Jag har inte berättat det för honom än. Maken. Det är nämligen så att han hatar att byta till rena lakan i sängen! Märklig människa. Han vill ha dem mjuka och skrynkligt välanvända. Tycker att nytvättade lakan är hårda och kalla. Suckar tungt när det är dags. Dessutom ogillar han starkt själva proceduren med lakansbytet. Påstår att det är bökigt och krångligt. Man kan inte studsa några mynt mot hans nybäddade madrass precis.
Tidigare idag slet jag lakanen ur sängen. För att jag älskar att sova i renbäddat och idag var det dags, bryr mig inte alls om Makens åsikter om att vi byter för ofta. Jag skulle gärna ha en mangel också, så att jag fick lakanen lite krispiga och supersläta.
Nåt gammalt minne (osäker på om det är sanning eller hopbyggt av diverse inspiration) om svala vita lakan med spetskanter, som jag tror Mommo bäddade med när jag skulle sova över där i barndomen. På den tiden fanns inte påslakan. Man bäddade istället med fina täcken som hade sidenblank yta. Vek ett broderat och spetsprytt överlakan i en fin kant över det där täcket. Jag vill minnas att Mommo hade ett rött sånt fint täcke, som hon vek fint längs hela långsidan när hon bäddade, slätade noga ut den där spetsprydda lakanskanten. Vete sjutton hur hon gjorde för att få sina lakan så otroligt släta. Men det var fantastiskt att gå och lägga sig i det där släta och svala, som prasslade svagt när man rörde på sig. Under natten trasslade det där överlakanet givetvis till sig och låg i en skrynklig korv nånstans när man vaknade.
Nuförtiden är det istället fulare täcken och fina påslakan. Inte så släta som Mommos lakan, men ändå himla sköna att sova i när det är renbäddat. Så snart ska jag upplysa honom om det roliga som väntar. Rena lakan ska trasslas på och sen blir det en rejäl nattsömn. Jag vet precis vad han kommer att svara.

_______________________________________________________ 😀