga, jag har ännu inte sett till dem.
Däremot står Gandalf och hänger under ett dött träd i närheten. Han kanske vet var de håller till. Och om de är släkt med Baggins eller nån annan släkt. Trädgårdsintresserade tycks de i alla fall vara, för det växer och frodas runtomkring deras hus i den där lilla trädgården. Lite av samma vildvuxna slag som i resten av den stora trädgården.

Välkommen in och se hur dom har det! Passar på att visa runt nu när de ändå inte syns till. Kanske är det på nåt äventyr. Längre hemifrån än de någonsin varit.
image

Gandalf övervakar!
image

Hobbitfikat verkar vara framdukat!
image

En vy över trädgården.
image

Över bron och raka vägen in.
image

Ja, så har dom det för närvarande, mina Hobbitar i trädgården. Sommaren har bara börjat än …

______________ 🙂 ____________________________________

Så hur blev det då

Ametrin6 kommentarer

Midsommarnatten är här. Vi har just kommit hem. Maken sover redan. Lite trött i håret kan man säga.
image

Vi inledde dan med kaffe i vanlig helgordning. Finkopparna dagen till ära.
Sen gjorde vi oss i ordning. Jag i ett fåfängt försök att tillbringa dagen i lockigt hår. Mitt hår och jag var ganska oense om det beslutet. Håret-Yvve/1-0. Jag tillbringade alltså dagen i samma gamla vanliga raka hår som alltid.
Däremot envisades jag med vit och somrig kjol med spetsar på. Man kan ju ha leggings under. Frös därmed bara lite.
Så vi åkte iväg för att inhandla lite snacks och sånt till kvällen. Och en bukett rosor skulle också med.
image

Efter detta dukade vi fram värsta midsommarlunchen på Mc Donalds. Maken åt ett par cheesburgare och jag knaprade på ett gäng kycklingvingar.
Maken är av spontan art. Det resulterade i att vi efter den kulinariska men sillbefriade lunchen hamnade i stans koloniområde. Där tiggde vi till oss kaffe (och annat för somliga) hos goda vänner med söta små kolonistugor. image

Himmel så fint det är i dessa koloniträdgårdar. Jag skulle kunna gå och glo där hur länge som helst. Men, vi skulle hem och komma i ordning för kvällen.
Samlade ihop vad vi behövde och sen körde jag oss ut ur stan, mot huset vid sjön. Där inne i huset, i värmen, har vi tillbringat kvällen. Hela gänget människor som samlats på denna plats, unga som äldre. Med undantag för en liten stund ute i sommarkylan för att bygga ihop hamburgare från grillen.

imageimageDet var garanterat myggfritt, men det regnade i alla fall inte. Solen visade upp sig en ytterst kort stund.  Kvittade för min del. Och ingen annan brydde sig heller. Inga måsten att vistas ute bara för att. Istället hade vi trevligt inne med bra musik och mycket prat. En riktigt trevlig och skön midsommarafton.

Alltså ingen sill, ingen nubbe, ingen sån där stång med löv på eller en endaste liten krans. Inget frysande ute, bara för att man ska, inga grodlekar och ja, helt enkelt bara så himla avslappnat och skönt. Vi gick inte ut igen förrän det var dags att köra hemåt.
Och här sitter jag så. En liten bit in i midsommardagen. Och säger godnatt världen. Det är en dag i morgon också.

