Det är tidig morgon och det går som inte att öppna ögonen riktigt. Maken sover tungt intill, mig och något rasar omkring under sängen. Jag vet, trots den närvarande sömnen, vad det är. Jag har hört honom jama ända in i drömmen och nu har han bestämt sig för att vi ska väckas omedelbart.
Såg en gullig video på nätet nyligen. Om söta katter som väcker sina människor genom att lägga tassen på näsan på dem. Så subtil i taktiken är inte Pancakes. Han jamskriker och springer omkring under sängen. Upp i sängen och trampa runt, helst i håret och sedan lägga sig intill och låtsas tro att jag leker. Det slutar med klomärken i min hand och då, om inte förr, kliver jag upp. Och han ser på min med stora oskyldiga och studsar iväg före mig uppför trappan.
Klockan är bara sju när jag slår upp altandörren i sommaren. Lördag och stilla ro. Blåsten har trollat bort sig själv under natten. Bara en svag bris är kvar.
Göken är också kvar. Hörde den hela kvällen i går. Södergök är dödergök ramsar jag i huvudet. Nu på morgonen ekar den västergök är bästergök. Hur ska den ha det? Kanske göken känner till den där ramsan. Och roar sig själv med att flyga kors och tvärs och låta väderstrecken komma till användning.
Övriga fåglar har kvitterfnatt. Jag går in och sätter på vatten till kaffet och häller upp en skål jordgubbar.
Traskar ut igen i friden. Sommaren är skönast på morgonen innan värmen anländer, och på kvällen när värmen avvikit.
Sommarmorgon, jordgubbar, en humla i samlariver. Kan det bli bättre?
Maken kan det där med att bryta en stämning helt okänsligt. Plötsligt dånar en konsert med Behemoth ut genom altandörren. (googla dem för inte för allt i världen!) Sånt oväsen är inget man vill störa en sommarmorgon med. Jag stänger altandörren, bär med mig allt till paviljongen istället. Där kan jag sitta och lyssna på brisen, humlesurret och gökens lek i skogsbrynet.
Tänkte jag alltså i hyfsat poetiska ordalag. Där jag sitter barbent och njuter.
Men vad hände! Jo, jag hann precis få dit alla grejer, så prasslar det till i grindhålet igen. Där står han då! Vår nyutnämnde ormslukare med ännu ett slingrande byte i gapet. Fan alltså!
Jag löper gatlopp tillbaka till altanen igen. Gick in och försöker överrösta Behemoth – det går rätt bra i ormrädslefalsett upptäcker jag! Maken ut på ormjakt och denna hittade han som tur var. Vispade ut den i skogen igen. Stackare, först ett kattgap och sen en flygtur. Den kanske också satt i godan ro i solen nyss.
Men nu får jag lov att ta ett allvarligare snack med katten alltså. Så här kan vi inte ha det i sommar! Varken jag eller kräldjuren.

__________________________________ __________________________