Inte bara katterna ståtar med vinterpäls här i huset. Jag har en också. Tyvärr tappar jag den inte automatiskt när våren kommer, som katterna gör.
Min vinterpäls blir synlig när det blir för varmt för jeans och jag letar fram en kjol. Det är då luffarbenen träder fram. Rätt lurviga.
Dessa behårade kroppsdelar ska obarmhärtigt tuktas. Det verkar de flesta anse. Speciellt om de sitter på en kvinna. Jag minns att jag häpnade en gång i tiden när jag satt och tittade in i den där dygnetruntfilmade storebrorsvärlden. Där satt de inlåsta tjejerna och rakade sig i duschen varje dag. Okej under armarna, det var ingen nyhet. Eller benen eller intimare områden. Men det rakades över hela kroppen, utom på huvudet. På tårna! Och på fingrarna! Jag hade inte ens noterat att det fanns några hårstrån på fingrar och tår. Men vid närmare granskning stack det minsann ut några tunna och ljusa fjun. Skulle nån se skillnad om jag rakade bort dem? Jag har svårt att ens se dem med blotta ögat. (nu är det visserligen begränsat vad jag kan se med blotta ögat men inte ens med läsglasögonen på ser jag de där fjunen så lätt)
Det ska tydligen vara fräscht att raka sig. Allt håret på kroppsdelarna är alltså nån sorts ofräscht hår.
Jag tycker mest det är omständligt, tidsödande och stickigt att raka sig.
Kvinnor med kraftig kroppsbehåring anses extra vackra i vissa länder. Och nånstans har jag hört att det också innebär starkare hjärtan eller vad den nu var. I vår kultur ska håren bort! Obönhörligen bort. Och kan orsaka stora rabalder om det lämnas kvar. Det fick ju Noor erfara under vinterns Mello. Hon konstaterade bara helt lugnt att det växte ut där så vad göra?
Man tycker att det borde vara vars och ens angelägenhet om man vill stå och harva med rakhyveln eller inte.
Jag har inte riktigt valt nån sida i allt det där rakandet. Mer än att det måste få vara upp till var och en utan bedömning.
Håret under armarna rakar jag bort emellanåt. Det är bekvämast utan tycker jag. Håret på benen, tja det brukar ryka det med. Fast bara under barbenshalvåret. På vintern ser jag ingen anledning till att bli av med det. På andra ställen får det stanna. Eftersom det helt enkelt växer ut där och det stör inte mig. Om nån annan stör sig på mina håriga armar eller fingrar så får de titta bort. Jag känner mig rätt fräsch med kroppsbehåring.
Helt renrakade personer, både män och kvinnor, ser lite konstiga ut tycker jag. Det blir lite plastigt. Men, om det gör dem lyckligare så raka på. Eller avlägsna det med vilken helvetesmetod som helst om det skapar lycka. Men inte för att man måste eller bör eller anses ofräsch annars. Då bestämmer man inte själv längre.
Nu ska jag i alla fall gå och raka benen.

___________________________________________________ 😉 ________