_________________ ❤ ___________________________________________

All den där maten (och spriten) en helg som denna

Ametrin6 kommentarer

Nu är det nästan midsommar. Jag kom just från jobbet och har hunnit med att ta en dusch, snacka med katter och blommor och koka kaffe.
Övervägde om jag skulle åka in via affären på hemvägen. Folk handlar som tokiga, som om vi riskerar svält och misär. Redan tidigt på morgonen var det mängder med bilar på alla mataffärers parkeringar.
Högtider firas för matens skull verkar det som. Ingen helg utan massa avbildad mat på sociala medier. Man kan se sig mätt bara av alla dessa bilder på mat. Och alla äter i princip samma sak. Sillen och laxen och potatisen och jordgubbarna med nubbe till. Vi hör ihop, vi äter samma mat.
Och så familjen motvalls då.
Maken är extremt dålig på det där med helgmat. Han äter inget av den där måste-maten. Han vill möjligen ha en god fläskfilé med sås och klyftpotatis. Eller hamburgare. Eller köttbullar. Med mjölk till. Så kulinariskt att Strindbergsällskapet står i kö för att få fira med oss.
Och jag ids inte riktigt handla en massa mat till bara mig. Lax äter jag ändå, när andan faller på. Ägg har jag nästan fått nog av och sill, tja. Några bitar är alltid gott men jag klarar mig utan också. Jordgubbar har jag frossat i hela våren och försommaren. Måste inte äta såna just i helgen. Färskpotatisen då. Den brukar vara god. Men, om jag hoppar över allt annat, så kan jag lika gärna skippa även den. Grillar gör vi typ aldrig. Vi äger en såndära liten klotgrill. Men den står i ett hörn, antagligen med förra årets förbrukade kol i botten och täckt av pollen och spindelväv. Fräscht.
Aftonen i morgon, den firar vi i goda vänners lag. Där ska det grillas. Men inte heller där är traditionerna fastspikade i trappan. I år skulle det bli hamburgare, ville man ha såna fick man. Annars tar man med nåt eget.
Så vad skulle jag handla?
Som kräver att jag nödvändigt ska in i den där trängseln. Inget alltså! Den där fläskfilén kan jag hämta när som helst ju och har den tagit slut äter vi nåt annat.
Satt en stund i väntan på annat utanför systemet i går. Oj vad det handlades. Strida strömmar av klirrande vagnar kördes ut genom dörrarna, som i princip aldrig hann stängas mellan in och utgående kunder.
Utanför satt ett par frusna tiggare. Dessa omdiskuterade människor. Trots allt medmänniskor, med sin mugg utsträckt. Kanske skulle de kunna försörja sin familj länge, på det vi handlar för en helg som denna. Några få kronor klirrade ner i muggarna trots allt.
Men så kom en äldre man.
Han stannade till och drog fram plånboken, hittade en sedel. Jag hann inte se vilken sort, innan den stoppades i kvinnans mugg. Sen gav han henne en slängkyss och gick. Förvånat skickade hon en tillbaka. Lite medmänsklighet mitt i helgkommersen. Värmde även mitt sinne, där jag satt som åskådare.
Det är väl ändå det viktigaste! Medmänsklighet. Strunt samma vad vi äter eller dricker. Bara vi har nåt att äta och nån att äta tillsammans med.
Glad midsommar på er!

___________________________ ❤ _____________

Det kan inte hjälpas

Ametrin2 kommentarer

Men en nedräkning har ändå påbörjats. Liksom omedvetet. Kanske är det på grund av sommaren utanför, eller för ledighetsuppdateringar på facebook, eller på att jag plötsligt bokade hemresan, eller för att det bara känns i kroppen att det snart är dags. Inte vet jag.
Men jag hittar mig själv rabblandes schemat för de kommande veckorna, räkna efter hur många pass det är kvar, hur många trådar som hänger i luften, innan jag rusar in i semestern. Som jag byggt ut med en del kompledighet. Lite som att stå och dra i en fuktig tröja efter tvätten för att få den att räcka till.
När man är på väg att bli utbränd sägs man hoppa från tuva till tuva, för att stå ut. Jag är inte på nåt vis utbränd just nu. Men semestern har hissat flaggan. Och mellan jobbpassen finns det tuvor att landa på. Rätt bra egentligen. Då kan semesterkänslan infinna sig i små doser. Då kan nedvarvning och nertrappningen påbörjas i sakta mak, mellan jobbtillfällena, så behöver jag inte ägna semestern åt det.
Jag har stått på en sån där tuva ett par dagar nu. Sett en massa trevliga saker. Som långsamt utnyttjande av dagarna, fotograferande och pysslande av blommorna, se film till sena natten, sjava runt, mysa i uteplatserna och ett bokningsnummer till hemorten … ja jösses! Listan kan bli lång.
I kväll ska jag kliva av den nuvarande tuvan och åka och jobba. Det kommer att gå hur bra som helst men jag har full utsikt över de framförvarande tuvorna. Vet precis vart jag ska hoppa nästa gång. Och hur länge jag kan stå där.
Det må vara en efterlängtad semester i slutet av tuvorna. Men det är ändå rätt skönt och avslappnat att jobba innan semestern. Det mesta trappas ner och får ett annat tempo. Även på jobbet. Man kan hitta på lite andra saker än man gör annars.
Nej men då så. Dags att hoppa!

_ _____ _______ ______ ______ _____ 😀 _______ ____ ___ _______

Inspiration, om nån vill ha!

