Allt det här började förra året. Det var första gången vi letade upp en ort som hette Gamleby och dess smått berömda fotoskola.
Byggnaden såg oansenlig ut och vi väntade på parkeringen medan Dottern undersökte om vi kommit rätt. Sen blev det lite nervös väntan medan hon var på sin intervju. Detta läsår har gått rätt fort. Nu är vi här för att packa ihop den där lägenheten hon bott i under året. Det har vi ägnat största delen av dagen åt. Efter ett skolbesök på förmiddagen.

Då stannade vi på den där parkeringen utanför fotoskolan igen, precis som för ett år sedan.. Dottern klev in med steg som gått mot byggnaden otaliga gånger den här gången. Och vi fick nu möjligheten att se den invändigt för första gången, det var trevligt.
Vi vandrade runt och tittade på fantastiska bilder som skapats av talangfulla fotografer på skolan. Vi kollade på studion, som hade mängder av möjligheter för att göra spännande fotoprojekt.
En skola är en skola, så även denna. Men det var lätt att förstå varför hon trivts så bra det här året. En plats full av kreativitet. Som får åtminstone mig att önska att man kunde få börja om. Att få möjligheten att utveckla en kreativ sida under ett helt år. Fantastiskt roligt.
Nåja, nu var vi bara på ett kort besök men kul att få se stället som man bara hört pratas om så mycket nu.
Vi fick se klassrummet också, där det antagligen diskuterats mycket bilder! Och där träffade vi också den trevliga läraren, som har en sån talang i att locka fram det allra bästa ur fotografeleverna. Hon har verkligen en unik känsla för sina elever och har tagit väl hand om dem! Det är inte för intet som hon kallas för Muminmamman!

Dottern passade på att samla ihop sina grejer och tömma sina skåp och lådor på skolan också. Nu när hon hade chansen att få allt hemkört med bilen och slapp släpa det på cykel.

Det blir en hel del bilder på ett år. Många fina bilder som tydligt visar på hennes utveckling. Fotograf, på riktigt nu!
En gång för länge sen var det en liten tjej, som upptäckte fotograferandets mysterier vid kanten av en å. Där fotograferade vi fjärilar och kyrkan som gillar att visa upp sig i vattenytan.
Vi såg det där ljuset tändas i henne. Och har följt hennes fotograferande sedan dess. Och stöttat och och peppat och sponsrat med bra grejer.
Hon har valt rätt yrkesbana! Det visste vi sen länge. Men hennes lärare öste lovord över henne idag! Både som person och fotograf! Som värmer ett modershjärta. Det är lätt att tycka att ens barn är bra och duktiga, det är vår uppgift som föräldrar. Därför var det extra trevligt att få höra det där berömmet idag, som en bekräftelse på att vi supportat åt rätt håll.

Ja. Så är det bara att återgå till packningen. Lådorna fylls inte på egen hand.