Sitter i fågelkvittret på en till hälften solinsmetad balkong i Småland. Gissa på vilken del av balkongen jag slagit ner rumpan? Det riskerar att bli en svettig dag den lilla varma ettan idag. Med solen som sällskap i packandet. Då var det betydligt behagligare att ha regnet som sällskap, som det var i går.
Maken och jag vaknar först i denna etta varje morgon. Smyger upp från våra madrasser som ligger utplacerade på varsin del av golvet, och kokar kaffe och sitter i lågmält småprat för att inte väcka sleeping beauty. Idag kunde vi ta fikat ute på balkongen.
Dagen är planerad såklart. Vi ska börja med en loppisrunda. Dels för att det finns en låda eller två med bortskänkesgrejer. Och dels för att … tja … du vet … det där glassamlandet.
Dottern sorterade friskt i går och hittade en hel del grejer som hon inte tänker ta med sig i flytten. De stora delarna av den sorteringen kommer att bli hämtade av röda korset i veckan som kommer. Det underlättade en hel de för oss, så tack för det röda korset!
Idag är det så lördag och packdag två, det som ska göras ska bli klart idag. I morgon åker vi hem igen. Med bilen full av sånt som ska tillbaka till oss.
Att packa ihop en stor liten etta går relativt snabbt. Dottern hade börjat bra innan vi kom också, och på tre personer går det snabbt. (Om man betänker att vi bar in, packade upp och ställde i ordning denna lägenhet på endast en helg tillsammans i augusti förra året. Så ska det gå att packa i hop den på en gemensam helg nu också.) Därför hinner vi med både packandet och umgänge och lite annat som den där loppisrundan till exempel.
Och nu har vi bara det lilla köket kvar att packa ner. Det kommer att gå fort. Sen ska vi hjälpas åt med lite städning, sånt som går att göra redan nu fast hon ska bo här en vecka till. Typ putsa de stora fönstren och torka ur köksskåpen och garderober och sånt. Sen föser vi ihop packningarna i två olika högar. Den som ska bli hämtad av röda korset och den som hon ska ha med sig vid själva flytten som sker nästa helg.
Den där flytten kommer inte Maken och jag att vara delaktiga i alls. Därför är vi här och hjälper till nu. (Otänkbart att vi inte skulle hjälpa till alls.)
Bara att jobba på alltså!