Ametrin4 kommentarer

Några av mina favoriter i sommarens uteliv. De flesta återkommer varje år och somligt är nytt. Men jag gillar att inreda, både inne och ute. Jag sakletar, både hemma i det jag har och på loppisar eller butiker. Arrangerar detta ihop med blommor sen.
Jag gillar att gruppera stilleben till exempel. Men man får vara lite eftertänksam och försiktig för att hålla ihop det. Gärna i färg och form som passar ihop. Och helst ett udda antal. Av nån anledning är det snyggast. Kanske för att det inte blir så uträknat och ordnat då. Fast det är precis det man gjort. Jag vet inte men jag gillar det.

Plantera blommorna i något oväntat! Det måste inte vara dyra krukor. Tvärtom nästan, så mycket charmigare med nåt helt annat som inte alls var tänkt att fungera som blomkruka.

Textilier är ett måste i sommarmyset!

Satsa på växter som klättrar! Alla har de sitt eget fascinerande klättersätt. De tvinnar sig, slingrar sig eller suger sig fast. Men upp ska de. Och vackra är de, även så länge de är enbart gröna.

Annat trivsamt. Porlande vatten kanske! Och leta efter snygga grenar i skogen och arrangera saker, lyktor eller växter i.

Och lys upp tillvaron! Även sommarkvällarna blir så småningom mörka. Fast det är svårt att tro i försommaryran.

imageSist men inte minst! Skaffa katt.
Finns nog inget, som är så stämningshöjande som en sovande katt. Och ät lunchen ute och bara njut av allt vackert.

image

Och den där paviljongen. Den är bara helt underbar. Bästa versionen hittills. Blå och vit och riktigt sommarfräsch blev den i år. De har hittat sin stil kan man säga. Efter två tidigare försök.
image

 

 

 

Kattprat och rosdoft

AmetrinLämna en kommentar

Och om nån är intresserad kan jag upplysa om att jag sov ända till halv nio! Länge sen det hände sist.
Planerna för denna lediga dag är att ta allt i långsam takt.
Därför skulle jag börja dagen på en av mina trevliga uteplatser, med kaffe och jordgubbar. Köpte två liter i rena jordgubbsruset i går och det är bara jag som äter dem. Maken anser att bär inte är ätliga eftersom djur kan ha kissat på dem! Inte alltför mycket kissnödiga djur i landets jordgubbsodlingar skulle jag tro. Så jag frossar vidare.
Men, mina planer ändrades liksom denna morgon. Av en kelig och gosig katt!
Båda de där huskatterna har tagit försommaren som ett fullgott skäl att flytta ut! De finns för det mesta alldeles i närheten. Slappar i paviljongen eller trasslar runt på gräsmattan. I går kväll försökte jag locka in dem med löfte om god mat. De gick inte på den enkla kan jag säga. Och det slutade med att jag stängde dörren och gick in. Utan katter.
Musse blir som förvildad om somrarna. Man får bara röra honom korta stunder och enbart på hans villkor. Stor integritet den mannen. När hösten kommer med regn och ruskigare vindar, återgår han till huskattläge i mattes famn i tevesoffan.
Panckakes har ett mycket större närhetsbehov. Kryper upp och vill sova tätt intill om natten. Nu när natten tillbringas ute måste detta tillgodoses om dan istället. Och han riktigt tjatade ner mig i soffan nu på morgonen. Så här sitter vi. Det blev kaffe inne istället. Omgiven av den där där doften av rosor och syrener som jag fyllde huset med i går. Och en tjänstvillig geting surrar omkring och bidrar med stämning. Och tätt, tätt intill mig den där utekatten. Vi blir nog kvar här ett tag.

__________ ❤ ____________________________________________________

Nämen tack å gonatt

Ametrin1 kommentar

Att man kan bli så trött av ord. Ord har det varit mycket av idag. Liksom den senaste tiden faktiskt. Jobbrelaterade ord. Med mycket omtanke och känsla i. Ett textinnehåll man blir ödmjuk av.
Nu är hjärnan trött och långsam.
Tvivlar på att den ens kommer att orka läsa några av orden i den där boken vid sängen. Den orkar definitivt inte läsa i den där engelskspråkiga boken i kväll. Det får bli ordfritt en stund.
Jag tror att jag bara ska ta hjärnan med mig ner i källarmörkret och svalkan och trycka på stäng av.
I morgon är jag ledig. På riktigt ledig, och jag ska dricka morgonkaffe länge och väl. Lyssna på fågelkvitter och dofta på rosorna och inte ha bråttom någonstans.
Så får det bli.
Tack och godnatt bara.

Smått skrammel av varierat slag

Ametrin4 kommentarer

Billigast idag: Kjolarna jag fyndade på Eriks för fyrtiofem kronor styck får nog klassas som billigast idag. Knappt använda sommarkjolar i min smak. Så långa att man slipper visa ett uns av sina ben. Vida och svepande. Det gillar jag. Återbruk är en bra grej!

Dyrast idag: Målarfärg. Mycket målarfärg, hela hinkar liksom. Jo. Tyvärr. Det är dags att måla huset i sommar och skattepengarna är därmed slut! De räckte ändå till en hel del. Färgen, bildelar och vackra blommor till trädgården. Det får man ändå anse som välfördelad återbäring.

Tröttast idag: Den där fyrfota ungdomen i huset som vistats ute på egna vägar hela natten. Han har varit inne och sovit sen halv nio i morse och gick just ut igen. Stort gäspande. Och lade sig i stället i paviljongen och somnade om! Gissa vem som tänker vara ute i natt igen?!

Nyast idag: Tillbringade några timmar med mitt andra jobb och behövde anlita skrivaren på stället för att få överblick på det där vi jobbade med. Nä se det gick inte! Skrivaren var inte ens anträffbar via min dator. Efter en del forskning visade det sig att skrivare taggats och att man behövde ha en dylik tagg för att få tillgång till sina utskrifter! Skriv ut, svep och vifta med taggen och stå kvar och vänta på utskrifterna! Visste inte ens att sånt var möjligt! Teknikens under. Och en bra grej, vi sysslar med sekretessbelagda utskrifter.

Segast idag: En sån väglus! Vill ogärna nämna några stereotyper i trafiksammanhang, men han hade keps och var minst hundrafemtio … Kom med nöd och näppe upp i tjugo knyck och det var snudd på att han inte lyckades rulla över vägbulan. Jag satt där bakom och trodde bilen skulle stanna mitt på bulan för att sedan gunga tillbaka och rulla rätt in i mig. Men tjohoo, han kom över. Och sen vet jag inget mer för jag tappade honom ur sikte … i backspegeln … ganska snabbt.

Vackrast idag: Min nya fina klematis som blommar så fint och verkar gilla sitt nya bo. Ytterligare en knopp har passat på att slå ut också! det är nåt visst med växter.

Intressantast idag: En tjej vi känner … nja … vi kände henne, när hon var barn. Nu är hon vuxen och bor på annan del av klotet. Hon i alla fall, hon har skrivit en bok! Den hämtade vi idag och den står därmed överst på min läslista. Tjock, med tätskrivna rader! Hon har dessutom skrivit på engelska och det var ett tag sedan jag läste en hel bok på engelska. Inte sen sista Harry Potter kom ut tror jag. Det blir lite ringrostigt i början men sen rullar det på. Kanske börjar jag snart …

Godast idag: Och alla andra dagar. Jordgubbar. När det finns nåt så fantastiskt på jorden måste det väl ändå finnas hopp?!

Hemligast idag: Den där fyrfota farbrorn vi har i huset. Han var också ute i natt. Kom enligt Maken hem en snabbis tidigt i morse men var redan borta när jag gick upp en knapp halvtimme senare. Inte syntes han till innan jag åkte och jobbade heller, och inte när jag kom hem. Jag hade mer jobb att göra, satte mig vid skrivbordet och hade altandörren öppen i köket. Brukar höra när han tassar in och käkar. Men nej. Inte förrän vi skulle hämta den där boken kom han ingalopperande och blev därmed inlåst. Gissa vem som stod och väntade vid dörren när vi kom hem? Drog som en inlåst brukar göra när en dörr öppnas. Sen dess har han inte synts till alls.

Kallast idag: Inga ljumma sommarvindar idag! I skuggan där jag bor är det så pass kyligt, att jag lämnade det för den solfyllda paviljongen. Den aktar jag mig annars för i kvällningen. Då medan solen har den i sitt våld. Utom nu, när vinden jagar undan värmen. Drog för ett av draperierna men det blåser så förbaskat att jag har solen i ögonen mest hela tiden i alla fall. Går in och tittar på teve snart tror jag.

______________________ ¤ __ ¤ __ ¤ __________